Ett fredspris i tiden

Underbart att vi påminns om en demokratirörelse i i världen. Fredspriset tilldelas Abiy Ahmed , Etiopiens premiärminister. Han startade i raketfart med reformer, och det är nog nödvändigt i ett land som inte känner till demokratins spelregler. Dessvärre används även snabba processser av demokratiskt valda politiker när man stänger till insyn och omöjliggör en rimlig diskussion hos allmänheten. Det sker även i Sverige.

Så klart är demokratiska reformer inte populära hos krafter som haft fördelar av en hård diktatur.
Likaså har politiska fångar befriats och oppositionella  fått mera frihet, och det kan så klart inte alla hantera , om man inte levt i en fri tillvaro.
Sen är ju inte frihet detsamma som att göra vad man vill. I ett fritt samhälle ska alla ta ett enskilt ansvar för både sin egen tillvaro och det genensamma . regler måste följas annars utbryter kaos.

Det är såklart mycket svårare att  leda en demokrati där människor har rätt att ifrågasätta .
Att ständigt slitas mellan olika viljor och erfarenheter sliter, men det är demokratins pris och jag önskar Etiopiens folk all lycka. Idag får de vara ett  friare folk och stolt över fredspriset.
Jag önskar verkligen att utvecklingen där inspirerar andra länder.

FN måste uppmuntra och stödja en nyvunnen demokrati. tyvärr klarar inte FN av att enas om gemensamma fördömande och sanktioner av Turkiet.  Sorgligt!

Turkiet diktator säger" om ni kallar detta en invasion skickar jag alla  tre miljoner flyktingar till EU.
Nu vet vi att vi varken kan lita på   Turkiet eller USA, de två bäst militärt rustade länderna i NATO.
Maktbalansen ökar inte när USA smyger ut med svansen  mellanbenen och  lämnar sina allierade till

Det är jobbigt att hantera en demokratisk process och därför ska ska det ske i samråd, när alla fått lägga fram sina förslag och argument.
Lättare såklart när alla är beordrade att tycka lika. Men det blir inte riktigt lika bra.
Men roligare i Liberalerna blir det där vi tillåts ha olika ståndpunkter som ska stötas och blötas,
Vi vet när demokratin hotas och det låter vi inte hända.

I Etiopien ska medborgarna lära sig alla spelregler som man beslutar om. Men de är fantastiska hjältar om de klarar en demokratisk utveckling  i denna svåra tid.
Jag lyfter på hatten och önskar all lycka!

Hur bidrar Sverige ?

Sveriges förslag till kommissionär har klarat utfrågningarna. Det återsår dock ett beslut att godkänna kommissionen i sin helhet.

Hon fick mycket frågor där hon av naturliga skäl inte kunde föregå processen framåt, men samtidigt saknade man en inriktning och lite entusiasm  och hopp om hennes väg  och strategi framåt.

Jag är glad att vi idag har ett EU, som visserligen drar åt olika håll, men likväl hålla ihop. EU  ställs ständigt på prov av de nationalistiska ledare , speciellt Trump, som är helt oförutsägbar , både vad gäller utrikespolitiik och handelspolitik .

Han ser ut att se världen som en spelbricka, där han provar sig fram eller låter senaste ingivelsen styra. Hans hämnd mot Obama är tydlig i varje nytt drag.

Det är olustigt hur hans supportrar hejar på oavsett han sviker allierade i kampen mot IS eller försöker förhindra obekväma vittnen att vittna i en utredning av honom själv.

Turkiet, Iran, Irak, Syrien. 

Ingen vet vad som händer när USA spelar med alla som insats.

Det vi vet att även andra länder påverkas, och till sist även USA, som kan tappa kontrollen.

EU - länderna har också ett obehagligt beroende till Turkiet, och är definitivt inte rustat för , att på ett humanitärt sätt, möta nästa flyktingvåg. Hoppfullt är dock det informella samarbete som startats av Frankrike för att EU  ska ta ett ansvar för dödsfärderna på medelhavet.

Samtidigt måste ett bättre samarbete upprättas för att hindra kriminella att utnyttja desperata människor på flykt.

Här får Ylva Johansson ett viktigt arbete , där alla länder vill att något annat land tar ett större ansvar.

Ingen lätt ingång i ett samverkansavtal, men nödvändigt och brådskande.

På tal om tillit

Vad är värst?

Att storljuga och lova så mycket och ljuga så fräckt att lögnen knappast kan bemötas, eller att ljuga ofta i så små portioner att lögnerna omärkligt äter sig in i befolkningen.

Vi vet ju nu att om man som ledare kan storljuga ca 4 ggr om dagen så sätter sig lögnen, medan de som protesterar blir de ”onda” och sanningen riskerar att  rinna bort.

Den riktigt stora faran infinner sig när diskussionen i samhället tystnar, och vi överlåter åt en stor och stark riddare att tala åt oss. Ingen går i Sverige ut och demonstrerar på gatan för att vallöften inte hålls. Det vore ju lite uppfriskande

I Sverige har vi sen efterkrigstiden matats med den goda förklaringen i statistiken, medan bristerna  har förminskats.

Innan Sveriges EU- medlemskap speglade vi oss i USA och kunde både tjusas och förfasas över detta land som så många svenskar tidigare emigrerat till för att undfly svälten här i Sverige. Nu förfasas vi av storlögnen.
Efter medlemskapet i EU och fler resor till andra länder, ser vi andra saker, och ser att problem kan lösas på många olika sätt.

Många medlemsländer har utvecklats i raketfart och några ligger (tro det eller ej) före oss på flera välfärdsområden. Sverige har haft stora fördelar av EU- medlemskapet, men vi har också tvingats jämföra oss med dessa länder, vilket inte alltid utfallit till Sveriges fördel.

Sverige har inte heller kunnat devalvera och dopa ekonomin som vi gjort tidigare och en del skyller ekonomin på EU istället för att rikta blicken på Sverige.

Tänk bara de konservativa i Storbritannien som ska investera i 40 sjukhus, om de vinner valet, när de lämnat EU. Så rika blir de då.

Sverige är en liten ekonomi och helt beroende av EU- medlemskapet. T.o.m. SD och V fick kalla fötter när allt fler nationalistiska partier som kandiderade till EU kanske kunde göra verklighet av hot om utträde.

 

Nu finns det som väl är en motrörelse i Europa och liberala krafter vann mark. 

Vi ska stärka de liberala krafterna i Sverige och EU genom att bygga politik på vetenskapens grund och inte lova runt och hålla tunt.

Ett exempel är när S före valet 2014 utlovade att Sverige år 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Vi är nu, efter en extrem högkonjunktur i Sverige och i omvärlden längre ifrån den positionen än när Stefan Löfven blev partiledare. I augusti 2019 hade 23 EU- länder lägre arbetslöshet än Sverige. Vi har hört bortförklaringarna. Eller har vi?

Ska vi skylla Sveriges höga arbetslöshet på EU eller på Socialdemokraterna i Sverige?

  

Allmänhetens tillit sätts på prov.

Med hänvisning till den tidigare påbjudna tillitsbaserade styrningen av Länsstyrelse och andra myndigheter hade jag i förra bloggen bl.a. följande invändning:

”Ska vi styras mera i det dolda istället för med tydliga ansvarsområden? Chefer rekryterar redan de som är lika sig själva. Om det inte finns mätbara kriterier för kompetens och tydliga mål blir också uppföljning och bedömning av beslut kring den enskilde luddigt och rättsosäkert. Det räcker kanske med att tycka som chefen. Den kreativitet och mångfald som leder till  utveckling kan då gå förlorad.”

 

Nu får landshövdingen avsked och det bara några år efter att tidigare landshövdingen i Kalmar län  fick avsked. Han hindrades av regeringen att ta ett sidouppdrag, som uppmärksammades på grund av risken för jäv. Landshövdingen  hann dock med att handla både det ena otillbörliga och det andra för skattepengar.

Det verkar alltså vara speciellt svårt att hålla sig till regelverken just i Kalmar då även nuvarande landshövding avskedas och får en tjänst på regeringskansliet. Detta på grund av att han missbrukat förtroendet i både tillsättning och skattefusk.

Mina farhågor med  ”tillitsstyrning”  har redan innan färdig utbildning. besannats. 12 rättsvidriga tjänstetillsättningar har redan skett i full samsyn med fackliga företrädare. Övriga anställda eller extern kompetens som kanske kunde bidragit till den kreativitet och utveckling, som länsstyrelsen verkar vara i stort behov av, har förhindrats.
 
Det är ofta bra med medarbetare som är lojala mot arbetsplatsen, men det blir snett när man förväxlar lojalitet med personberoende.
Det blir ju näst intill omöjligt att komma in med ny formell eller social kompetens på en sådan arbetsplats. Alla chefer och mellanchefer blir livrädda för att någon ska ha synpunkter eller kritik som faktiskt är befogad. Risken är också stor att värdefull kompetens slutar. Nödvändiga förändringar blir inte införda.

Jag kan inte tänka mig något mer utvecklande och inspirerande än att få en tjänst som man vunnit i en öppen konkurrens med andra. Det är åtminstone, i rätt arbetsklimat, mer rättssäkert och bidrar till positiv respekt mellan blivande arbetskamrater. Det är därför vi har en lagstiftning och den ska ju fackförbunden hjälpa medlemmen med.

Två landshövdingar i Kalmar län har i tät följd slutat på grund av att de brutit mot regelverken. Alla har ett eget ansvar men om det saknas varningslarm på en arbetsplats, kanske det borde leda till eftertanke. Svaret kan inte vara tillitsbaserad styrning och ingen genomlysning i världen hjälper när ingen vill ha verklig förändring.

Hur mäts tillit?

Som narkossjuksköterska har du några få minuter på dig att få den kunskap om individen och få det förtroende som krävs för att skapa trygghet för en patient som måste  förlita sig helt på min profession. Det är kunskap som är grunden.

250 chefer ska under Kalmars Länsstyrelse, eller rättare, regeringens direktiv,  tillämpa ”tillitsbaserad styrning.” Tyvärr snubblade man redan i startfållan och sumpade lite tillit (kanske mest gentemot allmänheten, skattebetalaren) redan vid själva kompetensupphandlingen.

Ja, så mycket formell kompetens krävdes ju inte. Det räckte med tillit till konsulten, vilket  känns väldigt betecknande för hela projektet.

Det får mig att tänka på ett annat av alla märkliga tilltag jag varit med om i Kalmar kommun. Alla medarbetare skulle ha en pingla (av en fingerborgs storlek, googla på det) och pingla när något bra sagts och gjorts. Jag säger inte mer.

”Man får vad man mäter” har ju bidragit till ett mätande så att det verkliga jobbet inte hinns med. Det är inget fel på intentionen, utan på att antalet tjänstemän långt upp i organisationerna ständigt har ökat, och måste motivera sin betydelse med att mäta något. Ofta någon annans arbete.

Detta har föga förvånande lett till att administrationen har ökat och medarbetaren närmst medborgaren, som mäter, får mindre tid över. I forskning som gjorts bland anställda inom offentlig sektor! konstateras inte oväntat att medarbetare får minskad tid att lägga på de tjänster som medborgare efterfrågar.

Vilken slutsats drar man då av detta?
En tillitsdelegation har jobbat i flera år och ger nu administrationer några kursdagar och fler uppgifter. Något som de berörda anställda inte skulle få tid till. Jag får ingen tilltro till begreppet " tillitsbaserad styrning". Jag blir väldigt misstänksam om vad syftet är.

Ur ramverket för tillitsarbetet kan man läsa expertorganisationens utmaningar:

(läs chefens, administratören problem, egentligen inte medarbetarens)

Jag som inte träffar brukaren….

Hur skapar jag nytta i det goda mötet…

Medarbetare med hög utbildning, och starka professionella

drivkrafter och starka normer. - Är det ett problem med personal som har både hög kompetens och ett redan högt engagemang? 

Tillit är ömsesidigt och borde bygga på öppenhet och delaktighet. Ska vi styras mera i det dolda istället för med tydliga ansvarsområden?  Det räcker kanske med att tycka som chefen. Den kreativitet och mångfald som leder till  utveckling kan då gå förlorad.

Hur benägen blir en visselblåsare att vissla i en miljö med dolda hierarkier och utan tydliga regler för handhavandet? Tillit är en attityd till vår omvärld och bristande tillit leder till osäkerhet, vilket verkligen kan få konsekvenser i arbetslivet. Vem mäter tilliten och hur mäts bortfallet? Eftersträvas en blind tillit- och till vem?

Vi lever i ett samhälle med olika nivåer. Vi politiker är valda för att styra med skattepengar och myndigheter är till för att stödja det arbetet. De professionella som med sina olika kunskaper ska utföra arbetsuppgifterna i allmänhetens tjänst ska känna tillit i sitt arbetslag, men ha en helt annan relation till chefen. Chefen ska vara en bra ledare. Vi politiker får ett förtroende eller får vi det inte. Vi är förtroendevalda, vilket är något väldigt fint.

Vår demokrati måste skyddas både inifrån och mot yttre hot. 

Hög tid för en skattereform

Idag presenterades den budget som regeringen , L och C enats om. Mest diskuteras och kritiseras den ”värnskatt” som borde slopats för länge sen om ordet ”tillfällig” ska ha någon innebörd.

”värnskatten” är en extra statlig skatt som infördes av S år 1995 efter den finanskris som startade med bl.a. 1980- talets glädjeekonomi och bostadsbubbla. Den berör ca en halv miljon svenskar och nu ska den bort år 2020. Skatten skulle vara tillfällig, så nu, år 2019 , vet vi vad en tillfällig skatt är för S.

Skatten slår till för den med mer än ca 61000 kr i månaden. Ex läkare och andra med specialkompetenser.
V rasar mot de högavlönade männen i Danderyd. Även statsministern hade ett horn i sidan till Danderyd, men då gällde det deras roll i knarkhandeln och skjutningar på andra orter.

Som av en händelse lade ”Reformisterna fram sin alternativa budget. De är socialdemokrater i en intresseförening troligen, men oklart, i syfte att påverka och tillfredsställa de presumtiva socialdemokrater som riskerar att fly till V eller SD.

Här får vi se önskebudgeten presenteras och här finns ett förslag som föreslår ökad statlig inblandning, ökad beskattning, men med helt oblyga förslag på dyra ”reformer”. Överskottsmålet blir ett minne blott.

Det är ganska fantastiskt att dessa ”reformister” får presentera sitt program på bästa TV tid.

Skulle något annat partis intresseförening få presentera sin politik i svensk television?

Det är kvinnorna i vården som är förlorare säger V. Jag har varit en av kvinnorna i vården, med den låga lönen, men vet att höjd skatt för de som skaffar sig en högre kompetens eller anställer fler människor i ett företag, inte med automatik ger en lägre lön för sjuksköterskan och undersköterskan. Tvärtom kan fler arbetade timmar i Sverige ge oss välbehövliga skatteintäkter till välfärden, vården, och ett sätt att höja lönerna. För lönerna är på tok för låga för den sjuksköterska som skaffar sin specialistkompetens och tar ett ökat ansvar. Den drivkraften får inte sänkas med en skatt som sumpar själva tillskottet.

Skatten är riktigt dålig när den minskar drivkraften för bidragstagare eller lågavlönade att arbeta mer.

Under Alliansregeringen gav jobbskatteavdragen en större kaka att dela på.

Det behövs en skattereform som stimulerar till arbete på alla nivåer. Därför är MP:s friår i ny tappning ett riktigt sänke. Vi får aldrig glömma att det är de sociala avgifter arbetsgivaren betalar,  den skatt vi arbetare lämnar ifrån oss och alla andra skatter på mat och sånt vi köper, som bekostar vår välfärd. De pengarna ska vi ha stor respekt för.

Därför behövs en ny skattereform.

 

Den fria rörligheten ska värnas

EU- kommissionens tillträdande ordförande Ursula von der Leyen  har nu utsett de  kommissionärer hon vill ha i sin stab.

Åtta av de 26 kommissionärskandidaterna har fått titeln vice ordförande. De är samordnare med ett övergripande ansvar för de frågor som von der Leyen prioriterar. Men först ska de frågas ut och godkännas av europaparlamentet, efter sina kunskaper och förutsättningar.

Tre av de vice ordförande har också fått titeln ”verkställande”, oklart vad det innebär men de kommer från de största partigrupperna.

Ylva Johansson, Sverige, med ansvar för migration och inrikes frågor kommer exempelvis ha greken Margaritis Schinas , grekisk kristdemokrat, som samordnare för migrationsfrågor.

Han blir vice ordförande för :

”Skydd av den europeiska livsstilen”

Det är  en bred portfölj som bland annat omfattar migration, säkerhet och en rad områden där EU har begränsat inflytande som : 
"Samordna arbetet för inkludering, jämlikhet och mångfald.
Ta fram en ambitiös utbildningsagenda där utbildning ska göras mer  tillgänglig och inkluderande, livslångt lärande.
Förbättra integrationen för migranter och flyktingar.
Samordna arbetet med det nya asylsystemet, lagliga vägar in i EU.
Fortsätta arbetet med EU:s säkerhetunion.
Stärka EU:s möjligheter att förebygga, upptäcka och svara på hybridhot."

Schinas område har definitivt blivit det mest omdiskuterade och har fått flera parlamentariker att gå i taket. Många olika tolkningar av rubriken har gjorts och om det är den europiska generösa livsstilen eller en mera introvert livsstil som menas är omtvistat.

Det blir säkert klargjort vid utfrågningen vilken tolkning som Schinas gjort.

Klart är att frågan om migration ska lösas gemensamt eller varje land för sig, ju är av avgörande betydelse för EU:s framtida utveckling. Kommer EU:s yttre gräns skyddas så att de inre gränskontrollerna kan upphävas. Hur löser EU ut beroendet av Turkiet?

Den fria rörligheten är en viktig frihet att värna, liksom friheten att kunna söka asyl. En mekanik för att lösa ut dessa friheter blir en viktig uppgift för EU.

En livaktig demokrati

Jag har ibland tyckt att debatterna i brittiska parlamentet verkar väldigt mycket teater, men nu tycker jag inte det längre. I mer än tre år har vi ju kunnat följa alla förslag och nederlag  där utan filter.
Att ledamöterna är placerade mitt emot varandra tror jag är ett utmärkt sätt att locka fram supporten från partivännerna.

Boris Johnson skulle som premiärminister greja ett utträde bara han blev vald, men så ser det inte lika lätt ut längre. Men alla ger järnet för sina visioner och det högaktar jag.Trots att Boris Johnsson nogsamt plockade ut de ledamöter som lovade rösta med honom, visade det sig att de inte alls tänkte sälja sin själ för att få stanna vid köttgrytorna.

När han gick till drottningen för att få stänga parlamentet och förhindra just det som nu pågår, tände det istället till hos både Labour och de egna konservativa.

Det brittiska underhuset röstade både nej till en avtalslös brexit den 31 oktober och nej till premiärminister Boris Johnsons förslag om ett nyval. Förslaget innebär att landet inte kan lämna EU den sista oktober om premiärminister Boris Johnson inte hunnit nå en överenskommelse om utträdet innan dess.

Enligt EU har han inte kommit med några alternativ och därför finns det inget att förhandla om. Själv tror han att EU ska ge ett förmånligare avtal om han förhalar det hela, men de flesta länder har nu ställt in sig på en avtalslös Brexit.

I princip har förslagen nu passerat utskott och  överhus och parlamentet kan då lagstifta bort en avtalslös Brexit. Jag tycker detta pekar på en levande demokrati, där alla beslut är öppna fram till parlamentet. Alla kämpar som vildar för sina åsikter och det känns långt ifrån den konsensustradition i Sverige som riskerar att förlama en öppen debatt.
Helt oväntat har premiärministern förlorat tre av tre möjliga omröstningar.

21 konservativa parlamentsledamöter som röstade mot premiärminister Boris Johnson blev uteslutna, och gruppledaren hoppade då också av från Torypartiet i sympati med dessa partikollegor. Jag är helt imponerad av att dessa ledamöter är så beredda att offra sina karriärer för det de tror på.

Nu vill istället Labour förhala ett nyval tills lagstiftningen mot ett avtalslöst utträde vinner laga kraft och en ny regering inte hinner ändra på det.

Det politiska systemet i Storbritannien, saknar skriven grundlag utan bygger tydligen på historiska traditioner. Det har inneburit så många oväntade turer att det säkert blir förändringar i framtiden. Just nu verkar endast fantasin sätta gränser och det blir spännande att se hur slutet blir. Men även vi som vill se ett effektivt EU vill att utträdet snart är verklighet. Det finns så mycket för de nya parlamentarikerna i EU att ta ställning till och jobba med. 

En feministisk utrikespolitik

Vintern 2018 var Sverige värd för fredssamtal mellan krigande parter i Jemen. Det var ett gott försök att få dem till förhandlingsbordet, och det är sällan fel att försöka.
Enligt FN är ungefär 21 miljoner människor och hela 80 procent av den jemenitiska befolkningen, beroende av humanitär hjälp för att klara vardagen. Konflikten bidrar nu till en svältkatastrof.  2014 uppgick Sveriges humanitära bistånd till närmare 150 miljoner kronor och fortsätter via olika organisationer. I november 2015, skrevs kontrakt på radar- och stridsledningssystem för ett värde av tio miljarder kronor till Saudiarabien.

Lite kluvet. Som att skicka med benproteser om man säljer minor.

Den saudiledda koalitionen beskylls nu för att ha stoppat mat och mediciner från att nå den jemenitiska civilbefolkningen, och enligt Rädda Barnen har 85 000 barn nu dött av svält i Jemen.

Enligt säkerhetsexperter styr Förenade arabemiraten blockaden mot Jemen från en militärbas i Assab i Eritrea, som ligger söder om staden Hodeidah utanför Jemens gräns. Jemen bombas sönder och samman, samtidigt som humanitärt bistånd förhindras att nå människorna. Frågan är hur Sverige trovärdigt det blir när Sverige samtidigt bistår en av parterna i kriget med vapen.

TV4-nyheterna har visat att svenska vapen kan kopplas till konflikten. 
Margot Wallström har förnekat dessa samband.

I Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L slås fast att partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexport till icke demokratier som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Men nu tvistar regeringen om ifall detta även gäller följdleveranser.

Vi har hört den där om följdleveranser många gånger förut. Och man blir lika upprörd varje gång. Det är klart att alla regeringar köper vapen för att kunna ha ihjäl sina fiender när det blir krig. Vapenexport är ju väldigt komplexa frågor för oss alla att fundera på, men under tiden svälter några tusen till om de inte skjuts ihjäl. Cyniskt? Ja.

Nu reser Margot Wallström på fredsresa i Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Oman och Jordanien för att träffa FN och prata med så många som möjligt. Men det är klart att alla parter håller koll på både det svenska biståndet och på svensk vapenexport till samma konfliktområde.

Jag hejar på för freden, men den feministiska utrikespolitiken blir allt svårare att förstå.

Kvalitet lönar sig.

För 20 år sen visste få vilken lärare som var behörig eller hade nödvändig kompetens för sina ämnesområden.  Alliansregeringen införde krav på legitimation, som ger läraren ett tydligare ansvar, men också ett ökat status. Först då blev det klart vad en behörighet innebar.

I Sverige har vi skolplikt. Självklart borde varje elev ha rätt till en behörig lärare oavsett var man bor i Sverige. Lärare, specialistsjuksköterskor och poliser. Det är tre yrkesgrupper som under många år, med orimliga arbetsvillkor ändå försökt hålla professionen hög inom sina verksamheter.

Trots att kompetensbehoven ökar med en snabb utveckling inom alla dessa verksamheter diskuteras nu åter hur man med lägre kompetens kan fylla de luckor som uppstår , när rutinerade och behöriga lärare inte orkar mer. Det började med lärarassistenter och jag minns att jag i min blogg , redan 2017 påtalade att även assistenter behöver utbildning. nu är det assistenter, eller icke behöriga lärare som ska anställas. Legitimationen skall vara en kvalitetsgaranti och det är superviktigt att det betonas varje gång någon typ av assistentverksamhet kommer på tal.

Skolverket ska nu ge stöd till obehöriga lärare och skriver: ”Det kan uppfattas som kontroversiellt att Skolverket nu presenterar ett stöd till obehöriga lärare och förskollärare, och verka som att vi undergräver skollagens krav på lärarlegitimation och behörighet. Men vi klarar inte av den stora lärarbristen utan de obehöriga lärarna, och då måste vi ge dem stöd”

Hur hamnade vi här? Vem har ansvaret, för alla myndigheter och verk kan ju inte sitta och vänta på direktiv. Det finns ju mål för varje verksamhet.

Följande lite fluffiga beskrivning från skolverket ger en liten ledtråd.

”Ansvaret för kompetensförsörjning vilar på flera aktörer; staten, huvudmän, rektorer i skola och förskola har ett gemensamt ansvar. Staten har det nationella ansvaret samtidigt som varje nivå inom den lokala styrkedjan har ett stort ansvar. Arbetet med kompetensförsörjning behöver präglas av samsyn, långsiktighet och systematik för att vara framgångsrikt.”

 Vi minns ännu tidigare  Wernerssonpengarna från S som skulle ge fler "anställda" i skolan. Det bidrog då till färre behöriga lärare i skolan. Att sänka krav till utbildningar och anställningar är den sämsta åtgärd någon kan komma på, eftersom man då sänker status och förtroende ytterligare för dessa viktiga yrken.

Staten är huvudman för polisen. Regionen är huvudman för sjuksköterskor. Kommunen är huvudman för skolan. Gemensamt är att det är en offentlig och skattefinansierad verksamhet, där kvalitet och utveckling borde vara högst upp på prioriteringsordningen.

Höga skatter är redan prövade inom alla dessa områden, men det finns inget samband mellan höjd skatt och hög kvalitet.

Däremot ger t.ex. hög kvalitet i skolan möjlighet till större skatteintäkter när fler kommer i arbete. Där finns ett samband.

Vilken manifestation för frihet!

Den så kalllade Baltiska kedjan – en 60 mil lång mänsklig kedja genom de baltiska sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen – var en manifestation för självständighet från Sovjet. Den 23 augusti 1989 höll två miljoner demonstranter från de tre länderna varandras händer under 15 minuter. 

För att kedjan – som sträckte sig hela vägen från Vilnius, till Riga, till Tallinn – skulle kunna genomföras behövde drygt 200 000 personer från varje land delta. Den var då den längsta mänskliga kedjan som bildats. Hand i hand för friheten! Vilken manifestation.

Den baltiska frihetsrörelsen togs inte på allvar på alla håll i väst och balterna behövde åstadkomma något alldeles extra för att manifestera sin vilja.

Och det gjorde de verkligen! Men ingen hade väl då anat att befrielsen var så nära. Men det var tuffa år när Ryssland stängde av bränslekranarna och alla bilar ett tag stod helt stilla i de baltiska länderna. Sjukvårdspersonalen fick ägna sig åt att fixa bensin till ambulanserna och sjukvården var hårt drabbad.

Jag jobbade på Länssjukhuset som narkossjuksköterska och vi samlade där ihop allt materiel som vi inte kunde använda på vårt sjukhus och det togs tacksamt emot av våra grannar i öst.

Men Sverige fick nu grannar som bröt sig loss från socialismen och strävade mot demokrati och EU- medlemskap. Det betyder mycket för Sveriges säkerhetsläge, även idag, med ett alltmer auktoritärt och opålitligt Ryssland.  

Ryssland  visade sin makt och gick in i Ukraina och tog över Krimhalvön. I samband med omvärldens sanktioner mot Ryssland uteslöts Ryssland ur G8 som blev G7 eftersom Ryssland då uteslöts ”tills de ändrat kurs”.  G7-gruppen består idag av USA, Italien, Japan, Kanada, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.

Som brukligt med beslut som tagits under Barack Obamas ledning, föreslår president Trump nu att Ryssland ska få vara med igen. Vid det förra G7 – mötet lämnade president Trump mötet i förtid. Får han inte stå i centrum ser det ut som om han söker uppmärksamhet på sitt vis.  Ukraina vädjar nu till G7 länderna, som ska träffas i helgen, att hålla Ryssland utanför.

Idag knakar G7 , eftersom läget också är ansträngt i de enskilda länderna. Det är då än viktigare att ländernas ledare träffas. Om de slutar träffas ska vi verkligen bli oroliga.

 
 
 
 
 

Utjämning eller ännu fler gropar?

Förr koncentrerades befolkningen till stora vatten och vattendrag, men med infrastrukturens utveckling kan nu varor och framför allt människor, resa över hela världen. Många sörjer utarmningen av glesbygden, men få är beredda att bosätta sig där för att motverka en fortsatt urbanisering. Ska staten då tvinga fler att bo kvar?

Det är klart att välfärden ska nå alla i hela Sverige, men kanske måste man tänka om.Bevisligen har inte dagens utjämning hjälpt mot frånvaro av poliser, läkare eller statlig service i övrigt.

Tyvärr verkar det som om socialdemokraternas folkhem med den röda stugan och en ko ställs emot ett urbant samhälle där människor av fri vilja flyttar samman i allt större gemenskap. Jag är själv uppväxt med denna röda stuga och en ko, men hur många av dagens barn har denna drömbild kvar? Jag tycker utspelet om en ogenomtänkt utjämning snarare blir ett led i en polariseringsdebatt, som verkar vara på modet just nu. Men jag vill gärna se kor som betar upp ett öppet landskap och jag tycker att jag vill betala för det, klimatdebatten till trots, och även om jag bor i stan. Vill vi ha det, ska vi betala för det.

Utjämningssystemet har funnits sedan 2005 och är en stor del av statens transfereringar till kommunerna. Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsbidrag/avgift. Inkomstutjämningen är den absolut största posten i systemet och svarar för 80 procent av omfördelningen.

Publicerad: 2019-06-Utjämningssystemet kanske konserverar en styrning att flytta till landsbygden, mer än att underlätta för människor att bo där Utjämningssystemet har funnits sedan 2005 och är en stor del av statens transfereringar till kommunerna. Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsbidrag/avgift. Inkomstutjämningen är den absolut största posten i systemet och svarar för 80 procent av omfördelni

Ja var och en förstår ju att om man skruvar på det ena, så händer det också något med de andra pengarna. Bidrag och avdrag är också ett sätt att styra människor i en viss riktning.

Därför måste man först fråga sig:

Vad vill vi med dessa bidrag och avdrag?
 Vill man ge kommunen och regionen incitament för god välfärd till en lägre kostnad, eller straffas dessa av utjämningen? Hur kan vi se de goda exemplen och överföra dem.

Det finns mycket att tänka på innan man sätter spaden i marken.

Möjligheternas land

Nyamko Sabuni är själv exemplet på den politik hon vill förmedla. Men hon gör det med sina egna ord, som nu granskas och analyseras. Många efterfrågar politiker som talar så folk förstår, men den som gör det blir gärna misstänkliggjord av den så kallade politiska eliten. Men de flesta medlemmar och liberala sympatisörer förstår.
Nu formar Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni partiets ledning.

Juno Blom har varit nationell samordnare mot hedersrelaterat våld och förtryck. Hon ville påverka mera och valde Liberalerna och beskrevs som en rebell när hon blev vald till riksdagen. Hon har arbetat utanför politiken och det är en god plattform när hon nu direkt valdes till partisekreterare av Nyamko.

Johan Pehrson riksdagsledamot med flera uppdrag under tidigare ledning, blev lite av rebell när han utmanade tidigare partiledning och ansåg att proportionalitet rimligen kan väga in vid fördelning av poster i utskotten. Han utmanade också Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni om partiledarrollen, och vann många sympatier under medlemmarnas utfrågningar.

Han var tydligt emot stödet till S, efter valet, men blev ekonomisk talesperson efter Mats Persson som avgick som ekonomisk talesperson i protest mot samarbetet med S. Vi behöver människor i partiet som också står upp för sin åsikt.

För nu har Johan Pehrson blivit gruppledare och Mats Persson blivit ekonomisk talesperson i Liberalernas nya ledning, vilket visar att Nyamko Sabuni inte räds personer som vill stå på egna ben och protestera om det behövs. I synen på januariavtalet är de dock överens. Det är redan ingånget avtal och ska hållas om övriga parter uppfyller sin del.

I höstens budget ska välfärden och rättstryggheten värnas. När inte bara svenska invånare utan också våra närmaste grannländer börjar varna för kriminaliteten här i Sverige måste man höja blicken lite och se hela bilden.

S talar om hur mycket mer personal polisen ska få, men ingen, inte ens polisen, tror att det hinner blir så med nuvarande rekrytering.

När försvarsberedningen presenterar ett förslag på åtgärder som är alla bedömer är nödvändiga, vill inte S helt plötsligt vika pengar för dessa åtgärder.

Riskerar att gå samma väg som polisen. För lite och för sent.

LSS är en annan viktig trygghetsfråga som i flera år fastnat i utredningsträsket.

Visst kan man bli skeptisk till S handlingsförmåga.

Därför är det bra att Liberalerna nu har ett samordningskansli på plats som kanske kan rädda det januariavtal som annars lätt hamnar i ”utredningskansliet”.

Avveckla beroendet av Turkiet

Britter i Sverige har nu bråttom att bli svenska medborgare och samma gäller för svenskar som lever och arbetar i Storbritannien. Dubbla medborgarskap är tillåtet.

Boris Johnson vill dessutom ge gräddfil för rika till universiteten. Det är helt i linje med Brexitförespråkarnas syfte med ett utträde, att kunna välja sina invånare. De ser ett Storbritannien i ljuset av vad landet varit i en helt annan tid. Det kan ju faktiskt sluta med att även den egna unionen spricker och det bara blir ett ensamt England kvar i en framtid. Det vore sorgligt, för det innebär också att gamla konflikter kan blossa upp.

I brittiska taktiken ingår tydliga eftergifter från EU på det utträdesavtal på mer än femhundra sidor som 27 medlemsländer under nästan tre år förhandlat fram med Storbritannien.

De som hotar med en hård Brexit tror att EU ska bli mera följsamt, men EU- länderna behöver nu ägna mer tid åt EU: utveckling och framtida säkerhetsfrågor. Hela organisationen ska starta om  i höst med nya politiska ledamöter och höga tjänstemän. Vi har inte tid med Brexit.

Migrationsfrågorna förblir olösta.

