Kalmars utmaning är att klara av de utmaningar han ställt kommunen
inför. En utmaning klarar inte alla och är därför värre än för de kommuner som
ser problemen. Kan
man se ett problem, kan man oftast lösa det, även om lösningen i sig kan vara
en utmaning.
Positiva
utspel och löften om satsningar har före valen duggat tätt från
socialdemokraterna, för att sen förpassas till utredningsdjungeln, för att användas
i nästa valrörelse. Och nästa….
Efter
valen har socialdemokraterna, som av en slump, funnit att det behövs
prioriteringar. Samtidigt har mantrat ”det går bra för Kalmar” gått rakt till
media och allmänheten via en expanderad kommunikationsenhet. I takt med att
kärnverksamheten utarmas, satsas allt mer på marknadsföring.
Liberalerna
ville locka företag och arbetskraft till kommunen med lägre skatter och bättre
innehåll i välfärden. Vi har prioriterat bland kostnaderna.
Vi
hade därför inte lagt alla äggen i Fanerdunkorgen, vilket under lång tid, tog
all tid energi från kommunens övriga verksamheter. Vi liberaler hade inte startat
Salvebolaget med 20 skattemiljoner i ren förlust, förutom alla bortkastade tjänstetimmar. Vi framhöll redan då att det
var slottet vi skulle satsa på. Vi liberaler hade inte utan plan köpt över ett
dåligt underhållet Folkets Park för många miljoner. Fortfarande finns ingen plan presenterad.
Vi
hade inte köpt ett reningsverk som kommunen inte behövde för 14 skattemiljoner.
Vi hade inte gått i borgen med 100 miljoner för en fotbollsarena för eliten. Vi
hade inte köpt samma Arena för 244 miljoner för att rädda ett elitfotbollsföretag,
när simhallen och andra byggnader står och förfaller. Varje misslyckande har målats över av S med nya
satsningar och marknadsföring.
Detta
är bara ett axplock av kostnader som lagts på skattebetalarna. Miljoner här och
där har för övrigt kastats bort på utredningar utan tanke eller långsiktig planering
bakom.
Redan
tidigt ville vi liberaler att Kalmar kommun skulle minska sina höga
borgensåtaganden. Det gällde främst Kalmarhem där vi endast ville använda
borgen för sådan ”social” byggnation som inte blir av. Kommunen ska på inga
sätt bidra till en osund konkurrens, med skattebetalarna som risktagare. Jag
skrev redan 2008 en motion där jag
efterfrågade en förstärkning av kommunens finanspolicy med bl.a. riskbedömning
och konsekvensanalyser vid nya åtaganden.
Ägardirektiven
har vi haft många synpunkter på och vi begärde förtydligande som ”Med
självbärande menas att bolagen löpande inte är i behov av subventionering,
ägarborgen eller aktieägartillskott”.Men de senaste åren har inte bara kommunbolagen utan även kommunala verksamheter ökat sin låneskuld. Vad gör då socialdemokraterna i Kalmar kommun när man inte längre kan finansiera sina ”satsningar” eller redan gjort en skattehöjning, trots en redan hög kommunalskatt.
Jo socialdemokraterna halverar i sina riktlinjer kraven på nettokostnadsandel och självfinansiering av investeringar. Och som med ett trollslag ser ju ekonomin mycket bättre ut!
Ett
problem har förvandlats till en utmaning men därmed också något mycket
allvarligare.
Som liberal har jag hävdat att varje generation ska bära
sina kostnader och att Kalmar ska ligga i nivå med liknande kommuner när det
gäller taxor, avgifter och skatter, helst lägre. Det är en liberal utgångspunkt att varje
generation ska betala sina kostnader. Men hur lockande är det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar