Hur mäts tillit?

Som narkossjuksköterska har du några få minuter på dig att få den kunskap om individen och få det förtroende som krävs för att skapa trygghet för en patient som måste  förlita sig helt på min profession. Det är kunskap som är grunden.

250 chefer ska under Kalmars Länsstyrelse, eller rättare, regeringens direktiv,  tillämpa ”tillitsbaserad styrning.” Tyvärr snubblade man redan i startfållan och sumpade lite tillit (kanske mest gentemot allmänheten, skattebetalaren) redan vid själva kompetensupphandlingen.

Ja, så mycket formell kompetens krävdes ju inte. Det räckte med tillit till konsulten, vilket  känns väldigt betecknande för hela projektet.

Det får mig att tänka på ett annat av alla märkliga tilltag jag varit med om i Kalmar kommun. Alla medarbetare skulle ha en pingla (av en fingerborgs storlek, googla på det) och pingla när något bra sagts och gjorts. Jag säger inte mer.

”Man får vad man mäter” har ju bidragit till ett mätande så att det verkliga jobbet inte hinns med. Det är inget fel på intentionen, utan på att antalet tjänstemän långt upp i organisationerna ständigt har ökat, och måste motivera sin betydelse med att mäta något. Ofta någon annans arbete.

Detta har föga förvånande lett till att administrationen har ökat och medarbetaren närmst medborgaren, som mäter, får mindre tid över. I forskning som gjorts bland anställda inom offentlig sektor! konstateras inte oväntat att medarbetare får minskad tid att lägga på de tjänster som medborgare efterfrågar.

Vilken slutsats drar man då av detta?
En tillitsdelegation har jobbat i flera år och ger nu administrationer några kursdagar och fler uppgifter. Något som de berörda anställda inte skulle få tid till. Jag får ingen tilltro till begreppet " tillitsbaserad styrning". Jag blir väldigt misstänksam om vad syftet är.

Ur ramverket för tillitsarbetet kan man läsa expertorganisationens utmaningar:

(läs chefens, administratören problem, egentligen inte medarbetarens)

Jag som inte träffar brukaren….

Hur skapar jag nytta i det goda mötet…

Medarbetare med hög utbildning, och starka professionella

drivkrafter och starka normer. - Är det ett problem med personal som har både hög kompetens och ett redan högt engagemang? 

Tillit är ömsesidigt och borde bygga på öppenhet och delaktighet. Ska vi styras mera i det dolda istället för med tydliga ansvarsområden?  Det räcker kanske med att tycka som chefen. Den kreativitet och mångfald som leder till  utveckling kan då gå förlorad.

Hur benägen blir en visselblåsare att vissla i en miljö med dolda hierarkier och utan tydliga regler för handhavandet? Tillit är en attityd till vår omvärld och bristande tillit leder till osäkerhet, vilket verkligen kan få konsekvenser i arbetslivet. Vem mäter tilliten och hur mäts bortfallet? Eftersträvas en blind tillit- och till vem?

Vi lever i ett samhälle med olika nivåer. Vi politiker är valda för att styra med skattepengar och myndigheter är till för att stödja det arbetet. De professionella som med sina olika kunskaper ska utföra arbetsuppgifterna i allmänhetens tjänst ska känna tillit i sitt arbetslag, men ha en helt annan relation till chefen. Chefen ska vara en bra ledare. Vi politiker får ett förtroende eller får vi det inte. Vi är förtroendevalda, vilket är något väldigt fint.

Vår demokrati måste skyddas både inifrån och mot yttre hot.