söndag, juni 26, 2016

Ledarskap och kraftsamling, tack!

Jag har fördjupat mig i detta med ledarskap tidigare, men skolexemplet på bristande ledarskap har David Cameron visat. Han satte Storbritanniens , och flera länders framtid på spel för att klara det egna skinnet och det egna partiets sammanhållning.

Nu valde britterna att rösta för utträde ur EU. Istället för att då ha en strategi  med en plan B och en förhandlingsorganisation på plats väljer Cameron att gå och överlämna förhandlingarna med EU till en väldigt oviss framtid. Ovisshet är det dyraste och farligaste som finns , men ett allmänt missnöje med både eliten i det egna landet och i EU har nu styrt Storbritannien mot en Brexit. Först nu verkar en del förstå vad de faktiskt gjort och den näsbränna de ville ge eliten, kan nu drabba dem själva, politiskt och ekonomiskt. De kommer snart att också att inse att de inte kan stoppa den oönskade invandringen, men istället sakna alla hårt arbetande invandrare som idag är med och bygger deras land.
De som kampanjat för utträde verkar lika tagna på sängen och har inte heller en plan för vilka  avtal de vill se i förhandlingarna. Det är t.o.m. så att politikerföraktet kan förvärras när inget parti tar ledarskapet och rätar upp det förvånade missnöjet. Det innebär att den tid av osäkerhet fram till ansökan om utträde och förhandlingar, som EU nu vill korta ner, kommer att förhalas så långt det går av "ledarskapet" i Storbritannien.
Dessutom är länder som Irland och Skottland omedelbart berörda, och de vill inte lämna EU. Den ende som kan gläds åt att EU:s länder och samarbetet  nu är försvagat, är  de ledare som nu kan ta både säkerhetspolitiska och ekonomiska fördelar av röran.

Därför är det nu viktigt att EU:s kvarvarande 27 medlemsländer kan samla sig och på allvar diskutera hur varje land lever upp till de solidaritetsförklaringar och värderingar som  man faktiskt förbundit sig att leva efter. 
Midsommar år 2016 var en het sommar i alla bemärkelser.  Sverige har varit ett medlemsland i 20 år. Förhoppningsvis kan vi om tjugo år se tillbaka på hur EU sorterade bort en del byråkrati och detaljstyrning för att  kraftsamla och lösa de gemensamma problem som vi faktiskt är för små för att lösa enskilt i varje land. Förhoppningsvis blev detta en väckarklocka för många nationella förtroendevalda att visa politiskt ledarskap och förklara besluten, istället för att skylla allt svårt och obehagligt på EU. Förhoppningsvis blev detta också ett uppvaknande för många att inse hur mycket vi har att tacka EU-samarbetet för!

söndag, maj 08, 2016

EUROPADAGEN

9 maj hedrar vi minnet av alla de som offrade sina liv i kampen mot socialnationalism och en ledare som sållade bort människor som inte passade in i hans vision av tredje riket.

När tyskarna helt överraskande plockade ner Berlinmuren föddes en oro om att Tyskland skulle gå sin egen väg i ett nytt stortyskland med egna ambitioner. Istället fördjupades den europeiska gemenskapen och bildade en europeisk union med bl.a. ekonomisk stabilitetspakt, valutaunion för de som så ville, och ett tätare utrikespolitiskt samarbete.  Orsaken kan sökas i två visionära ledare Mitterand och Kohl som båda trodde på EU som ett fredsarbete.

Återföreningen innebar en enorm påfrestning för både Tyskland och EU, men det var ett av de viktigaste händelserna även för  Sverige, eftersom vi nu i huvudsak har demokratiska grannar.

Unionen har genomgått många påfrestningar, och 28 länder försöker under den största flyktingvågen sen andra världskriget att enas vid sammanträdet istället för på slagfältet. Det är definitivt inte bra att Turkiet ska rädda den fria rörligheten i EU och det känns inte bra att Ryssland är en krigande part i både Syrien och Ukraina. Putin avvaktar varje spricka i EU, för att kunna liera sig med något land, och bli en förhandlingspart, som Turkiet.

Det vore en lätt sak för EU att dela på ansvaret för de flyktingar som nu kommit, men nu som då, har nationalister till både höger och vänster ett stort fäste i EU:s medlemsländer, och väldigt få ledare vill se människor från andra kulturer i sina länder. De vill också försvaga EU och därför finns nu ingen rådighet när det krävs tuffa beslut. Ändå borde de flesta med öppna ögon kunna se att det är de öppna demokratierna som utvecklas bäst.

Vi ser ofta förundrat tillbaka på  trettiotalet, som om det var en tid då alltför många människor var ovetande om vad som hände. Vi läser mängder av böcker från den tiden, för att fatta vad som hände.

Idag ser vi hur människor som flytt skickas in i läger där de förvaras i väntan på vad? Vad gör det med dessa människor. Vilka böcker kommer de som överlever att skriva?
Vad kommer människor om fyrtio år att tänka om vår tid, och hur vi tog emot flyende människor?

Vad kommer EU att vara om fyrtio år?
Britterna gör ett vägval i juni. Blir det en ”Brexit”  kommer  en tid med förhandlingar, där varje eftergift till Storbritannien kommer att följas av krav från övriga medlemsländer. England har redan flera undantag, så deras förhandlingsposition är inte stark. Hur gör Irland? Obama var väldigt tydlig med att när det gäller att förhandla fram ett separat frihandelsavtal får England ställa sig i kön. Ingen gräddfil där ifall de går ur EU. Det är inte någon som kan förutse konsekvenserna av ett utträde, men kanske blir det så att Englands utträde istället övertygar länderna om att de som är kvar vill ha ett starkare samarbete.
 
Om fyrtio år kanske Europadagen även i Sverige uppmärksammas på det sätt den förtjänar, men de som lever då kan också överraskas och få se ett  Europa som blomstrar både ekonomiskt och humanitärt. Det hoppet måste vi hålla fast vid.

 

 

måndag, april 18, 2016

Presskonferens som gav fler frågor än svar.

Idag kallade statsministern till presskonferens där han tillkännagav att han beviljat bostadsminister Kaplans begäran om entledigande.

Men det var egentligen det enda han sa, för i övrigt verkade det vara Kaplan som efter uttalanden och kontakter med extrema krafter, tyckte att han inte kunde fullgöra sina uppgifter. Lövfen upprepade under frågestunden att han beviljat Kaplan entledigande.

Helt oväntat seglade sen nämnde Kaplan in på scenen och verkade inte alls ångerfull. Jag vet vem jag är , vad jag gjort och kan svara för det, sa han, utan att blinka. Han berättade dessutom att han kände förtroende från övriga statsråd och Miljöpartiets språkrör.
Från kommentarerna i studion framkom det också att Kaplan haft kontakter, närstående Turkiets regering och kanske ville man förekomma ytterligare informationer om kontaktnätet.

För bostadspolitiken måste alla förändringar vara till det bättre. Den skada som riskeras är ju det viktiga arbetet med våldsbejakande extremism, men även i arbetet med vardagsförtryck av kvinnor , som tyvärr även setts mellan fingrarna i det officiella Sverige.
Det framkom också efter presskonferensen att flera varningsklockor ringt och att medlemmar som oroats hade meddelat sin oro till partierna.

Fortfarande kvarstår frågan om statsministerns inställning och frågan hur mycket statsministern visste tidigare.

måndag, april 11, 2016

Som att lyfta sig själv i håret.

ÅH vad den svenska modellen används och uttolkas från alla olika håll. "Modellen" används nu av regeringen som ett samlingsbegrepp för ”den gamla goda tiden” , något som många både ledare och förledda gärna vill drömma sig tillbaka till idag.
Den tiden har dock inte funnits, för precis som i gamla herrgårdsromaner ville man aldrig identifiera sig med de fattiga, osynliga, men väl med de som valde och vrakade av den tidens symboler och  rikedomar.

Den svenska modellen var från början ett sätt för arbetsmarknadens parter att stänga ute staten från inflytande. Den bildades i en tid med tullar och begränsad frihandel, alltså i en tid, ganska olik de globaliserade villkor vi har idag. Samarbetsmodellen mellan arbetsmarknadens parter fungerde väl  under de förhållande de bildades.

Liberalerna har försökt att påtala inlåsningseffekter och svårigheter speciellt för mindre företag har när kompetensbehoven förändras över tid. Det bästa vore naturligtvis att modellen kunde moderniseras inifrån, när så många unga behöver tillgång till arbetsmarknaden.

