Vem räddar dem nu?

Nu har även läkare utan gränser , med fartyget Aquarius, har tvingats ge upp sina räddningsaktioner på Medelhavet. Bl.a. på grund av att Italien har attackerat och misstänkliggjort  besättningen.
Dessutom ser det ut som om beslut om gemensamt solidariskt ansvarstagande inom EU måste skjutas upp till kommande period.

Det kan inte vara rimligt för några medlemsländer att ta emot stora stöd ifrån EU och samtidigt friskriva sig från ansvaret för de människor som söker sig till Europa.

Men allra störst ansvar anser ändå  jag att FN måste ta eftersom människor flyr från otrygghet och fattigdom på grund av krig och korrumperade regimer.

EU samarbetar med Turkiet och Libyen i syfte att hindra flyktingar att nå Europa. Det är helt oanständigt och säger lite om desperationen och oförmågan att möta de populistiska krafter som triggar människors rädsla och letar syndabockar när avståndet mellan människor ökar. Men kom ihåg att det är inte EU, utan enskilda individer i enskilda medlemsländer som driver på denna utveckling.

I år har rekord få migranter tagit sig över Medelhavet, men rekordmånga drunknar på vägen. Många tusen tvingas tillbaka till Libyen och slavliknande förhållanden i godtyckliga förvar. Nu kommer dessutom människor att drunkna utan vittnen, när räddningsfartygen är borta.

På andra båtar blundar man kanske, trots internationella regler, eftersom alla länder nu vägrar ta emot de flyktingar som räddas.

Besättningen känner också otrygghet när desperata människor inte får komma iland.

Jag beundrar och värnar verkligen våra FN-soldater som arbetar i världen. Det behövs mer effektivt hjälparbete, men bara till de länder som visar att biståndet inte äts upp av korruption. Steg måste tas i rätt riktning och landet ska bistå med sin del.

Biståndsarbete kan fel använt annars vara ett hinder för utveckling.

De allra flesta vill bo i sitt eget land, men de allra flesta vill också ge sina barn en bra framtid. Den kraften ska vi ta tillvara , både här och där.