För lite och för sent

För lite och för sent är ofta en lärdom vid nya katastrofer. Eftersom varje katastrof är ny, har vi alla svårt att tänka om vad som väntar runt hörnet vid olika scenarier.

År 2014 hade vi den största skogsbranden i modern tid, och erfarenheterna av den har varit många.

Men nu upprepas  katastrofen och lärdomen är ändå. För lite och för sent.  

I år är ju omständigheterna på grund av torkan alltmer extrema, och bränderna sprider sig i olika riktningar. Det pågår bränder på fyrtio områden i landet och trots tidigare erfarenhet fortfarande används inte landets totala resurser.

Piloter till försvarets helikoptrar har meddelat att de avbryter sina semestrar för att bistå i branden.

Men hör och häpna!
Det krävs tydligen ett regeringsbeslut för att försvarsmakten får bistå i arbetet att släcka civila bränder. Jag trodde faktiskt att man för flera år sedan kommit överens om ett samarbete för att optimera resurserna redan vid kriser och katastrofer.

Försvarsministern låter meddela att regeringen nu vill utreda hur man ska göra i framtiden. I morgon ska de träffas och prata om saken. Under tiden lever många i ovisshet om sina djur och skador på bostäder, de har fått evakuera ifrån.

Tur att vi har europeiska vänner som bistår oss med vattenflygplan medan Socialdemokraterna utreder.

Efter den 9 september hoppas jag dock att Sverige har en alliansregering som både kan utreda och analysera, men framför allt samordna resurserna bättre.