Svenskt näringsliv och LO vädjade till återstående förhandlande parter om att respektera de regler man gemensamt kommit överens om. Säkert med olika motiv, men ett gemensamt. Att behålla makten över avtalen. Socialdemokraterna arbetar i symbios med LO som bidrar med  åtskilliga miljoner och hundratals kampanjarbetare i S- valrörelsen.
Facken har säkert , liksom arbetsgivarens parter , gott om pengar i strejkkassan, men företagen har en ännu viktigare  faktor  att ta hänsyn till. Förtroendet.

Samma sak med säkerheten. Det är ganska obegripligt att man i en så olycksdrabbad bransch som byggnads, håller fast vid ackordslöner. Det måste ju bidra till en ökad risk för olyckor. Vid det inslaget jag så på nyheterna, verkade det också som om det var de äldre arbetarna som hårdast bet sig fast vid ackord för lönesättning.

När ska  den svenska modellen också bli en modern modell som inkluderar yngre medarbetare och ger möjligheter för de som ännu ej fått sitt första jobb.
Nu verkar snarare den svenska modellen i socialdemokratisk tappning åter innebära en ofantlig offentlig sektor. Vi vet att det innebär skattehöjningar och försämrad konkurrenskraft.  Senast socialdemokraterna regerade myntades uttrycket ”jobblös tillväxt” .

Efter många års internationell ekonomisk kris vänder nu konjunkturen när människor åter börjar handla och när den gamla bilen ska bytas ut. Alliansen lade grunden för en god ekonomi och tillväxt genom företagande.
Det är nu Sverige ska underlätta för företagen att anställa rätt kompetens och samla i ladorna inför nästa lågkonjunktur. Det kommer inte att hända med en socialistisk regering.

Självklart behövs fler lärare, sjuksköterskor och investeringar i välfärden  när befolkningen ökar. Det är ingen extra satsning på välfärden , utan en nödvändig anpassning till verkligheten. Som en långsiktig arbetslöshetssatsning är det ungefär lika effektivt som att försöka  lyfta sig själv i håret.

Den svenska modellen har blivit något bekvämt att luta sig mot när S-regeringen  inte har en trovärdig politik för framtiden.

 

fredag, april 01, 2016

Ett EU i två takter?

Efter ett 20-årigt medlemskap i EU odlar fortfarande många  svenska makthavare ett ointresse och en misstro till det Europeiska samarbetet. Jag har dock aldrig sett dem presentera ett alternativ och dess konsekvenser.

EU hålls aldrig fram när det gäller de stabila räntor och den stabila ekonomi som varit möjlig med det svenska medlemskapet. Det är lätt att glömma hur det var i Sverige innan och lägga alla förtjänster på inrikespolitiken.
Svenska makthavare framhåller ofta EU som konfliktens ursprung, då det ofta är omvärldshändelser som EU ska städa upp då inte enskilda länder eller t.ex. FN klarar av sitt uppdrag.

Värsta exemplet har varit konflikterna i mellanöstern och kriget i Syrien.
De politiska partier och organisationer som försökt försvaga EU allra mest är nu de största påskyndarna till att EU ska lösa alla kriser. Var finns ledarskapet?

Sverige har en bundsförvant i EU som också är en motvillig europé, och snart ska folkomrösta om sitt medlemskap. Det är en rysare.
Storbritannien håller på att skapa både en inrikes kris och ännu en försvagning av EU-samarbetet. Hittills har de inte fått några stora eftergifter och kriget i Syrien ger fler motståndare än anhängare. Oavsett hur de röstar, kommer de att påverka övriga länder under lång tid.

Det kan bli så att EU måste gå fram i olika takt för att i någon mån stärka fredsarbetet för de länder som fortfarande tror på projektet. Som liberal vill jag självklart att Sverige ska tillhöra den del av ett demokratiskt EU som talar med en röst och som i framtiden klarar svåra händelser som vi vet alltid kommer oväntat och i nya skepnader. Hur förbereder svenska makthavare det svenska folket på den valmöjligheten?

Vill du vara med och driva fredsprojektet framåt, eller ska Sverige  även de kommande 20 åren stå med ett ben utanför. Jag vet vad jag vill och tänker jobba för det.

tisdag, mars 22, 2016

Alla kan bidra till demokrati och frihet.


Glad Påsk ! säger vi käckt till varandra.

Är det skamligt att säga en dag som denna? Nej, jag tycker däremot att vi ska ha vett att vara tacksamma för att vi lever i ett land med fred och demokrati. Det är inget vi ska ta för givet, utan tänka på varje dag. Alla kan ge sitt bidrag till friheten. De mördarband som ger sig på människor som är på väg till sina arbeten eller  till nära och kära vill ju inget hellre än att vi blir rädda och slutar glädjas i vardagen.

