Trägen vinner!

Mitt första förslag i kommunpolitiken var att bussarna skulle införa reducerade biljettpriser under lågtrafiktid  inom busstrafiken. Däremot behöver "gratisresor" mera grundligt underlag.

Kollektivtrafiken har sen nittio-talet flyttat från Gatu-Parknämnd via kommunledningskontoret för att nu styras från landstinget.

I alla olika instanser för KLT har jag återkommit med mitt förslag om reducerat pris under lågtrafiktid eftersom jag tror det är kostnadsneutralt och en stor miljövinst. Många politiker har sagt sig vara positiva, men med olika invändningar. Därför är det glädjande att KLT nu ser ut att, efter femton år, ta ett litet steg mot detta mål.

God fortsättning på 2018!

Hög tid för regeringsskifte år 2018.

”Syftet med de nationella proven är i huvudsak att:
– stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
– ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå”

Självklart vill inte varken lärare eller elever ha prov om man utryckt ur ett sammanhang ställer frågan.  

Redan för många år sedan beskrev lärare hur dåligt förberedda många ungdomar var för gymnasiet. Färre av de sökande är nu också behöriga till högskoleutbildningen.

Den socialistiska skolmodellen ställde inte  krav  på behöriga lärare i skolan. Istället delades de s.k. Wernerssonpengar  ut speciellt för fler outbildade vuxna i skolan.

Liberalerna och alliansregeringen drog 2010 igång kompetenshöjning i skolan med lärarlyftet. Alliansens krav på behöriga lärare och lärarlegitimation blottlade bristerna som akut måste åtgärdas. Självklart var det jobbigt för alla inblandade. Rektorskompetens är nu norm och den tidiga läsa, skriva ,räknagaranti vi förespråkade är nu accepterad av regeringen.

Alliansregeringen skärpte också upp utbildningen för att bli lärare och bidrog till att höja lönen för de lärare som påverkade barnens utbildning positivt. Några fler sökte sig till utbildningen, men målet var att fler skulle ha lärarutbildning som förstahandsval och att intagningsnivån höjdes.

Nu sjunker intagningen till utbildningen för lärare och allt fler lärare söker sig till andra arbeten, vilket är en katastrof för barnen och ett enormt resursslöseri för samhället. Det ger fler möjligheter för lärare, men är ett underbetyg för kommunerna, när bemanningsföretag för behöriga lärare nu växer fram.

S-Regeringen vill också kraftigt begränsa enskilda skolor,  men vad ska de ersätta dessa skolor med, när lärarna flyr de kommunala skolorna?

Regeringen på god väg att gå tillbaka till  den  socialistiska modellen i den svenska skolan. Nu ska lärare åter ersättas med ”vuxna” i skolan, fast de kallas assistenter idag. Regeringen talar inte om hur de vill öka likvärdigheten i skolan när de minskar ner nationella prov. Hur ska skolan veta vad de behöver , eller vad skolan behöver,  utan standardprov?

Har skolorna byggt upp den kompetens att bedöma barnens lärande och utveckling  skolans kvalitet och likvärdighet med färre nationella mål? jag tror inte det.

Alla barn och ungdomar har rätt att nå sin fulla potential i skolan. Jag är rädd att dessa fyra år med återgång till socialistiska modellen är fyra förlorade år för utbildningens kvalitet.

Skolan är viktigast för barnens och samhällets utveckling. Därför önskar jag hett att  fyra år är en parentes och redan år 2018 får ersättas med en liberal kunskapsskola med fokus på trygghet och höga förväntningar på varje barn.

 

 

Fulspel på hög nivå.

Hur väl underbyggd är Ylva Johanssons undersökning av vad flyktingar vill tala om? Om man ska ändra samhällsinformationen bör man väl VETA  vilket befolkningsunderlag och vilken kunskap socialdemokraterna stöder sig på.

Helt ogenerat klankar hon i tidning och TV ner på att man i skolan talar om vad som gäller i Sverige när det gäller t.ex. allemansrätten. Nu ska det talas värderingar. Vems värderingar?

Socialdemokraterna har på alla sätt smutskastat oss som försökt diskutera hur  Sverige fungerar och hur våra attityder och normer uppstått. Ylva Johansson har t.om. mage att ta avstånd ifrån ett inlägg, som visas i Agenda och sviker därmed också en egen partikamrat som är med i ett inlägg för ca tio år sedan. Det är ju socialdemokraterna och vänstern som förhindrat en viktig diskussion om olika värderingar och t.ex. brott i hederns namn och vad som gäller här i Sverige. För det är utifrån lagarna de svenska värderingarna ska diskuteras. Inte antingen eller.

Värderingar har vi alla och de skiljer sig ,enligt mig, åt på grund av personlighet, uppfostran och förändras med kunskap och erfarenhet.  

 

Eftersom det inte finns någon logik i hennes utspel anar jag att något annat är på gång.

Svenska modellen, som en gång startade som ett samarbetsprojekt mellan arbetsmarknadens parter, har nu socialdemokraterna omfamnat att gälla hela samhället, underförstått som ”den socialdemokratiska modellen”.

Därför blir jag riktigt nervös när Ylva Johansson svamlar om ”svenska värderingar och vill att utbildningsmaterialet i samhällsorienteringen för nyanlända ska ses över. Är det socialdemokratiska värderingar som ska läggas till den nya samhällsorienteringen och till den socialdemokratiska modellen? Det är ju också en tacksam målgrupp.

Hur kan Ylva Johansson låtsas som om hon och socialdemokraterna saknat en diskussion som de på alla sätt förkastat innan den börjat. Fy på dig som spelar ett sådant fulspel!

Det är vi som lever nu, som formar framtiden. Jag kommer som liberal att slåss med näbbar och klor mot socialdemokratiska modeller och regler formade av socialistiska värderingar under ”svensk” täckmantel.

 

Jag lyfter på hatten!

Arenabeslutet har redan visat sig bli den kostsamma följetong jag varnade för i vår liberala reservation.

Året är 2008 och Kalmar FF vinner allsvenskan på anrika Fredriksskans. Tuppkammen växer och en ny fotbollsarena för allsvenska matcher ska byggas i Kalmar. Kommunen har först  ingen del i KFF:s prioriteringar vid nybyggnationen, och alltså ingen kontroll över kostnaderna. Vi  liberaler hade dock tidigt  gått med på finansiering av träningsplaner, infrastruktur och ett generöst föreningsbidrag.

Socialdemokraterna frångår då på eget bevåg helt plötsligt (inte helt ovanligt) sina tidigare överenskommelser med oppositionen om satsningar till KFF och kommunens egna regler för borgen.
Ett nytt avtal med en borgen om100 miljoner utlovades. Vi som var med på ”Salvetiden” vet vad en borgen innebär för Kalmars skattebetalare. En borgen innebär att alla incitament att hålla budget försvinner eftersom kommunen står för risken.

Vi liberaler sade nej till borgen och även till de 29 miljoner som utgjorde ett engångsbidrag. En skattehöjning och de kraftiga besparingar drabbade sen Kalmars  invånare och kommunens kärnverksamheter. Det är helt otroligt att skattebetalarna accepterar ett sådant återkommande slöseri.

Så här förklarade S att de 29 miljonerna skulle återställas: ”I kommande resultatbudget för 2010 ska ingå ett belopp på ca 29 miljoner kronor för engångsanslaget till Kalmar FF. Samtidigt ska budgeteras en motsvarande intäkt (realisationsvinst) vid en försäljning av mark inom Fredriksskansområdet.”

Detta är 7 år sedan och vi får se hur det går med de 29 miljonerna.

För skattebetalarnas pengar, ca 8 miljoner, byggdes därefter också en ny parkering för ca 900 bilar och detta ”beslut” kunde endast utläsas i en detaljplan för området. Helt obegripligt att detta klarade en revision.

Vi närmade oss med stormsteg Salveexemplet  ggr 10 och inte nog med det.
År 2015 startade alltför tidigt de förluster vi förutsett i vår reservation  år 2008. Nu ville KFF att kommunen skulle ta över ytterligare en borgen på 26 miljoner och den säkerhet som banken krävt. Nu var falluckan öppen och det dröjde inte länge förrän KFF:s ekonomi visade sig så dålig att de inte klarade sina kostnader. Dessutom var de nära att falla ur Allsvenskan.

Det visar sig nu sommaren 2017 (efter min fråga i KF) att  S, V, och C haft tät kontakt med KFF och lovat att för skattebetalarnas pengar köpa över hela Arenan.
Återigen ska skattebetalarna ge KFF en engångssumma som redovisas år 2017. Åter trollar man bort kostnaden, köpet och bidraget från diskussionen i budgetfullmäktige för 2018.

Dessa beslut har överklagats 2008 och 2017. Vid beslutet 2008 var det en väldigt hätsk stämning  mot de som prioriterade kärnverksamheter då fotbollsentusiaster såg kostnaden för elitidrottens satsning långt viktigare än skola, vård och omsorg i kommunen.

Denna gång möter jag en stor förståelse  även hos fotbollsvänner, för både tidigare och aktuellt beslut.

Som svar på överklagandet skrev kommunen år 2008 att arenan var en allmännyttig verksamhet och skulle användas till bl.a. kulturevenemang till ridsport, rugby, speedway och stadiumcross. En enda konsert har ordnats innan fotbollsstarten.
Trots löften om gemensamma ansatser, har inget  som kan kallas allmännyttig verksamhet genomförts under alla år.

Då liksom nu räknade kommunen i svaret till länsrätten upp en mängd ofinansierade tänkta idrottssatsningar, för att visa hur brett man satsar i Kalmar kommunen. Erfarenheten visar att det sedan inte blir så mycket gjort och en del av 2008 års ”satsningar” lovas nu igen som satsningar framåt.

Var finns nu alla fotbollsälskare och sponsorer när det knakade?  De förutsättningarna borde prövats. Nu har kommunen öppnat falluckan.  Nya ogenomtänkta och kostsamma beslut och skattehöjningar väntar efter valet om socialdemokraterna får fortsätta styra.

Därför lyfter jag på hatten för de invånare i Kalmar som har modet att överklaga de för skattebetalarna helt ödesdigra besluten.

Kommunerna och landstingen ska förvalta sina medel på sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.
Då liksom nu var underlagen undermåliga och utfästelsen nu om nollsummespel naturligtvis rena lögnen.
Tyvärr visade det sig att man som kommun, även till länsrätten, kan lova runt och hålla tunt utan att ifrågasättas. Kommer detta att ske igen?

Äntligen direktval till regionens politiska styrning!

I veckan hade Liberalerna i Kalmar nomineringsmöte till kommun och Landsting.

Jag valdes till tredje plats på Kalmars Landstingsvalsedel, som nu också blir val till nya regionkommunen som bildas 2019. Det ska bli så kul och känns så viktigt att satsa för fullt i regionens utveckling. Efter trettio år som tjänstgörande  narkossjuksköterska och många år i kommunpolitiken, har jag naturligtvis stort intresse av att förbättra den hälso-och sjukvård som nu skall styras inom en ny regionkommun. 

Det är en regionkommun som bildas efter valet, och äntligen blir det direktval till regionen så som vi liberaler eftersträvat i alla år. Det innebär att regionens invånare  genom sin röst får mer inflytande över regionens utveckling och jag ska självklart jobba hårt för att utvecklingen går i en mera liberal riktning än idag.

Det är bra att vi har ett kreativt näringsliv, men här finns mycket mer att göra för att ge de rätta förutsättningar för att regionen ska lyfta.

Som ersättare i nuvarande regionförbund har jag god insyn och jag arbetar just nu med några partivänner fram förslag till plattform för vårt politiska arbete. 