Bara i år 2019, har 3000 människor drunknat på sin flyktväg till Europa. Det är sådana tal att vi inte kan ta in hur det är, när hopp vänds i insikten att det kanske slutar här i havet. Och mörkertalet är så klart stort. Lättare är det att föreställa sig vilken lycka att se strålkastarna från en räddningsbåt.
Antalet räddningsbåtar har tyvärr minskat efter att inga länder tar emot de båtar som kommer med räddade människor.

Men Röda Korset har nu del i en räddningsbåt som redan på de två första dygnen i tjänst har räddat 440 människor i sjönöd.

Det är inte rimligt att EU ska luta sig mot Turkiet som i princip bara vill bygga flyktingläger på andra sidan gränsen till Syrien.
Storbritannien får, liksom andra länder,  förr eller senare se att de hade behövt den utländska arbetskraft som faktiskt redan börjat lämna landet.

På samma sätt hoppas jag att regimerna i de fattiga länderna människorna flyr ifrån, får insikten att sluta med korruption och krig, och istället uppmuntra  unga människor  att utbilda sig och arbeta i det egna landet.
Jag tycker vi bara ska ge bistånd till de länder som verkligen satsar på de egna invånarnas framtid och kan visa att biståndspengarna går direkt dit.

Kaos, problem eller utmaning?

Larmen har duggat tätt från Kalmar kommunens omsorg. Under sommaren har vårdmottagare eller personal larmat ena dagen och ansvariga för omsorgen har dagen efter i tidningen ansträngt sig att förklara och försäkra att bättre tider är inom räckhåll.
Jag har också från berörd allmänhet hört exempel på dåligt bemötande och kaos på hemtjänstsidan i sommar. Anhöriga som har en ansträngd situation i övrigt har under sin ”semester” i princip blivit vårdgivare på heltid. Så upplevs situationen av de anhöriga, medan någon också faktiskt hyllar den personliga assistansen som ju är företagsdriven i Kalmar.

Men ett företag, som också fått beröm, får idag en släng av sleven. Man får inte riktigt klart för sig om det är personalen eller den anhörige som initierat denna helsida men just ”förflyttningar” i hemmet verkar vara en väldigt snäv definition som behöver redas ut. Definierar staten eller kommunen detta med förflyttning? Om en vårdmottagare ska ha hjälp till och från toaletten med förflyttning, vad gäller då? Verkar vara oklart om vilka övriga behov i samband med toalettbesöket som ingår.

Att kommunen ville privatisera den personliga assistansen var en ren ekonomisk fråga. Hur personalen gavs möjlighet att återanställas i kommunen var en kompromiss, men är ju rena guldägget för kommunen idag eftersom det på grund av samma kaos i omsorgen råder brist på personal. Men bara om samma personer kan placeras i omsorgen?

Enligt LOV ska personalen vara utbildad och kompetent för uppgifterna. 

I en utvärdering ska naturligtvis också handläggarens bedömning av vårdbehov och de anhörigas insatser räknas in. För uppenbarligen räknar man enligt nuvarande handläggning av LSS att anhöriga inte bara kan, utan också ska, vara vårdgivare om de ännu inte kroknat. Eller upplevs det bara så?

Det är lätt att blanda ihop tiden före och efter socialdemokraterna ändrade direktiven med LSS.

Var uppstod kaos och varför? Var uppstår ny kostnad och varför?

En allvarlig utmaning

Kalmar har utmaningar medan andra kommuner har allvarliga problem, enligt Socialdemokraternas kommunalråd i Kalmar. Det gäller skulder och lån.

Kalmars utmaning är att klara av de utmaningar han ställt kommunen inför. En utmaning klarar inte alla och är därför värre än för de kommuner som ser problemen. Kan man se ett problem, kan man oftast lösa det, även om lösningen i sig kan vara en utmaning.

Positiva utspel och löften om satsningar har före valen duggat tätt från socialdemokraterna, för att sen förpassas till utredningsdjungeln, för att användas i nästa valrörelse. Och nästa….

Efter valen har socialdemokraterna, som av en slump, funnit att det behövs prioriteringar. Samtidigt har mantrat ”det går bra för Kalmar” gått rakt till media och allmänheten via en expanderad kommunikationsenhet. I takt med att kärnverksamheten utarmas, satsas allt mer på marknadsföring.

Liberalerna ville locka företag och arbetskraft till kommunen med lägre skatter och bättre innehåll i välfärden. Vi har prioriterat bland kostnaderna.

Vi hade därför inte lagt alla äggen i Fanerdunkorgen, vilket under lång tid, tog all tid energi från kommunens övriga verksamheter. Vi liberaler hade inte startat Salvebolaget med 20 skattemiljoner i ren förlust, förutom alla bortkastade tjänstetimmar. Vi framhöll redan då att det var slottet vi skulle satsa på. Vi liberaler hade inte utan plan köpt över ett dåligt underhållet Folkets Park för många miljoner. Fortfarande finns ingen plan presenterad.

Vi hade inte köpt ett reningsverk som kommunen inte behövde för 14 skattemiljoner. Vi hade inte gått i borgen med 100 miljoner för en fotbollsarena för eliten. Vi hade inte köpt samma Arena för 244 miljoner för att rädda ett elitfotbollsföretag, när simhallen och andra byggnader står och förfaller. Varje misslyckande har målats över av S med nya satsningar och marknadsföring.

Detta är bara ett axplock av kostnader som lagts på skattebetalarna. Miljoner här och där har för övrigt kastats bort på utredningar utan tanke eller långsiktig planering bakom.

Redan tidigt ville vi liberaler att Kalmar kommun skulle minska sina höga borgensåtaganden. Det gällde främst Kalmarhem där vi endast ville använda borgen för sådan ”social” byggnation som inte blir av. Kommunen ska på inga sätt bidra till en osund konkurrens, med skattebetalarna som risktagare. Jag skrev redan  2008 en motion där jag efterfrågade en förstärkning av kommunens finanspolicy med bl.a. riskbedömning och konsekvensanalyser vid nya åtaganden.  