De vill stärka extremisterna, som tar religionen som motiv för sina  illdåd och de vill bara  splittra samarbeten mellan länder, för att vid rätt tillfälle stärka sin egen makt. Varken genuint kristna eller muslimer  vill förknippas med dessa mördarband.

Medan terroristerna lämnar många tragedier efter sig, kämpar människor på flykt undan krigen i världen med svält , sjukdomar och tusentals barn missar sin skolgång och faktiskt hela sin barndom. Detta är en tragedi som måste förhindras.

Bakom extremisterna och krigen finns en lång svans med missnöjda människor till höger och vänster som gärna riktar sin ilska mot etablerade partier och rika länder. Här har vi mycket att tänka på hur vi ska kunna fånga upp detta missnöje och vända misstro till tillit och framtidstro.

Vi har i Sverige fått se lösningar, som vi aldrig i den värsta mardröm, skulle drömt om  för ett år sedan. Det är ju märkligt att vi kan skicka katastrofhjälp runt halva världen, men inte kan erbjuda familjer med småbarn tält och värme på Europas mark.
Jag är mycket glad att vi liberaler sagt nej till att skilja barn från sina föräldrar. Tar vi från människor all mening och all framtidstro bygger vi ett samhälle som inte jag vill se. Och det finns ljusglimtar.

Hoppfullt är att ur de flesta kriser har EU samlat sig och fördjupat sitt samarbete.

Hoppfullt är att tjänstemännen i kommissionen knegar på medan ministrar åker mellan alla möten. Cecilia Malmström knegar på med frihandelsavtalet och våra liberala parlamentariker driver på för ett mera humant EU. Handelssamarbete har varit den möjliga vägen att bygga relationer mellan människor och fred mellan länder.

 

Hoppfullt är att Europaunionens ledare, trots motsättningar,  träffas och söker samsyn även när det är svåra tider. Vi har i EU en plattform att bygga tillit och förståelse mellan Europas ledare. Den möjligheten måste vi hålla fast vid!

 

 

 

tisdag, mars 08, 2016

Kvinnofrid

Kvinnofrid.

Jämställdhet går framåt i hela världen. Med myrsteg men i Sverige från en högre nivå.
Att kvinnor protesterar är en början, och när männen protesterar med kvinnorna är en viktig kamp igång. Med Internet kan kampen stödjas, men också tyvärr bekämpas.

Utan utbildade och medvetna kvinnor och män blir krig det  största hotet mot jämställdheten internationellt.

I dessa dagar ser vi hur familjer flyr tillsammans, kanske för att det är svårare att återförenas, på grund av att Sverige och Europa står handfallna inför det som sker, och skapar helt oförutsägbara situationer.



De som kämpat för att försvaga EU kan se resultatet av sin politik. Det är lite för sent att bygga ett kraftfullt EU mitt under en kris, men ändå kan vi se att EU gått starkt igenom många svårigheter. Det finns för få verkliga statsmän i EU:s länder idag.

Det finns en statsman och hon är en kvinna.

Varför uppmärksammar vi internationella kvinnodagen?

I Sverige har vi kommit längre, men vi vill fortfarande ha

lika lön för lika arbete.

Nolltolerans mot våld i nära relationer och sexbrott som ju drabbar flest kvinnor.

Bättre arbetsmiljö, även i offentlig sektor, med färre sjukskrivningar

Fler kvinnor i beslutande positioner
Både män och kvinnor ska kunna röra sig ute alla tider på dygnet. Det kan inte vara ok att kvinnor begränsas i sin rörelsefrihet för att inte samhället och vi alla tillsammans kan ombesörja anständighet och  säkerhet.

Den enda vägen till utveckling är kunskap och att samtala om lösningar.

Utbildning även för flickor och kvinnor  är grunden.

onsdag, mars 02, 2016

STORT TACK FÖR ALLA ÅR !


Stor kram till alla!

Igår var min sista  kommunstyrelse för nu, och jag fick en fantastisk avtackning.

En sådan dag vill man hålla kvar lite, och idag skrotade jag bara runt på morgonen och flyttade på blommorna och sög lite på karamellen.

Det svåraste blir kanske att säga hej till de tjänstemän på kansliet, samma våning jag och Christina Fosnes, M har våra arbetsrum. De har jag stött på nästan varje  dag och det är dem jag bett om hjälp med uppgifter och handlingar jag behövt.

