lördag, juli 25, 2015

Var finns det politiska ledarskapet?

I samband med avtal om arrende av Stensö tog kommunens tjänstemän ett tillfälligt beslut att bereda plats vid Salve-området för de husvagnar Stadsmissionen ställt till förfogande. Självklart har förvaltningarna försökt lösa en akut situation, men det finns regler som alla, både besökare och boende i kommunen måste följa.  Ett läger vid Salve kan inte vara en långsiktig lösning för någon.

Om avvikelse ske från olika lagar och förordningar anser jag att det ska ske efter en politisk behandling och jag begärde redan i juni att frågan om kommunens medverkan skulle lyftas i  kommunens arbetsutskott. Tisdagen 9 juli fick vi en lägesbeskrivning av tjänstemännen, men majoriteten gömde sig också då bakom tjänstemännen, som gör sitt bästa i en omöjlig situation. 

Även i Sverige drabbas många av antiziganism och detta är en diskriminering som vi absolut inte ska acceptera någonstans.
Lösningen är självklart inte att förhindra människor att ge och inte heller förbjuda någon att ta emot hjälp. Därför ska enskilda markägare och föreningar få göra insatser om de följer lagar och regler. Kommunens insatser kräver dock politiska ställningstaganden.

Att frångå regler för den fria rörligheten anser jag mest gagnar de krafter som vill försvaga Europasamarbetet, och det kan inte vara en långsiktig lösning för fattiga EU- medborgare.

En långsiktig lösning måste fokusera på barnens behov av sina föräldrar och på en skolgång i det egna landet stödja hjälporganisationer i hemländerna och genom Europasamarbetet pressa t.ex. Rumänien och Bulgarien att uppfylla sina skyldigheter för sina medborgare.

Europasamarbetet är för mig ett viktigt fredsarbete som behövs mer än någonsin. Den fria rörligheten som är en av dess hörnstenar, saboteras då överenskommelser om  rättigheter och skyldigheter inte  respekteras. 

I god tid inför vintern  anser jag att Kalmars majoritet tar sitt politiska ansvar och lyfter detta ärende för politisk behandling och ställningstagande.

Det är lite svårare än att ta spadtag och klippa band, men det borde prioriteras.  

Jag efterfrågade ett politiskt ledarskap för två månader sen. Den 9 juli förstod jag att det inte heller i denna fråga finns ett politiskt ledarskap i Kalmar.

 

lördag, juli 18, 2015

Tredje gången gillt?

Tsipras insåg till slut att landet måste ha hjälp. Men han visar inte så stort ledarskap när han säger att landet förnedras av övriga EURO-länder. Ska han ro förändringarna i hamn så måste han få Greklands 60 % som röstade nej i folkomröstningen att inse att vissa förmåner de haft inte ens finns i de länder som lånar pengar till dem.
Detta är försyndelser under tidigare regeringar, även typ socialdemokratiska, där en viss svensk Pagrotski var rådgivare. Bara det!

Men Tsipras lockade Greklands invånare med att de inte behövde finna sig i dessa besparingar, som nu på grund av en fortsatt försummad ekonomi, kommer att bli än mera kännbara.
Men om nu landets kapital är på nollpunkten , är förtroendekapitalet nere på minus. Men Tsipras har en folkförförares begåvning och ska någon få folket med sig så är det han.

Detta med folkförförare tycker jag är riktigt kusligt. Att ett helt folks och hela Europas framtid kan hänga på en man eller kvinna som dompterar alla omkring sig. Alltför sent inser människor att det bara är en vacker yta och en tom dröm de röstade på.
 
Men dramat har bara börjat.
Kommer bankerna att öppna på måndag, och kommer folket att få ta ut sina pengar?
Hur länge räcker pengarna?
Kommer de nya reformlagarna att efterföljas?
Hur ser en ny regeringsbildningen ut?

EU brukar  gå framåt med växelvis fördjupning eller utvidgning
Tyvärr går både fördjupning och utvidgning i stå, när så mycket kraft ska läggas på ekonomin.

