Britter söker svenskt medborgarskap

Igår firade vi nationaldagen i Sverige , och vi sände också en tacksamhetens tanke till de som kämpade- och stupade på slagfältet för vår skull.

I Storbritannien hade man slugt nog lagt president Trumps statsbesök i anslutning till D-dagen, då man ändå ställer till med pompa och ståt. Det skymde också lite hans ofina inklampande i den brittiska inrikespolitiken, men ingen förväntar sig längre några president  manér från honom. Theresa May gjorde också sin sista verkliga insats officiellt. Om inget extremt inträffar.

Idag slutar hon som partiledare för Tories.
Tio kandidater till Tory ska sen silas genom utfrågningar till nya partiledare och bli två eller tre slutkandidater  för deras parti att välja mellan. Hur precisa kan de vara i Brexitfrågan och ändå göra alla till lags?

Nu verkar alla klaga på alla och jag tror inte ens att Brexitpartiet, om de får inflytande, lyckas lämna i oktober. Tre gånger har man röstat nej till det avtal med brittiska förhandlare som blev klart november 2018 och är på 585 sidor. Det är en bragd, anser jag att 27 länder enats om detta avtal, men än märkligare att ett land inte kan godkänna det.   
Med de brittiska storhetstiderna i tankarna, vill man gärna tro att man ska ha kvar den kaka man länge ätit på. De har tagit upp så stor del av EU:s tid och kraft är något man anser sig ha rätt till.

De vill inte vara med i den fria rörligheten ( utom för rika investerare). Samtidigt vill man inte riktigt lämna den inre marknaden, utan vill ha handelsavtal med både EU och USA m.fl. Grejen är den, att vi vill i EU ha kvar de regler för djurrätt och regler för matvaror som tagit lång tid att enas om och kanske inte förstöra de framgångarna via helt oreglerade varor via Storbritannien. De har gjort sitt val.

Vi får nu här i Sverige många ansökningar från britter som söker svenskt medborgarskap. Varför? De vill tillhöra det EU som allt fler av oss i Sverige uppskattar. Vi oroade oss kanske för att EU skulle försvagas och splittras med Brexit, men det har inte skett. Det finns dock krafter utanför EU som lurar på varje tillfälle att slå in en kil och försvaga EU. Ryssland lockar med att bistå de EU-länder som vill leva över sin ekonomiska förmåga. Kina lockar med kraftfulla investeringar, som ger dem också politiskt inflytande. USA lockar med bilaterala handelsavtal som är avsedda att försvaga de gemensamma avtal som EU beslutat.

Det är nu många regeringsföreträdare i olika EU- länder som tycker att gräset är grönare på andra sidan, bara de får behålla förmånerna inom EU också. En del av dem känner också bara till metoden att härska genom söndring.
Hoppfullt inför framtiden är då att många av medborgarna i dessa länder vill ha mer samarbete och fri rörlighet än vad deras ledare vill ha.