Hoppets tid

Ett Gott Nytt År! Det ska vi önska oss alla. Inte anade jag att 2020-2021 skulle präglas av en pandemi som verkligen blev ett test på beredskapen både lokalt och globalt. När den materiella beredskapen i Sverige visade sig obefintlig, klev initiativrika människor inom vård,företag och föreningar fram. Uppfinningdrikedomen var fantastisk, när människor tillverkade skyddskläder och företag ställde om sin verksamhet tillbåde materiel och viktig handsprit. Pandemins framfart har visat på vikten av tydlig ledning och organisation, och har stärkt insikten av hur skör demokratin är. Vår frihet är beroende av varje enskild människas insats och engagemang. Pandemin har blottat stora brister och alltför många har mist sina kära utan att ens få ta farväl. Vård är inte en kompetens för EU-nivån men kriser kräver ett starkt samarbete och den Europeiska Unionen samlade sig än en gång. Nu är ett vaccinprogram påbörjat och det känns väldigt hoppfullt. Jag hoppas nu att få slippa Covid och jag ska tacksamt ta emot min dos vaccin som jag hoppas på om ett par månader. Kanske jag börjar skriva lite på min blogg ändå.

GOTT NYTT ÅRTIONDE

Det pågår nu ett viktigt helande arbete inom liberala rörelsen, och det får ta en tid.

Under tiden rusar vi fram mot en ny och spännande utveckling på många plan. Jag önskar nu vårt land, vår värld och oss alla ett Gott Nytt årtionde med mer frihet och demokrati!

Nya historiska ögonblick är möjliga!

Never look away. Det var en fantastisk film som Kalmar filmstudio erbjöd i samband med minnet av att muren och gränsen mellan Öst- och Västberlin, i november 1989, öppnades helt överraskande. Filmen speglade tiden före muren och det är ett obegripligt förtryck och maktmissbruk, som både nazismen och sen faktiskt kommunismen, utövade på folket. Jag var två gånger i Berlin medan det var en delad stad, och vi fick uppleva den hårda övervakningen av alla som passerade gränserna. Dock gick det inte då, att föreställa sig hur rättslösa människor, som levde i öst, var. Människor flydde och många hade också börjat organisera sig mot förtrycket.

Det kalla kriget var slut och ett hopp om Rysslands demokratisering tog sin början. Inom Europeiska Gemenskapen höll alla andan. Skulle Tyskland åter bli ett Stortyskland och lämna EG?
Tack vare visionära ledare och framtidstro höll alla länder samman och Europeiska Unionen bildades med en fördjupning av samarbetet.

Det tog mer än tio år innan de forna, kommuniststyrda länderna kunde bli medlemmar i EU. Sverige fick demokratiska grannar även mot öster. Flera länder anslöt sig också snabbt till NATO som en säkerhetsgaranti.

År 2005 startade jag denna blogg, och faktiskt först av dåvarande förtroendevalda i Kalmar. Jag tycker det är ett lämpligt tillfälle att nu göra ett uppehåll på något år.
Men nya historiska ögonblick är möjliga!

Det är härligt att idag kunna hoppa över de gatstenar som markerar var muren stod. Jag påminns om att friheten alltid är värd att kämpa för. Det är i den känslan jag nu gör ett uppehåll i mitt bloggande.



 

S och de f.d. kommunisterna

För svensk fackföreningsrörelse kommer aldrig, under några som helst omständigheter, att vika ner sig för fascismen!
Det var vad LO:s högste ledare och socialdemokrat sa när han talade på Vänsterns partikongress i veckan som gick. Säkert sa de tidigare att de aldrig skulle vika ner sig för kommunisterna. För samma inställning hade samma fackförening tidigare till kommunisterna och man bekämpade dem och konkurrerade på arbetsplatserna. Det är oklart vilken dag de accepterades.

Socialdemokratiska arbetsplatsombud inledde t.o.m ett omfattande och uppmärksammat underrättelsearbete för att kontrollera kommunisterna, och de hölls utanför viktiga nämnder och möten i riksdagen. Känns det igen?

Det kommunistparti som tidigare och även nu, med namnet Vänstern, är ett stödparti till socialdemokratiska regeringar var alltså då ett Sovjetvänligt parti, med ett odemokratiskt förflutet.

Vänsterfalangen ”Reformisterna ” inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i princip samma partiprogram, och det innebär att S kan tala med en ”regeringsåsikt” och en ”reformiståsikt”. Anpassade budskap. Makten framför övertygelsen.

Nu talade LO:s högste ledare i veckan på vänsterpartiets kongress, vilket väl är det yttersta beviset för att Vänstern förflutna nu har accepterats eller reviderats? V är med S-ledningens medgivande insläppt i den samlade socialismens politiska värme. V kan genom att bjuda in LO, också inför de egna markera lite mot S , som man ändå fortfarande ger ett passivt stöd i riksdagen. Det finns ju också en ”papperslapp som vi aldrig kommer att få se”.

Nu gör V tillsammans med S på samma sätt gemensam sak mot de som nu hotar att ta väljare S. Man får lätt intrycket att det för S handlar mer om makt än övertygelse.

När är ett partis bakgrund preskriberat? Eller är det tillåtet att istället gå till angrepp, och diskutera de förslag vi ogillar?

Och vem har makten att preskribera en bakgrund?

 

Alla länder behöver utbildad arbetskraft!

Unga människor flyr från arbetslösheten i sina länder för att hitta ett arbete och en framtid. Rika länder ropar efter välutbildad arbetskraft. Fattiga länder dräneras på de bästa. Den inre marknaden lockar unga att flytta ifrån länder som utvecklas alltmer protektionistiskt. Japan har en resa att göra.

Fram till år 2000 föddes väldigt många barn i Japan och 98 procent av arbetskraften hade japanskt ursprung. Förutom att locka sjuksköterskor från Filippinerna till Japan har heller ingenting från regeringens sida gjorts för att locka dit den arbetskraft som så desperat behövs. De sjuksköterskor som sökte sig till landet var dessutom tvungna att klara ett prov som var så svårt att bara en tiondel klarade det.  Motviljan mot utländska medborgare gällde både arbetskraftsinvandring och asylsökande.

Nu inser de (liksom  Italien) att allt färre kommer att få försörja allt fler. Ekonomin och välfärdsstaten är hotad. Det finns redan 1,6 jobb på varje arbetssökande och arbetsstyrkan förväntas minska från 67 miljoner 2018 till 58 miljoner 2030. En klar lösning är invandring. Endast 2 % av arbetsstyrkan i Japan är född utomlands jämfört med 17 % i USA. Regeringen har i smyg släppt in fler utländska arbetare, i många fall förtäckta som studenter.

Nu vill man locka till sig arbetare inom flera industrier, däribland byggnation, varven och också personal för att ta hand om den äldre befolkningen. De kommer att få visum som sträcker sig över fem år, åtminstone till att börja med, men de kommer inte att få ta med sig sina familjer. Det kanske blir nödvändigt när de inser att de inte vill förlora en rutinerad arbetskraft. Fler kvinnor arbetar och dagis blir allt mer tillgängligt, så det går på rätt håll.

Man prövar nu att övertala dagens anställda att arbeta längre, att uppmuntra fler kvinnor att komma in i arbetslivet och att släppa in fler invandrare och de har gjort framsteg på alla tre punkterna. Andelen arbetare över 65 år är de högsta i G7, andelen kvinnor i arbetslivet har nyligen passerat USA. Bolagen däremot är ivriga att investera i robotar för att öka produktiviteten. Om japanerna som föds nu kommer att leva till dess att de blir 100 år, vilket är troligt, måste människorna gå i pension långt senare än vid 70 år.

För oss i Sverige gäller det att mobilisera all kraft på att de unga, både med svenskt och utländskt ursprung, skaffar sig en bra utbildning och ett arbete. Företagen ska uppmuntras att anställa nyutbildade, och tröskeln måste sänkas för de som inte har en utbildning. En praktik som motiverar till fortbildning och fler möjligheter, även utan de "rätta" kontakterna.   Det måste bli en modernisering av ”den svenska modellen”, som annars kommer att lägga hinder i vägen för både ekonomi och människors utveckling.  Alla som kan arbeta skall göra det. Sverige kan bli ett möjligheternas land!  

FN behöver starkare muskler

Idag är det FN-dagen. Vänstern tyckte vid vårt inträde i EG/ EU att vi hellre skulle ha en mer demokratisk organisation, likt FN. FN gör mycket bra men det finns också mycket i övrigt att önska av FN. Att segrarmakterna från andra världskriget kan lägga in sitt veto, förlamar fredsarbetet som kunde förbättrat framtiden i länder där människor flyr för en bättre framtid.

Storbritannien suger all kraft ur EU:s viktiga utvecklingsarbete, men det är inte första gången och blir med all säkerhet inte sista. Landet har obstruerat och tvingat till sig fördelar inom flera områden, både avtalsmässigt och ekonomiskt.
Nu är det endast skilsmässan som förhandlas och den processen är nu inne på sitt fjärde år. Hur ska det inte bli när framtiden mellan länderna ska diskuteras? Då börjar den svåra delen i samband med utträdet. Roamingavgiften, bara en sån "liten" sak.

EU har en otroligt viktig uppgift och måste lyckas med konststycket att både fördjupa sitt samarbete och utvidgas med de länder som uppfyller kriterierna. Nordmakedonien har arbetat för att anpassa sig till gemenskapen, t.o.m. ändrat sitt namn, vilket var en stor uppoffring för att fortsätta sin kandidatur. Samtidigt måste länderna vara så stabila att de egna invånarna inte flyr till andra länder inom EU.

Vi ska inte glömma alla de kriser som lösts inom unionen. DDR upplöstes fredligt och idag finns bara ett spår av gatsten som utmärker den mur, som människor riskerade livet för  att passera. Tyskland enades och det kunde ske för att det då fanns ledare i övriga världen som också såg lite längre än till den egna landsgränsen.

För små länder som Sverige  blir EU allt viktigare när vi måste samarbeta inom alltfler områden. EU:s budget ska ses i det perspektivet och  vid flyktingkrisen var de som då ropade högst på EU:s resurser, de som nu samtidigt vill försvaga EU. Ingen vill så klart betala mer än nödvändigt. Sverige betalar idag en knapp procent av  offentliga utgifterna ( av BNP ) till EU . Andelen är ungefär densamma som 1995 när vi blev medlemmar. Sveriges offentliga utgifter är ungefär 44 procent av BNP.
Stormakterna växer och ledarna har ökade maktambitioner. Ryssland och Kina investerar ekonomiskt och köper inflytande i många länder. USA vänder sig inåt och storspelar på egen hand utåt. Jag är optimistisk så länge länders befolkning har kraft och mod att protestera. Det är dock inte helt lätt för svaga ekonomier att då bevara ett både politiskt ekonomiskt oberoende. Demokratier försvagas också, när ledare styr kortsiktigt via twitter, utan beredning eller råd av kompetenta tjänstemän.

Inget land är helt säkert, och även den svenska demokratin måste, likt Ölandsbron , repareras och stärkas upp.  Det behövs ibland, och även här, en helt ny starkare och stabilare bro som håller för framtida påfrestningar. 

Det är viktigare än någonsin att demokratin stärks och förnyas, i Sverige, EU och Förenta Nationerna.

 

En stund i solen

Rom gör mig inte besviken och som turist kan man njuta varje sekund. Vackra byggnader, underbara upplevelser och bästa maten! Att få låna solvärmen några dagar i oktober är underbart.

Men Italien är inte enbart en idyll. Fler människor där blir allt äldre medan antalet födda är alldeles för lågt för att försörja alla. Vilken kvinna vill, kanske efter lång utbildning, stanna hemma och själv sköta barnen och släktens äldre när det inte finns någon omsorg att räkna med.

Det finns en idyllisk bild av att äldre har det jättebra, men en stor undersökning på nittiotalet visade att äldre är uppskattade och får vara med så länge de kan göra nytta i hushållet eller familjeföretaget. Därefter känner de sig ofta ensamma.

Italien försöker, till skillnad från Sverige, att få arbetsföra personer i pension tidigare för att de unga ska få jobben. Det är omdiskuterat om det verkligen blir den effekten av en tidig pensionering.

Ungdomsarbetslösheten i Italien är skyhög och trots bra utbildning är det svårt att få arbete för den som inte har rätta kontakter. Nackdelen med vänskapskorruption, är också att det inte säkert är den bästa som får jobbet. Därför är det viktigt att alltid låta människor få sitt jobb i öppen konkurrens.
Det stimulerar människor att utbilda sig och föra utvecklingen framåt. Det måste ju också vara roligare att få ett jobb på det sättet.

Till råga på allt ska Italien nu införa någon slags medborgarlön som de inte ens har råd med. Men det finns ju även politiker i Sverige som frestas att lånarför att vinna valen. Notan skickas till framtida ungdomar att betala.

Att bygga i Rom är liksom i Kalmar en riktig utmaning. Att bygga en tunnelbana tar sin tid. I Rom är man mitt i historien, i Kalmar kan man gräva efter den och det är fantastiskt.
Jag tror att de turister som kommer till Kalmar och Öland också bara ser det alla bästa av regionen. Och vi har en fantastisk stad och region som förtjänar det bästa!  Det är säkert bara nördarna som bryr sig om resten.