Jag har verkligen fått den hjälp jag har frågat efter och det tackar jag särskilt för.I morgon är det Brottsförebyggande rådet på förmiddagen och Tillgänglighetsrådet på eftermiddagen också för sista gången.

Jag har en månad kvar, men känner att jag är på väg mot något nytt.
I veckan var jag på en bra föredragning med efterföljande ärtsoppa hos Allmänna Försvarsföreningen och blev sen tipsad om flera föreningar med viktiga uppgifter och bra föredrag.

Det känns som det blir lätt att fylla även den kommande tiden. Allt kokar ändå ner i politiken och demokratifrågorna är nu det jag kommer att ha lite mera tid över för.

Och där finns hur mycket som helst kvar att göra.

Ändå kunde jag inte fria mig från en uppgift jag fick i går vid avtackningen, att jag skulle ingått i Salvebolagets styrelse. Salve var en populär medeltidsstad som byggdes upp i Kalmar vid slottet och ingick i en TV- inspelning som också blev populär. Kopplingen och närheten till slottet var  jätteviktig för framgången.

I ruset av detta skulle majoriteten S, V, och MP bygga en Salvestad vid södra infarten till Kalmar.

Jag invände att vi hade ett helt slott att utveckla, och dessutom en usel ekonomi i Kalmar kommun. Men massor av pengar pumpades in, bl.a. med gratisbiljetter för att få upp publiksiffrorna. ca 20 miljoner var de redovisade slutkostnaderna.

Men hur hade jag hamnat i Salves styrelse? Jo, så här var det, och det kom jag faktiskt inte på igår.

När konkursen stod för dörren  ville majoriteten att Kalmar kommunbolags styrelse också skulle vara styrelse för Salvestaden AB, och målet var att sälja Salvestaden.

Att sälja Salve ställde vi liberaler oss verkligen bakom, men inte konstruktionen.

Ibland är det bra att dokumentera sin invändning och den framgår av nedanstående protokollsanteckning  vi lade i kommunfullmäktige 25 februari 2008.

 

”Företrädarna för (fp) uttalar som en protokollsanteckning:

Varje koncentration av makt till offentlig verksamhet, företag

eller inom organisationer kan leda till att individens rättigheter

och integritet åsidosätts. Dessutom hindras nya idéer, nya produkter och nya lösningar på gamla problem.

Folkpartiet liberalerna har motsatt sig bildandet av Salvestaden

i Kalmar AB och nu vill vi självklart medverka till att bolaget avvecklas så fort som möjligt. Folkpartiet liberalerna kommer, med den begränsade förmåga till självständigt agerande som finns i kommunala bolag, att försöka motverka de effekter som beslutet kan medföra.

Att kommunbolagets styrelse går in som styrelse även för

Salvestaden i Kalmar AB väcker flera farhågor:

- En icke önskvärd maktkoncentration

- Kommunbolagets styrelse som samordnande och övergripande funktion riskerar att urholkas

- Hinder för ledamöterna att tacka nej eller att avsäga sig uppdraget, utan att lämna Kalmar Kommunbolag AB. ”

 

”Beslut

Kommunfullmäktige godkänner förslaget till ny bolagsordning för Salvestaden i Kalmar AB med följande tillägg: I paragraf 8 ”Styrelse” ska det i första stycket också ingå att den ska bestå av samma ledamöter och suppleanter som styrelsen för Kalmar Kommunbolag AB.”

Så hamnade jag i Salves styrelse.  

 

tisdag, februari 09, 2016

Stadskärnan - den avgörande framtidsfrågan!

Det är intressant att socialdemokraterna nu ska tillsätta fyra arbetsgrupper för en ny politik, där de i den ena gruppen inför nästa kongress, ska arbeta fram ” hör och häpna” - en kunskapsskola.

 

Vid nästa val kan svenska folket i så fall hellre rösta för att Liberalerna med Jan Björklund i spetsen, får fortsätta utveckla en verklig kunskapsskola. Liberalerna införde i Alliansregering en ny skollag med tydligare kunskapsfokus, nya kurs- och läroplaner, tidigare betyg med fler betygssteg. Fler nationella prov, lärarlyft  och insatser för läraryrket som kompetensutveckling, karriärtjänster och en ny lärarutbildning med djupare ämneskunskaper. Detta systemskifte från socialdemokraternas låt –gå -skola till en liberal kunskapsskola inleddes 2011, efter ordentliga utredningar som en del tycker tog för lång tid, men en så genomgripande förändring kräver  remisser, förhandlingar och att arbetet drivs framåt.