Men jag har kvar mitt uppdrag som ledamot i Kalmar kommunfullmäktige och där är jag personvald, så det är ett uppdrag som jag känner ett stort ansvar för.

Vid senaste kommunfullmäktige  behandlades majoritetens budget och övriga partiers alternativ till budget.  Liberalerna satsar främst på kärnverksamheterna, som skola och omsorg. Trots att vi vet att en åldrande befolkning och ett stort utanförskap innebär stora kostnader och små intäkter, finns ingen beredskap hos S,V och C. De vill helt enkelt inte tala om de behov som finns idag och de som väntar. Kommunens främsta uppdrag fanns helt enkelt inte med i de rödrödas budget.

Istället presenterar de röda en mängd utredningsuppdrag och ofinansierade idrottssatsningar för att minska kritiken för de rödas omfattande satsningar på monument för elitidrotten. Det är ju lättare att som kommunalråd sola sig i glansen av elitsatsningar än tillsammans med de stora behov som inte åtgärdas för barn med psykisk ohälsa och frånvaron av utbildningssatsningar som skulle ge många barn en bättre chans att lyckas i livet.

Att satsa på alla barns utbildning är en investering som ger en garanterad  utdelning. Den investeringen har vi inte råd att missa.

Vi kan lita på att SD är oförutsägbara

Sverigedemokraterna har nu också klagat på att Ulf får inte vara dum mot dom för då leker de hellre med Socialdemokraterna! Bara de får vara med och leka på lekplatsen.
Ja, varför ställer inte reportrar några frågor till S om det. Det är två centralstyrda partier och säkert  också annat som förenar.

Det ska vara höga krav på att bli svensk medborgare. det är något man ska vara stolt och glad över.
Många invandrare har vittnat om när de står med detta beslut i handen, och det ska vara ett medborgarskap att fira.

Men jag blir riktigt orolig när det nu höjs röster inom SD att invandrade svenska medborgare som begår brott, ska göras statslösa. Eller gällde det även icke önskvärda  infödda svenskar? Och det kanske finns andra människor som skulle anses belasta ekonomin i Sverige. Liberaler står ju inte heller högt i kurs hos SD.

För att göra människor statslösa krävs att vi ändrar grundlagen och det känns skönt att detta inte kan ske inom en mandatperiod.

Företrädaren i SD såg inga problem med det.

Ett beslut nu och ett beslut efter valet 2018, så var det klart. Så lätt ser vissa sverigedemokrater på att ändra grundlagen.

En försmak av ett SD-styrt Sverige? Obehagligt är bara förnamnet.

Nu väntar de bara på att vinna förtroende, så att de kan genomföra sin politik som ingen riktigt vet vad den är. deras landsdagar ger "inriktningen", men förslagen ska vara oförutsägbara..
Precis som Trump vill Sverigedemokraterna  tydligen vara oförutsägbara.
Så oförutsägbara att de nu ska locka nyanlända till sitt parti. Eller åtminstone de som invandrat hit för ett tag sen.

De glömmer tala om att om för dessa väljare , att om Sverigedemokraterna styrt landet, hade dessa människor inte haft Sverige som tillflyktsort idag.
Självklart kommer de att få flyktingar som medlemmar. Det visar bara att även dessa människor, när de blivit etablerade här, är ett tvärsnitt av vilka andra svenskar som helst.
Precis tvärtemot vad SD påstår i andra sammanhang.

Dags också att syna socialdemokraternas vilja att behålla makten med hjälp av SD. Historisk så är väl S det parti som gjort nästan vad som helst för att få en maktställning. Oförutsägbart?

En tvärvändning om makten så kräver?

 SD söker nu förtroende för sin oförutsägbara politik. Vad innebär den  när snöbollen börjat rulla? Lite obehagligt, inte sant?

Företag och förskola är varandras förutsättning.

Lite förvånad blir jag när Stefan Löfven och andra inbjudna grupper ställer sociala pelaren som en motvikt till privat näringsliv och kapital. Det är ju faktiskt så att de är varandras förutsättning.

Även arbetaren som får sin utkomst av en kapitalist med sociala förmågor på arbetsplatsen sneglar misstänksamt på sin arbetsgivare.

Varför då?

Jo svenska arbetstagare  är, efter år av socialistiskt styre och S- märkt LO, så impregnerade av misstänksamhet mot den som riskerat sitt kapital, och bara ser rött  på den vinst företagaren får efter år av slit.

Företag och förskola är varandras förutsättning.

Det är en självklarhet för liberaler. Det som oroar mig är när vissa krafter försöker göra det till en konflikt- för att få en dag i rampljuset.

Sociala frågor behandlades redan i Romfördraget och det finns många rättsfall beskrivna redan innan Sverige gick med i EU ( dåvarande EG).

Idag är Sveriges statsminister huvudrollsinnehavare i Göteborg  och

det är nog första gången där en svensk statsminister frispelat i EU- frågor.
EU är ett område där man söker en samsyn INNAN man frispelar.

Liberalerna har bejakat dagens föreställning, men säkert har Löfven och jag helt olika bilder av innebörden i de 20 målen i det dokument om sociala pelaren som undertecknas idag.

Det lustiga är att statsministern vridit sig som en mask när han förklarat att den sociala pelaren är av största betydelse, samtidigt som han mycket riktigt påpekat att varje land följer sina egna lagar på dessa områden.

Självklart är det också så att alla länder har sin modell som de tycker att andra länder borde ta efter. Alla länder, liksom alla partier i Europaparlamentet, har sina egna bilder om framtiden.

Sociala frågor ska ses i ljuset av den fria rörligheten.

Som liberal vill jag att våra ungdomar och vi  ska kunna  resa fritt inom EU. Det innebär självklart också att vi håller den urgamla diskussionen om ländernas eget och vårt gemensamma sociala ansvar levande.
Grunden för att arbetslösheten och fattigdomen ska minska är kunskap, fred, demokrati, marknadsekonomi och frihandel. Det är därför EU finns.