Dessutom får alla som inte vill ha ett EU-samarbete, både på yttersta vänster och högerkanten nu ett gyllene tillfälle, nu när alla parlamenten fått slå knut på sig själva för att få en lösning på Greklands kris.

 
Har Tsipras förklarat för sin befolkning  vilka situationer han försatt övriga EURO- ledare i?
De flesta förstår säkert detta, men övriga som inte litar på sina ledare har nu satt sitt hopp till Tsipras.
Detta var den tredje hjälpinsatsen från EURO länderna på fem år. Låt den bli det sista!

Då kan alla EU- länderna åter visa enighet och tala med en röst, vilket är så otroligt viktigt både i FN och mot Rysslands ockupation av Krim och krig i Ukraina, men även mot folkmördarna IS och andra som mördar och skrämmer för att ta oss tillbaka till medeltiden och folkförtryck.

torsdag, juli 09, 2015

Förhalningstaktik som förhandlingstaktik.

Jag minns när kriget i tidigare Jugoslavien pågick och fredsförhandlingar pågick och med en ständigt uppskjuten deadline. Olika besked och förflyttning av skulden, varvat med ”ett nästan färdigt” avtal. Under tiden pågick massavrättningar som vi såg på TV från första parkett i våra vardagsrum. 

Vid annekteringen av Krimhalvön var ryssarna först helt oförstående till snacket om ryska positioner i Ukraina. Ukrainas enda hjälp blev lite sanktioner mot Ryssland men Putin hade inga svårigheter att ljuga rakt in i TV-kameran och försäkra att Ryssland inte var inblandat.
När Krim väl var ockuperat tittade samme Putin rakt in i kameran och medgav att de varit där från början, men att Krim egentligen i praktiken var ryskt. Alltså var skulden Ukrainas.

Även här pågår ”fredsförhandlingar”  medan ”icke ryska soldater” i Östra Ukraina, sakta men säkert förryska landet som ett stående hot från Ryssland så länge Ukrainas folk vill närma sig Europaunionen.  

Vi följde och följer det grekiska dramat med ständigt ny deadline och olika budskap beroende på mottagaren. Att till slut förflytta ansvaret till ett folk som i flera månader bara fått höra hur orättvist behandlade de är och att det rätta svaret i omröstningen skulle ge det bästa förhandlingsläget.

Ja, det framstod bitvis i kampanjen som om den Grekiska skulden var EU:s fel. Tyvärr är det ju alltid befolkningen som får ta ansvaret när landets regering inte kan komma tillrätta med höga kostnader. Nu var dessutom den förre finansministern Yanis Varoufakis så ädel att han avgick för den goda sakens skull. Ingen ursäkt för att han kallat motparten i förhandlingarna för terrorister och annat föga framåtsyftande.  Ingen ursäkt för att de gång på gång tvingat övriga finansministrar sitta i möte och vänta i onödan.

Ingen ursäkt till sitt eget folk, när ett fåtal äventyrare maktspelar med invånarnas framtid som insats.

Dagen innan Grekland avbröt förhandlingarna var man sååå nära en lösning. Ville makthavarna verkligen ha en lösning då? Dagen efter folkomröstningen förväntade sig alla att Grekland skulle komma med nya förhandlingsförslag, men ännu idag efter fyra dagar finns inga förslag.

Man brukar säja att den som har bäst sittfläsk vinner en förhandling, men här gäller det i förlängningen EU som fredsprojekt. Det kanske krävs lite mer än sittfläsk.

Var istället målet att de EU-negativa krafterna skulle stärkas med denna förhalningstaktik? Blir det en Grexit så har man bäddat för att skylla på det osolidariska EU.

Eller orkar de framåtsyftande krafterna i EU ta sig själva och varandra i kragen och föra fredsprojektet vidare?

Jag hoppas det blir så.
Helst med Grekland kvar, men vi måste arbeta för ett starkare samarbete även när något medlemsland inte uppfyller de ekonomiska kraven eller kraven på mänskliga rättigheter.