 

I Kalmar är socialdemokraternas fokus  just nu att räkna ut hur de riktade statsbidrag kan användas bäst i debatten, för det är där de hamnat.

När all administration kring hur statsbidragen ska användas och utvärderas är klar, kommer det inte att vara många korvören över till själva skolan. Än mindre till en trygg kunskapsskola.

 

I Kalmar sliter S,V och C  sedan två år med den avgörande  framtidsfrågan för Kalmar: Hur  vinner vi utmärkelsen ”årets stadskärna” innan valet 2018?  Inte ett knyst om parkeringsplatser har hörts efter alla dialoger och utlovade pengar till Kalmar City Samverkan AB.  Så många   i kommunledningen, och nu  även universitetet fokuserar på denna stadskärna, medan alla andra verksamheter i kommunen sliter med ökade sparbeting sen 2009.

 

Vi vill ge  verksamheten  resurser att ge barn  bästa redskap och stimulans till företagande, arbete och fortsatta studier. Det är vad vi liberaler menar med en kunskapsskola!

fredag, februari 05, 2016

Finns bara vinnare med snabb inkludering i samhället.

Vi har i Sverige haft så här långa väntetider för asylprövning förr även om inte flyktingströmmen var lika intensiv då. Vi tyckte då, och det är en rimlig tid, att tre månader var den maxgräns man kunde tänka sig. Dessemellan har faktiskt tiden för prövning snabbats på, medan byråkratin samtidigt har satt hinder i vägen för varje försök att komma in på arbetsmarknaden. Ja, faktiskt även för läkare som vi ständigt haft brist på.

Förutom att tiden och ovissheten bryter ner en människa, förlorar Sverige viktig kompetens och nya skatteintäkter. Liberalerna vill söka snabbare vägar till integration och jag tror att Sverige nu måste pröva helt nya grepp om vi ta tillvara de människor som kommer hit.

Kanske kan lite nytänk på arbetsmarknaden också ge bättre förutsättningar för infödda svenskar och ungdomar som måste få sitt första jobb.

Några av våra förslag som naturligtvis först måste prövas är :
Solklara ärenden får förenklad hantering och personal från domstolarna kan flyttas till Migrationsverket för att få ett snabbt flöde av dessa ärenden.
Överklagandeprocessen förenklas och återkommande överklaganden ska begränsas i solklara fall och vissa grupper från s.k. säkra länder kan få ännu snabbare handläggning än idag.
Att i högre grad sköta hushållet på asylboende mår de flesta bara bra av. Jag minns på 90-talet när fackliga företrädare protesterade när asylsökanden ville klippa gräset på  gräsmattan vid boendet.

Jag minns också ett boende i ett annat län, där personalen smög med att de asylsökande räfsade löv och t.om. fick renovera ett hus på gården. Helt utanför reglerna, men tänk så bra flyktingarna mådde när de fick göra nytta, använda sin kompetens och samarbeta!

Vi lovade att inte tala om det, och jag har aldrig röjt var detta utspelade sig.

fredag, januari 29, 2016

Ett kalmaritiskt stimulanspaket!


Vid nästa kommunstyrelse presenteras  ett ärende kallat ”markreservationer för snabbt uppförda bostäder i Kalmar kommun”.

Det är mycket bra att Kalmar kommun äntligen gör det som man skulle gjort för länge sen, alltså bjuder in företagare och flyttar bostadsplanerna en liten bit utanför stadskärnan med försäljningarna.

Alltså gillar jag denna intention mycket mera än tidigare  infall. Frågan är bara hur förberedda kommunens planer är på denna mark som ska reserveras.

Jag hoppas alltså att den socialistisk majoriteten i Kalmar inte sjabblar  bort detta intresse på samma vis som man gjorde med det ”Kalmaritiska Stimulanspaketet” år 2009.

Det paketet blev en propp som lade en död hand över centrala Kalmar .

Det har väl inte byggts så lite bostäder i Kalmar, som åren efter detta stimulanspaket, så jag hoppas inte att historien upprepar sig. Och tyvärr berodde detta på kommunens brist på långsiktigt tänkande och helhetstänkande även denna gång. Man var mer intresserad av att hålla projektet  med markreservationer igång inför 2010 års val.