 

 

Fixarkommunen

Johan Persson, S,  ställer sig bakom speciallösningen.

Ja självklart har han beordrat fram den och ingen  där gör något utan godkännande från JP.

Har någon arbetande på socialförvaltningen haft samma chans och förutsättningar att bygga förtroende i någon del i Kalmar.

När jag ställt frågor om medborgarkontorens framtid förstår jag att detta bara tillhör alla de ”satsningar” som bara syns när de startas och sedan läggs ner i tysthet.

Framförhållning är inte heller socialdemokraternas starka sida,
men nu vet alla i Kalmar kommun några viktiga saker att tänka på
om man vill komma ifråga för ett arbete i Kalmar kommun.
1. Kontakter med kommunen, helst så högt upp som möjligt.

2. Gå genom media. Faktiskt är det också enda gången vi övriga får veta hur det kan gå till. och det är ärligt och bra.

3. att facket tiger när medlemmarna behöver dem misstänker många, men sådan här gånger har de chansen att tala om hur de tänker förebygga turordningstrassel.

 Men detta var väl bra att lösa frågan smidigt?

Vad säger vi om ledare i andra länder som själva tillsätter människor vid sidan om gällande regler? Vi säger att de är korrumperade och att man där måste hålla sig väl med makten för att komma ifråga och i alla fall inte råka illa ut.

 "Jag kanske ska kalla mig Mami" för att komma ifråga, säger någon av de 47 varslade på socialförvaltningen uppgivet. Ja, hon eller han har ju aldrig fått chansen att visa sin kompetens.

 Frivilligkrafter ska tas till vara och uppmuntras, men de kan aldrig ha en gräddfil framför andra som faktiskt öppet  sökt en tjänst i konkurrens med andra

Urdåligt skött för alla inblandade!

 

Historien upprepar sig

Historien från Salveprojektet upprepade sig igår när Kalmar kommun än en gång ska satsa sig ur krisen efter ett borgensåtagande med ett övertagande av Guldfågeln Arena.

Vi liberaler välkomnade år 2007 ett privat initiativ till Arena i Kalmar! Vi biföll en avsiktsförklaring med kommunalt föreningsstöd 5,8 miljoner (indexuppräknat) /år till KFF   och ett  kommunalt engagemang med 24 miljoner för träningsplaner och 45 miljoner för infrastruktur  i anslutning till Arenan.

Den överenskommelsen bröt socialdemokraterna 2008 när beslut togs om

med ytterligare 100 miljoner kr i kommunal borgen och ytterligare 29 miljoner till KFF.

Vi vet ju av erfarenhet från bl. a. Salveprojektet att borgensåtaganden är väldigt kostnadsdrivande och så har det också blivit med åtagandet i Arenaprojektet.

Kommunen gick för två år sedan in och tog över den säkerhet som banken krävt, och detta var första varningssignalen, eftersom kommunens risk nu var ännu större  fanns det nu och ur Arenabolagens synvinkel inga incitament att spara. Det köptes mitt under en ekonomisk kris, en del spelare och man räddade kontraktet. Man klagade på att gräset slits för mycket av att användas en gång i veckan.  Ändå har, i svar på överklaganden, kommunen lutat sig mot att Arenan skulle användas till så mycket mer än fotbollen och vara till nytta för allmänheten i kommunen.

Socialdemokraterna köper nu för skattebetalarnas pengar en Arena och vad gör kommunen om KFF eller IFK Kalmar i en framtid säger att de behöver mycket mer pengar för att ha råd att hyra Arenan. Hyran är redan nu lågt ställd och avtalet synes redan nu skrivet på  KFF:s  villkor

Det finns ju så klart en vilja hos vänstern och socialdemokraterna att fånga i så mycket som möjligt i den socialistiska kontrollen. Kostar det för mycket så höjer de skatten, som de också gjorde år 2009. Vi vill inte höja skatten mer.

Jag vill ju som liberal vill ju att människor ska få behålla så mycket som möjligt av sina intjänade pengar. Kommunen, tycker vi, ska arbeta med att högsta kvalitet ska nås i  kärnverksamheterna och låta människors val styra vad, eller välja själva vilken underhållning de vill lägga pengar på.

I Kalmar är ju övriga föreningsidrotten kraftigt eftersatt.

Nu presenterade socialdemokraterna väldigt lägligt för e Arenabeslutet ett  idrottspaket. Löften till idrotten  är återkommande varje valår och i princip ofinansierade även denna gång.

Friidrotten, simhallen, ishallen och även kulturcentrum har varit med i olika ”satsningar” i minst tio år tidigare.

Nu ska kommunen köpa arenan för 244 miljoner kronor. KFF får även denna gång några miljoner som beskrivs som ett ”engångsbidrag”,  men jag, och flera med mig, finner det ganska troligt att kommunen också  i framtiden måste satsa sig ur krisen ett antal gånger så som kommunen tvingades göra i Salveprojektet.  Där  höll man länge skenet uppe med gratisbiljetter och god marknadsföring, men det var ett enormt dyrt projekt för skattebetalarna.

Historien upprepar sig redan nu.

Allas ansvar är ingens ansvar

Jag vet inte hur många gånger under de senaste tio åren som jag i kommunfullmäktige väckt frågan om barns psykiska hälsa.

Senaste gången var för snart ett år sedan , då jag också frågade om hur kommunen gav sitt stöd till utbildningen av familjehemsplacerade barn.

Liberalerna har lagt förslag om SkolFam som är en dokumenterat lyckad utbildningssatsning för barn placerade i Familjehem. Detta anser sig inte kommunen ha råd med.
Det är väldigt frustrerande när socialdemokraterna utan att blinka tänker  lägga ut miljoner på en Arena för elitfotbollen i Kalmar.
 

