söndag, juni 26, 2016

Ledarskap och kraftsamling, tack!

Jag har fördjupat mig i detta med ledarskap tidigare, men skolexemplet på bristande ledarskap har David Cameron visat. Han satte Storbritanniens , och flera länders framtid på spel för att klara det egna skinnet och det egna partiets sammanhållning.

Nu valde britterna att rösta för utträde ur EU. Istället för att då ha en strategi  med en plan B och en förhandlingsorganisation på plats väljer Cameron att gå och överlämna förhandlingarna med EU till en väldigt oviss framtid. Ovisshet är det dyraste och farligaste som finns , men ett allmänt missnöje med både eliten i det egna landet och i EU har nu styrt Storbritannien mot en Brexit. Först nu verkar en del förstå vad de faktiskt gjort och den näsbränna de ville ge eliten, kan nu drabba dem själva, politiskt och ekonomiskt. De kommer snart att också att inse att de inte kan stoppa den oönskade invandringen, men istället sakna alla hårt arbetande invandrare som idag är med och bygger deras land.
De som kampanjat för utträde verkar lika tagna på sängen och har inte heller en plan för vilka  avtal de vill se i förhandlingarna. Det är t.o.m. så att politikerföraktet kan förvärras när inget parti tar ledarskapet och rätar upp det förvånade missnöjet. Det innebär att den tid av osäkerhet fram till ansökan om utträde och förhandlingar, som EU nu vill korta ner, kommer att förhalas så långt det går av "ledarskapet" i Storbritannien.
Dessutom är länder som Irland och Skottland omedelbart berörda, och de vill inte lämna EU. Den ende som kan gläds åt att EU:s länder och samarbetet  nu är försvagat, är  de ledare som nu kan ta både säkerhetspolitiska och ekonomiska fördelar av röran.

Därför är det nu viktigt att EU:s kvarvarande 27 medlemsländer kan samla sig och på allvar diskutera hur varje land lever upp till de solidaritetsförklaringar och värderingar som  man faktiskt förbundit sig att leva efter. 
Midsommar år 2016 var en het sommar i alla bemärkelser.  Sverige har varit ett medlemsland i 20 år. Förhoppningsvis kan vi om tjugo år se tillbaka på hur EU sorterade bort en del byråkrati och detaljstyrning för att  kraftsamla och lösa de gemensamma problem som vi faktiskt är för små för att lösa enskilt i varje land. Förhoppningsvis blev detta en väckarklocka för många nationella förtroendevalda att visa politiskt ledarskap och förklara besluten, istället för att skylla allt svårt och obehagligt på EU. Förhoppningsvis blev detta också ett uppvaknande för många att inse hur mycket vi har att tacka EU-samarbetet för!

Inga kommentarer: