"Kamrat 4%"

Vi påminns dagligen om hur nationalismen söker ny mark och förgiftar samhällen. Det hjälper inte att kalla sig "mitten". Man måste bekänna färg.

Som jag skrivit förut i denna blogg, är kärlek till sitt eget land inte synonymt med nationalism, trots att det beskrivs så i synonymregistret. Som Frankrikes president uttryckte det på minnesdagen av krigets slut, så är patriotism ofta motsatsen till nationalism.

Liberalismen bygger på fördomsfrihet, vilket borde innebära att vi försöker motarbeta våra förutfattade meningar. Vilken tillgång det vore i dessa regeringsbildartider!

Alla vill så klart hålla ett parti som SD och V utanför makten. Frågan är ju bara hur man gör det på bästa sätt. Just nu har både SD och V redan för stort inflytande, eftersom de nämns i varje mening från media. SD- hanteringen blir ungefär som Cannabisdebatten. ”Ska det göras synligt så att alla kan förstå hur farligt det är?”

Vad bidrar socialdemokraterna med i tider som dessa? Hukar och sätter upp det fuktiga fingret i luften. De kritiserar gärna regimer där det är riskfritt, eller där Tyskland eller Frankrike gått före, så de slipper ta första smällen.

Att kritisera Kina är lite mer svårtuggat.

Efter ett besök i Kina frågar reportern:

Varför är det så svårt för dig att säga att det här landet är en diktatur?

Statsminister Stefan Löfven svarar: Det är inte det som tjänar Sverige väl, varken vad gäller mänskliga rättigheter eller övrigt. Att vara tydlig om var vi står i mänskliga rättigheter, hur vi uppfattar situationen i olika länder, och samtidigt ha respekt och försöka ha ett bra samarbete med motparten, det tycker vi är viktigt. Att då sätta etiketter på olika länder det lönar ingenting till.

Jag kan köpa den hållningen i enstaka fall, om han inte bara vore så förfärligt snabb att sätta etiketter på både det ena och det andra här hemma. Att vända kappan efter vinden för en hemmapublik är ju Stefan Löfven gjort till en konst.

Vad jag inte kan köpa är följande spontana tillrop.

Uttalat av hans S- kompis Göran Persson på besök i Kina 1996: För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet". 

Nu har socialdemokraterna chansen att medverka till lite politisk stabilitet genom att öppna för samarbete över blockgränsen.

De har skrutit om överenskommelserna med Alliansen under den gångna perioden, men att de själva skulle bidra till överenskommelser med en Alliansstyrd regering verkar inte på kartan. Alliansen vill hålla SD och V utanför men vill S hålla både SD och V utanför. S  räknar ”kamrat 4 %” ,  med bakgrund i kommunismen, som stödparti. Eller?
Så hur stort är det rödgröna blocket?

Varför finns det ingen lite mer mångsidig debatt om grunderna för dagens politiska utveckling och varför kommer socialdemokraterna så lindrigt undan mediernas utfrågningar? Jag väntar.....