Mina frågor har också gällt hur kommunen tidigt ska uppmärksamma barn som inte mår bra och familjer som behöver stöd och hjälp för att barnen klara sin skolgång på ett bra sätt. Det har som regel skett genom olika samarbeten i projektform, men sedan runnit ut i sanden.

T.o.m revisonen har uppmärksammat att barn fortfarande faller mellan stolarna och svaret från socialdemokraterna på min interpellation i januari lugnade definitivt inte mig. Det ska enligt svaret finnas en central samordnare, men det är helt omöjligt att få ett samlat svar på behov,  kartläggning,  uppklarningsfrekvens efter anmälningar om utsatta barn. Liberalerna kunde ju efter många år få till stånd ett Barnahus, och det är jättebra, men vi måste uppmärksamma tidig ohälsa och otrygghet.

Det ska aldrig behöva gå så långt att barn far illa. Barn ska känna att de vuxna kring dem tar deras ohälsa på allvar.

Uppdraget i delårsrapporten är att ”alla nämnder får i uppdrag att utifrån välfärdsbokslutet arbeta med att förbättra barn och ungdomars psykiska hälsa”

Efter tio år är det fortfarande ingen kartläggning eller ett samlat grepp eller om orsaker, behov och åtgärder.

Så länge stora problem kvarstår borde redovisning på detta område vara en återkommande punkt på kommunstyrelsen dagordning.
Nu blir allas ansvar ingens ansvar.

 

Barn psykiska ohälsa är  ett gemensamt ansvar som måste definieras och samordnas seriöst.

En hand att hålla i

Ska politiker behöva fatta beslut om att gamla och sjuka ska ha rätt till en hand att hålla i vid en förväntad död? Det verkar för mig helt absurt med beslut om sådana självklarheter, men nu visar det sig att jag haft fel.

Trots att det faktiskt finns ett beslut om att ingen ska behöva dö ensam inom vård och äldreboende, så förväntas 16 procent avlida i ensamhet i vården.

Det ser säkert väldigt olika ut i landet, eftersom hela vården snart verkar vara ett lotteri. Når jag studerade i tonåren, så extraknäckte jag som "extravak" vilket kunde betyda allt från att vårda en döende patient till att vårda svårt sjuka i respirator.

För dessa arbeten behövs olika kunskaper och erfarenheter som jag självklart skaffat mig genom arbete i vården. Många av dessa arbetsuppgifter sköts idag av en högt kvalificerade personal, och det är helt rätt.

 

Men en hand att hålla i och enklare vård som att fukta läpparna ibland kan skötas bättre av någon som inte hela tiden behöver tänka på vilka arbetsuppgifter de nu missar.

Alltså någon som är helt inriktad på sin uppgift i stunden. Här tror jag vi måste vända blicken mot civilsamhället, och jag har skrivit en motion till kommunfullmäktige om vikten av samarbete inom många områden.

Efterhand som alltfler skrivs hem från sjukhuset och vårdas av kommunen och dör i hemmet blir detta också mera osynligt för statistiken.

Socialdemokraterna i Kalmar har aldrig lämnat kvarboendeprincipen, trots att de fått svart på vitt att det är väldigt kostsamt. Dessutom blir ju hemmet till sist som en centralstation där olika specialfunktioner cirkulerar.

Jag har ställt frågor om både kontinuitet och köer men S i Kalmar har alltid någon satsning på gång.

Mellan år 2002 och år 2005 försvann 13500 äldreboendeplatser i Sverige. Alltså innan Alliansen fick makten år 2006.

Ändå står Stefan Löfven i debatten och talar om att Alliansen skattesänkningar den försämrade välfärden.

Nej, Alliansen satsade även på äldreomsorgen i den värsta ekonomiska kris världen haft sen krigen. Och vi sänkte skatten så att fler kom i arbete och jobbade ihop till välfärden. Alliansregeringen öronmärkte stimulanspengar för de kommuner som byggde fler vård- och omsorgsplatser och trygghetsboende som är ett litet mellanting för den som klarar sig ganska bra men behöver mera sällskap.

Kalmar hade för några få år sedan plats 223 av 288 kommuner i en ranking om äldreboenden. Detta bortförklarades naturligtvis på min fråga i kommunfullmäktige och S beskrev på kommunens hemsida att nya boenden som skulle lyfta denna siffra var på gång.

S var inte lika noga med att tala om hur många platser för äldre som samtidigt skulle tas bort på andra boenden. Ingen ställde frågorna.

Det är oroande när fel fakta sprids.

 

 

 

SOSSARNA LOVADE RUNT MEN HÅLLER NU TUNT

Vilket liv det var i debatten inför valet 2014! Och på en väldigt låg nivå dessutom.

Sossarna skulle ställa allt till rätta efter Alliansen.

Alliansregeringen som  faktiskt fick bästa betyg i EUropa på att klara ekonomin och välfärden under den värsta ekonomiska krisen efter krigen.

 

VI SOM LEVER MED POLITIKEN VET JU HUR SKICKLIGA S ÄR PÅ ATT LOVA RUNT trots att de vet att de kommer att HÅLLA TUNT. När man slår sig så för bröstet är det inte så konstigt att någon tror att de också har en politik.

Listan är hur lång som helst på svikna vallöften även på nationell nivå.

Tyvärr är det ingen som granskar Socialdemokraterna i Kalmar, men här finns också en sjö att ösa ur om vi bara hade verktygen.

Jag väljer nu istället tre nationella vallöften som de absolut inte klarat, Tvärtom.

1. EU:s lägsta arbetslöshet. Socialdemokraterna kommer aldrig med Vänstern som stödparti, att klara arbetslösheten.Vänstern tror att om vi ökar den offentliga sektorn tillräckligt, med höjda skatter förstås, så kommer allt att ordna sig. De erkänner aldrig att pengarna till välfärden mest genereras hos den enskilda företagaren som kan växa.