Ett monument med World Trade Center presenterades också och skulle signalera handlingskraft och framåtsiktande, och alla skulle då glömma Fanerdun och alla kostnader som lagts ner på detta projekt.

 

Lite tacksam kan man ju samtidigt vara eftersom detta förslag förhindrade att vartenda grönområde bebyggdes i krisens namn, och kanske har detta stoppaket förhindrat andra  av typ ännu värre  plötsliga infall, som vi fått vara beredda på efter år 2006 .

Kalmar behöver nya små bostäder, men nu ligger det också ett ansvar att det blir varierade boenden så att det går att göra en bostadskarriär också  i det egna området, så som vi liberaler har motionerat om.
I det snabba är det viktigt att ha med sig det långsiktiga.

 

tisdag, januari 26, 2016

Frågorna hopar sig

I Kalmar kommun tog man av rättviseskäl ! bort alla personalförmåner. Nu har det ändå blivit så att gamla förmåner blivit som nya och införs där det går.

Några inom kommunen tror kanske fortfarande att inga förmåner ges till personalen, men de kan bara känna sig lite blåsta..

Förmåner ses ju ofta av socialister som de rikas privilegium, men socialdemokratern verkar inte ha några bekymmer med det, bara de själva får bestämma privilegierna.

 

Med kommunledningskontorets bokslut blir jag ändå ganska förvånad över följande text: 

”Tillsammans med Kalmarhem har kommunledningskontoret arbetat fram och under 2015 sjösatt Arbetsgivarbonus Bostad.

Det är en del i arbetet kring ett förbättrat företagsklimat och målen om tillväxt och

kan bli en viktig konkurrensfördel för Kalmar. Genom att premiera arbetsgivare i Kalmar och via dem

erbjuda bostadsförtur till nyanställda personer som vid anställningstillfället bor utanför regionen, kan kompetensförsörjningen underlättas”.

Ja, tacka sjutton för att vi kan locka med bostäder i en kommun som är helt renrakad på bostäder. Tio mil bort ska kompetensen bo för att få del av förmånen


Det som gör mig mest förvånade är att Liberalerna under många år arbetat för att Kalmarhem ska ge förtur till våldsutsatta kvinnor, men fått nej och även avslag på våra ägardirektiv i frågan. Då har man sagt att man rent principiellt inte ger förtur till någon.
Jag anser som liberal att Kalmarhem har ett socialt ansvar.


Men  en arbetsgivarbonus är tydligen helt ok för socialdemokraterna och nu i ljuset av lägenhetsaffärer  och beroendeställning, kan man ju fråga sig vilka beroendeförhållanden man riskerar med denna till synes ganska godtyckliga förmån..

Frågorna hopar sig….

fredag, januari 22, 2016

Demokrati och människovärde är det viktigaste!

Rubriken var ”Järnrörsskandalen 2012 skapar nya problem för Sverigedemokraterna”.


Det skulle ju var och en kunnat tro, att dessa ständiga fadäser som hade fällt vilket annat parti som helst, skulle få Sverigedemokraterna att falla som en sten i opinionsundersökningarna.

Så mycket fiffel och kompensationer vid avgångar inom den egna toppen hade inget annat parti i Sverige klarat sig igenom.

Att ge sig på andra med järnrör på öppen gata verkar funka i dessa led men man förvånas ändå, för jag tror inte att ens de tjugo procent av svenska folket som nu sympatiserar med dem, skulle gilla om vi alla skulle behöva beväpna oss med järnrör för att freda oss på gatan.


När ska deras väljare upptäcka att SD väldigt snabbt tagit till sig alla de olater, som andra behöver flera mandatperioder i riksdagen, för att växa in i? Det verkar precis som om deras väljare gillar när deras SD-ledamöter  gör alla de fel som de etablerade partiers ledare , med rätta , blivit rullade i tjära och aska för.

I början tyckte jag det var fascinerande hur detta hände, men nu, med allt vi ser hända runt om i världen, blir jag riktigt orolig för hur långt denna utveckling är på väg.


Finns det något i tiden som gör att våld lockar? Vi ser ju människor i långa rader som vandrar i kylan för att hitta något land att leva i. Med allt detta lidande som kommer in i våra vardagsrum kunde man ju annars tro att alla, även många av SD:s väljare, idag skulle ta avstånd när de påminns om SD:s retorik och järnrörsskandaler. Idag är de näst största parti, och partiledningen sitter just nu på händerna för att denna boll ska rulla på av sig själv.