De som står längst från arbetsmarknaden har ännu inte fått del av de miljarder som regeringen kastat ut. Därför satsar Socialdemokraterna på utbildning. Inte för att människor ska lära sig mer, utan för att de då hamnar utanför arbetslöshetsstatistiken. Det har hänt förr, kan jag säga.

 

Vi liberaler vill att barn och ungdomar ska få en verklig kunskapsgrund innan de lämnar skolan. Allt annat är kostsamt för både individ och samhälle. 

2. Miljöpolitiken. Trots att Miljöpartiet säger sig ha fått igenom en historisk agenda på miljösidan så ökar utsläppen under åren med Socialdemokraterna. Ett område som i högsta grad ska skötas på EU- nivå och helst globalt. Även i detta    perspektiv  har Sverige en hel del att göra. Här krävs en liberal politik som vill att EU ska stärkas och  jobba med de stora frågorna. 

     3. Sjukvården. Som narkossjuksköterska blir man bara bedrövad över hur 

          Socialdemokraterna  förstört en redan ansträngd sjukvård.

          De anklagade Alliansregeringen som faktiskt uppmärksammat problemen med hälsoklyftorna.
          Det gick med detta som det brukar med en socialistisk politik.
          När socialdemokraterna säger minskade klyftor så menar de att alla ska få det lika dåligt  som    de sämst ställda. Detta är ju något som Vänstern också applåderar.

Listan på Socialdemokraternas misslyckanden är så stor att jag nog blir tvungen att ta den i ännu mindre  portioner.

 

 

Historien upprepar sig

Vi svenskar är verkligen hårt präglade av alltför många års socialistiskt styre. Vi är fostrade att luta oss tillbaka och invänta bidragen.
Ingen märker när den egna valfriheten försvinner, men ropar högt när invanda bidrag försvinner.

Under den värsta ekonomiska krisen i mannaminne (får man säga det utan att det kommer en motion om ett mera neutralt "personminne"), lade Alliansregeringen grunden för den goda ekonomiska situation Sverige har idag.  Nu är hela vår omvärld också i en högkonjunktur och under denna eldar socialisterna med ytterligare kostnadshöjningar och bidrag till alla röststarka grupper.

Men röstsvaga grupper, t.ex. med svåra funktionshinder får kämpa allt hårdare för möjligheten till ett uns av frihet.

Alliansregeringens jobbskatteavdrag har kritiserats efter varje inandning finansminister Andersson gjort, men har hon tagit bort den? Hon vet att den  minskade skatten för de som arbetar är bra för tillväxten, men skattesänkning  passar inte in i en socialistisk retorik.

Hon eldar nu istället  under den brasa som konjunktur och låga räntor startat , och om ingen stoppar henne före  nästa val, kommer 90-talskrisen i repris. Vi ska då komma ihåg att det var socialdemokraterna som startade den branden också.

Jag skulle kunna fylla flera sidor på skadliga beslut som nu upprepas.

Historien med outbildade lärare som exempel känner vi igen efter åren med sossarnas Wernerssonpengar, då det skulle vara fler händer i skolan. Det är riktigt kusligt att se allt gå i repris bara för att S vill kontrollera våra val och våra liv  med bidrag och löften om fler bidrag.

Historien upprepar sig men hur många vill vakna ur denna bekväma slummer?

Tänjda gränser

Nordiska motståndsrörelsen demonstrerar utan tillstånd. Polisen har inte resurser för den situation som kunde uppstått om de ingripit!
I efterhand får vi veta att polisen visste om denna demonstration två dagar tidigare. Alltså hade man kunnat skapa resurser.

När de ställs inför detta faktum får vi av polisen veta att de inte får stoppa en demonstration, ens en organisation med en våldsbejakande ideologi som inte har tillstånd. Hänvisar till lagen.

 

Dessa demonstrationer skulle med denna argumentation kunna bli ett normaltillstånd i Sverige. Demonstrationen är grundlagsskyddad och ska så vara, men kan den satta nivån för demonstrationer glida iväg så att normaltillståndet blir ett annat i framtiden? Även motdemonstrationer tenderar ibland att bli väldigt militanta. Polisen sätter gränsen för vad vi ska stå ut med i gatumiljön men gränserna måste diskuteras och prövas gång på gång.

Den verkliga krisen är regeringens

Regeringen har många gånger varit allvarligt oeniga utan att media drar ihop hela sin arsenal, men idag har de verkligen frossat!

En så allvarlig säkerhetsskandal som den på Transportstyrelsen får man leta efter och det allvarligaste är, att det som hittills kommit fram endast beror på att någon uppmärksam journalist satte ljuset på det.

Det är ju just denna skandal som borde uppmärksammas, men media har valt att sätta ljuset på Alliansen. Väldigt snabbt slutade man att granska regeringen.

Två ministrar har tvingats bort av Alliansen, och det är bra, men två ministrar som visste detta på ett tidigt stadium finns kvar.

Förutom att ingen informerade statsministern (svårt att tro) så höll man riksdagen och sina utskott helt ovetande om vad som hänt på Transportstyrelsen. Detta kritiseras inte.

När konstitutionsutskottets frågor närmade sig statsministern, kom plötsligt Löfvens närmaste medarbetare på, att hon deltagit på två möten där säkerhetsskandalen diskuterades. Snabbt sammankallades den socialdemokratiska ledningen en söndagseftermiddag och medarbetaren  gick själv med omedelbar verkan. Detta tystades snabbt!

Inte ens här, när kunskapen fanns inom Löfvens närmaste krets tar Löfven något ansvar för den bristande säkerhetshantering som råder inom regeringen. Denna förmåga att få obekväma nyheter att tystna är väl skickligt, men mest känns det kusligt.

Märkligt är att media frossar i när fyra olika oppositionspartier gör olika bedömningar, men låter oenigheter inom den rödgröna regeringen passera utan att man kallar till intervjuer i alla sändningar.

Märkligt är också att man alltid i opinionsundersökningar räknar in Vänster i ett framtida S- regeringsalternativ, trots att de inte är välkomna i en ev. S-regering.  

Märkligt är att Vänstern inte bedöms ur perspektivet av ett parti med en kommunistisk bakgrund. Socialdemokraterna har i nutid varit beroende av det partiets politik för att regera.

Övning är nödvändigt!

Under nästa vecka börjar totalförsvarsövningen Aurora.

Det är en stor övning med flera inblandade myndigheter i Sverige och vi har ju ett stort hemvärn som nu också deltar. Flera länder deltar och det har funnits en kritik här hemma mot att Sverige övar just nu när läget är så spänt i Östersjöområdet.

En vän av ordning frågar sig om när man ska öva om inte när hotbilden har ökat. Sen ÄR det ett problem att den ryska närvaron redan innan varit stor i Östersjöområdet, men nu också omfattar en massiv rysk övning. Om man inte tränar, blir man aldrig bra på något och kritiken har alltid funnits.

Jag var med på totalförsvarsövningen Orkan år 1993 och var då placerad i stab.

Jag hade som narkossjuksköterska ansvar för katastrofutrustning och viss beredskapsutbildning på Länssjukhuset i Kalmar och hade deltagit i utbildningar i bl.a. ÖCB och Försvarshögskolan regi.

Övningen pågick i en vecka och det var fantastiskt att samöva med de militära enheterna. Jag representerade ju landstinget och sjukvården och vi fick en mängd inspel som måste lösas. Det var ju i huvudsak en militär värld med militära termer, men jag uppfattade att alla var inriktade på att lösa uppgifterna.

För att förstå omfattningen  av skaderisker och förväntningar från sjukvården fick jag lära mig mycket om de militära enheterna i fält och även deras kapacitet på sjukvård.

Det som är svårt att förstå är att det är mer än tjugo år sedan.

Men även då fanns kritiken. Samma kritiker?

Men då var det fel att öva för att det inte fanns någon hotbild!
Järnridån var ju borta och våra östra grannländer ville demokratiseras.

Då trodde vi nog alla att vi skulle gå in i en framtid med avspänning och

demokratisering.

Men hotbilden är en annan idag och beredskapen måste anpassas därefter.

Det enda vi vet om framtiden är - att vi inget vet.
Därför måste vi stärka vårt samhälle, så att människor har tillit till institutionerna.
Kunskap, förmåga och övning. Det är viktigt inom alla samhällets verksamheter.

 

Är detta en medveten strategi?

De flesta skandaler varvas numera med något nytt avslöjande, och när alla transportstyrelsens frågor väl hamnat i konstitutionsutskottet, kom en helt ny skandal. Eller?

Förvirringen blir ju total när inte rikspolischefen träder fram och talar klarspråk.

Nyheter berättar att han brutit mot säkerhetsföreskrifter, medan polisen säger att det inte begåtts något fel.

Precis som i säkerhetsskandalen med transportstyrelsen hukar alla i buskarna och har ännu inte berättat för svenska folket vad som hänt. Alla hänvisar till KU-utredningen.

Nu sitter vi åter här och ingen kan lämna ett klargörande besked. Jag trodde att myndighetschefer måste träda fram och svara på medias frågor om sin verksamhet.

Är det bristande kompetens eller en medveten handling. Om man vet att man gjort fel blir frågan vad regeringen visste denna gången.  Men det kan också vara regeringens strategi att endast ge den information man är överbevisad om. Då reser sig ändå frågan hur mycket mer som hänt, som allmänheten ännu inte vet. Förvirring!

 

Det verkar inte finnas någon riktigt ansvarig i den här regeringen.

Nej till vänster i välfärden!

Alla ska följa lagen och betala skatt, oavsett om man är offentlig eller privat ägare.

Det märkliga är att socialdemokratiska i Kalmar gärna letar sätt att bolagisera och kunna skatteplanera som det heter då.

Här upphandlar man gärna med kriteriet lägsta pris vid välfärdsupphandling och det säger ju något om vad man vill betala för kvalitet.

Det är ett smart trick av Vänsterpartiet att kalla återinvesteringar  och överskott för vinst.
Om människor väljer en fristående skola som lyckas behålla sina lärare och kanske t.o.m. har kö för att så många vill komma dit, visar det kanske bara kvaliteten på den offentliga verksamheten, och den vill inte Vänstern att vi ska granska.

Det blir alltid ett himla liv när enskilda företag gjort ett misstag, men väldigt tyst när det sker i det offentliga, eftersom personalen ofta väljer att vara försiktiga och märkligt nog även gentemot media. Man vet ofta vad den kommunala arbetsgivaren vill höra.

Ett företag, ibland tidigare offentliganställda som har en verksamhetsidé, vill så klart utveckla den och satsar då ett eget kapital. De flesta företag går knappt runt de första åren och jag kan inte se något fel i att de som satsat sina pengar och mycket engagemang då ska få tillbaka en del efter att en del av ”vinsten” gått till utveckling av verksamheten.  Är de dåliga väljer ingen dem, medan man ofta måste välja det offentliga hur dålig verksamheten än är.

I Kalmar får Destination Kalmar AB 14 miljoner i skattepengar som varje år går till marknadsföring och evenemang, alltså gratisunderhållning för vuxna.

Kommunalråden S,V och C brukar briljera över hur många miljoner de privata krogägarna tjänar på dessa insatser från skattebetalarna. Men hur blir det då med vinstjakten för välfärdspengarna?

Jag har föreslagit att alla kommunala bolag ska vara självbärande, och att DK AB ska vara hälftenägt av de företagare som får vinsterna, men det vill inte Vänstern i Kalmar. Här är det med Vänsterns goda minne helt ok att årligen ta pengar från välfärden och generera vinst i privata företag. Men har jag  hört Vänsterpartiet säga ett ord om de fjorton miljoner som varje år istället kunde gått till skola vård och omsorg ?

Nej !

Jag unnar både krogarna och omsorgsföretagen att gå med överskott, men villkoren ska gälla lika.

Skatterna i Kalmar ska gå till välfärden så jag säger nej till Vänster i välfärden.

Regeringen borde ägna sin kraft åt offentligt styrd skola vård och omsorg där personalen flyr och ska ersättas med ”assistenter” oklart vad det innebär

Vad har vi lärt av miljonprogrammen?

Jag bodde i Stockholm på 70- talet när miljonprogrammen startade.
På några månader jämnades ekbackar med marken och vips! stod där hus med tusentals lägenheter. I område efter område.

Det var bostadsbrist och brist på sjuksköterskor då, precis som idag. Jag fick förtur en tvårumslägenhet i Vårberg om jag började arbetet som sjuksköterska på Södersjukhuset.

På mottagningen,  rådde högt tempo. Målet var att varje patient skulle ta mindre än tre minuter.

Fem patienter med sårskador sattes på rad bakom en skärm och fick gå fram en efter en. Integritet ? nej.

Som sjuksköterska lärde jag mig att lyssna på läkarens intervju och skriva det recept eller den remiss, som läkaren sen signerade, och informera om åtgärd innan vi sprang vidare till de fem rum där patienterna med olika tillstånd låg avklädda och väntade på oss. Sen åter till sårskadorna. Så sprang vi runt dag efter dag.

Någon gång under dagen kom  kraftigt drogade män med en ännu värre drabbad mellan sig. De gick bara förbi alla andra och satte sig framför läkaren och hotade gärna oss om kompisen inte fick den behandling de ville. Märkligt nog var det vardag och ingen jagade upp sig.

Två dagar i veckan var det ortopedi och om man var placerad i behandlingsrummet gipsade man dagen lång. Fredagen avslutades dagen med att gipsa om de som hade varit på avlusning och där lössen flytt in under gipsen.

 Senare när jag specialiserat mig till narkossjuksköterska, fast då läste vi samtidigt till operations och intensivvårdssjuksköterska, öppnade Huddinge sjukhus och det var väldigt frestande att börja där. Där var det inte heller svårt att få jobb.

Ännu mindre personal.
Tre nyfärdiga narkossjuksköterskor och en avdelningssköterska som arbetat i missionen i massvis med år.  Det tog lång tid innan vi fick förstärkning.
Det var ett politiskt beslut att Huddinge operationsavdelning skulle öppnas och kirurgerna kom i huvudsak från Serafimerlasarettet.

Sjukhuset var som en allmän plats där det kunde sitta hela gäng och hänga i korridoren när man ryckte ut till akuta fall på natten. Ingen hade koll på de som rörde sig inom sjukhuset, och så är det nog på de flesta ställen idag också.

På 70-talet skulle föräldrar inte sätta gränser. Det var en låt-gå-mentalitet.

Det var en utbredd droganvändning . Man kan undra över drogpolitiken eftersom människor fortfarande drogar och dör som förr. Ofta hade vi vakter som avväpnade patienter och anhöriga som skulle vistas på Huddinge akutmottagning.

Så jag känner igen det mesta idag från då.
Skillnaden är att vapnen på gatan är fler och respektlösheten ännu större.

Den största skillnaden är dock att då fanns inte internet. Ingen mer än vi som arbetade på sjukhusen såg just den akuta effekten av miljonprogrammet.
Men vad har vi lärt oss?

En skola med låt-gå-princip som normaltillstånd. Man kunde upptäcka i fyran att skolbarn inte kunde läsa.

Att skolbarn inte fick grundläggande behov tillgodosedda såg jag även senare  i Kalmar kommun.  Vi liberaler skrev för mer än tio år en motion om läsa-skriva-räknagaranti  som inte föll i god jord.

Nu ska vi se hur mycket vilja det ligger bakom  S-garantierna mer än tio år senare.

 

Hänsynslös maktutövning

När finansminister Magdalena Andersson sprider dynga om Alliansens år vid makten, bör vi komma ihåg att samtliga länder i vår omvärld var mycket imponerade av dåvarande alliansregerings ekonomiska politik under den allvarligaste globala krisen i modern tid. Vi bör också komma ihåg att jobbskatteavdragen bidrog till fler i arbete och därmed mer skatteintäkter och pengar till svensk välfärd än någon regering tidigare.
Dessa av socialdemokrater i retoriken kritiserade jobbskatteavdrag har de däremot behållit, så nog förstår de i praktiken dess betydelse.

2014 berömde sig finansminister Andersson att hon lagt den stramaste budget sedan budgetsaneringen. En budgetsanering Sverige tvingades till efter överhettningen under socialdemokraternas glada 80-tal (med efterföljande ekonomiska kris).

Det har inte undgått någon i hela Sveriges land att socialdemokraterna sparat på välfärden sedan 2014. Det är kris inom snart sagt alla offentliga verksamheter där de anställda flyr till de få alternativ som finns. Men som vanligt ska S nu innan valet ”rädda ” de verksamheter som drabbats. Historien upprepar sig.

Det hade  svärtat den glättiga bilden för mycket om det pågående hotet ( efter lagbrott i Transportstyrelsen) mot rikets säkerhet  hade kommit fram före valet.

Nu spårade media ändå upp det. Två ministrar har efter misstroende fått gå - till andra politiska  jobb. Det är så S belönar partilojalitet. Men det finns fler ministrar som deltog i hanteringen och som självklart har ett ansvar, hur trevliga de än är.

Finansministern förbereder nu nästa 80- talsbubbla. Hon anser  till skillnad från sitt eget konjunkturinstitut, att hon har 40 miljarder att sätta sprätt på. Hon intecknar, så som socialdemokrater brukar, pengar som ska komma in längre fram. Ekonomer och analytiker häpnar. Vi som följt S- politiken häpnar inte lika mycket.