Järnrörsskandalen har i alla fall inte fram tills nu skapat de problem för SD, som rubriken förutspådde.


Jag tänker ibland på nationalsocialisterna som i Tyskland valdes till makten i ett demokratiskt val. De fixade arbetslösheten, men väldigt få stannade upp och frågade sig på vilket sätt och med vilka offer.


Det som förlorades på vägen var människovärdet och demokratin.

 

fredag, januari 15, 2016

Varken arbete- marknad eller politik!


Just nu känns både den svenska inrikes och utrikespolitiken som hela havet stormar.


Jag tycker att regeringen har varit ganska skyddad hittills, då de alltid, när något inte fungerat, sagt att de regerat med en Alliansbudget, men när ekonomin bedömts som stark, tar åt sig äran för samma budget.


Vi ska vara otroligt glada att vi haft en alliansregering under en så lånvarig lågkonjunktur. Faran är inte över, men socialdemokraterna och miljöpartiet har redan börjat beskatta arbete och sjösätta sin ”arbetsmarknadspolitik” som varken innehåller arbete, marknad eller politik.


Än finns det väl något land kvar som Margot Wallström kan reta upp, men just nu hinner hon inte för  hon ska , utan kommunals hjälp, skaffa en lägenhet i Stockholm, och det vet ju alla hur lätt det är, så lite respit får Sverige.


När fler och fler med kompetens inom området förespråkar att Sverige ansluter sig till NATO, slår Sveriges statsminister istället på stora trumman och deklarerar ett fredstida samarbete med de nordiska länderna. Som om vi inte redan hade det! S verkar också på allvar tro att samarbetet ger ett snabbspår in i NATO om det skulle bli ett skarpt läge.


Jag kan se framför mig att Stefan Löfven ringer NATO-högkvarteret och anhåller om medlemskap, och Jens Stoltenberg  deklarerar för de 28 samarbetsländernas statschefer att Sverige nu behöver ett snabbt skydd. Jag tror inte vi ska vänta oss att NATO flyget prioriterar Sverige, eftersom det i ett sådant skarpt läge troligtvis också är medlemsländer i NATO som känner sig hotade.


Varför vill då inte Sveriges regering ansluta sig till NATO?


President Putin i Ryssland hade visst haft synpunkter på detta tilltag, och det måste vi väl ändå tänka på, eller…



fredag, januari 08, 2016

Lobbyns kraft är stor!



Allt som händer,  händer i en kommun, även i framtiden och oavsett regioners storlek. Nästa kommunstyrelse , på tisdag, ska Kalmar kommun tycka till om Landstingets avsikt att bilda regionkommun. Det är ett bra underlag, men det viktiga arbetet återstår.  Den viktigaste förändringen är att det blir direktval till regionkommunen, där de tunga ingredienserna blir tillväxt och sjukvård.
Det måste vara möjligt att slimma organisationen. 

Nu har det åter blivit en diskussion om regionernas geografiska omfattning, men viktigast är kanske att diskutera vad vi vill med regionbildningen och hur starka muskler (hur många invånare, skattekraft m.m.) som är det optimala.

Kommunstyrelsen ordförande i Kalmar tillika ordf. i landsbygdskommittén byter nu fot och tror inte lika mycket på regionförstoring. En  sak är säker och det är att det inte blivit mycket tillväxt med nuvarande länsindelning.  Tyvärr har vi haft två kraftcentra  i Regionförbund. Det är Linköping som inte ligger i regionen, och så är det Kalmar som är residensstad i regionen. Oavsett hur en region ser ut så tror jag man måste enas om ett kraftcentrum, som också blir magnet för nationella satsningar.
Självklart blir det alltid någon gräns som blir en begränsning, men jag hoppas att det samtidigt öppnar sig nya möjligheter och att kommuner kan bryta sig loss, för vi sitter fast i gamla strukturer som snarare hindrar utveckling än främjar den.
Vården kommer att förändras och struktureras om- allt annat vore otänkbart. Alla som behöver en högspecialiserade vård vill ha den allra bästa behandlingen och den kommer endast att finnas på ett par ställen.

Det finns säkert möjlighet även för länssjukhus med bra statistik på kvalitet och effektivitet att bli det sjukhus alla med en viss diagnos vill åka till.

Nej, att Kalmar län även med strukturen regionkommun, skulle harva fram som nu skulle vara förödande. Bättre är att visa ledarskap och samarbeta lite mer formaliserat med andra grannlän redan nu. Vi har alla något att lära.