Ägardirektiven har vi haft många synpunkter på och vi begärde förtydligande som ”Med självbärande menas att bolagen löpande inte är i behov av subventionering, ägarborgen eller aktieägartillskott”.

Men de senaste åren har inte bara kommunbolagen utan även kommunala verksamheter ökat sin låneskuld. Vad gör då socialdemokraterna i Kalmar kommun när man inte längre kan finansiera sina ”satsningar” eller redan gjort en skattehöjning, trots en redan hög kommunalskatt.
Jo socialdemokraterna halverar i sina riktlinjer kraven på nettokostnadsandel och självfinansiering av investeringar. Och som med ett trollslag ser ju ekonomin mycket bättre ut!

Ett problem har förvandlats till en utmaning men därmed också något mycket allvarligare.

Som liberal har jag hävdat att varje generation ska bära sina kostnader och att Kalmar ska ligga i nivå med liknande kommuner när det gäller taxor, avgifter och skatter, helst lägre. Det är en liberal utgångspunkt att varje generation ska betala sina kostnader. Men hur lockande är det?

Hoppfullt initiativ

Nu har det hänt igen och det händer hela tiden att hundratals människor dör på medelhavet. Vi vet bara inte hur många. Trots att EU utbildar och betalar för att Libyen ska stoppa båtflyktingar från att resa över medelhavet, är människor beredda att betala skrupelfria människosmugglare och riskera sina liv på havet. I EU:s asylsystem ingår ett förslag om en omfördelning av flyktingar vid stora migrantströmmar. Men förslaget sitter sedan 2016 fast i ministerrådet där det blockeras av länder som t.ex. Ungern.

Ungern har dessutom infört en ”stoppa Soros-lag som kriminaliserar människor eller verksamheter som hjälper asylsökande. Det blir lite motsägelsefullt eftersom ett fåtal flyktingar vill komma till Ungern och det endast finns få flyktingar där. Inte ens många av Ungerns egna ungdomar vill stanna i sitt hemland, vilket gjort att Ungerns regering med olika förmåner försöker locka sina kvarvarande invånare att föda fler barn.
EU-kommissionen vill dra Ungern inför EU-domstolen för stoppa Soros- lagen

Det är därför väldigt hoppfullt att Finland, som är ordförandeland i EU, utanför samarbetet samlat en rad utrikes och inrikesministrar i Paris, för att med ett fransk-tyskt dokument, gå vidare med en egen omfördelning av migranter som kan räddas på medelhavet. 14 medlemsländer är intresserade och åtta deltar aktivt i arbetet.

Självklart är det bäst om människor inte måste fly från fattigdom, miljöförstöring eller krig, för idag tjänar bara cyniska människosmugglare på människors förhoppningar om en bättre framtid.
Men även om dessa viktiga fördelningssamtal sker utanför EU:s formella ram, kan detta vara ytterligare ett steg på vägen mot EU i flera hastigheter.
Sveriges regering verkar stå som passiv åskådare även i detta samarbete.

Väx upp!

Många unga människor såras svårt men det får ju inte rättfärdiga hur en människa beter sig mot andra. Som väl är löser de flesta sina problem och går vidare.
Men vi har tidigare i historien sett hur ett sårat ego kan göra med en människa. Vi har sett hur folkmassorna då helt blint, men även beräknande, anpassade sig. De såg framför sig någon som kunde lösa deras problem.

President Trump är en affärsman och kortsiktigt ser det såklart ut som om han löser USA:s problem. Hans väljare tjänar kanske på nya handelsavtal, sänkta miljökrav och högre murar. Det sparas istället på miljöorganisationer och jämställdhetsarbete, ett mer långsiktigt arbete där vinsten inte direkt kan överföras till människornas eller USA: s budget.

Trump beter sig som en förorättad skolunge som stampar med foten om det går honom emot. Ja, ministrar har avverkats på så löpande band att det inte längre väcker någon större förvåning. Samarbeten sker endast om de får framstå som hans initiativ.

Han framstår som en förvuxen tonåring med förkärlek att filmas med helikoptrar och redan startade flygplan. Gärna militära. Brum, brum.

Men där har han bara plagierat president Putin, som ett tag ville framstå som den aktiva presidenten, som alltid var på väg till ett viktigt möte.

Likt många tonåringar tittar också Trump gärna på TV, sägs det, och i twitter slår han väl de flesta.

När inte Trump hade något annat att klaga på, försökte han så tvivel om Barack Obama är född i USA så ursprunget har betydelse för Trump, och attacken borde såklart sårat Obama.  Tänk om han hade låtit det bero.

Men Barack Obama har också i ett middagstal  sårat Trumps ego så djupt, att varje beslut utåt sett, under Trumps presidenttid har syftat till att riva upp de förändringar som genomdrevs av Obama. Hämnd.

Men ännu värre blir det nästan när han framstår som om han med ett telefonsamtal kan påverka Sveriges rättssystem. Därmed visar han sin okunskap eller bristande respekt för Sveriges ett demokratiska system.

 

Men det skulle bli värre.

Send her back!

Det var vad supportrarna skanderade efter Trumps uppfodrande tal om att några för honom oppositionella, men demokratiskt valda politiker kunde resa hem om det inte passade. Hem är USA för alla fyra, men ursprung har tydligen stor vikt för Trump. Här riskerar han att legitimera alla de amerikaner som verkligen i praktiken gör skillnad på hudfärg och ursprung. Det kan inte gömmas undan utan måste upp i en sansad diskussion, där alla ledare har ett stort ansvar.

Att lägga locket på är livsfarligt  vi måste även i Sverige diskutera med respekt för varandras olikheter och åsikter.

Att vara vald till president i världens mäktigaste land innebär dock ett mycket större ansvar än det egna egot.

Förnya Europa

Så har EU tagit sig igenom ännu ett nålsöga.
När den största partigruppens kandidat kristdemokraten Manfred Weber, inte höll måttet för uppdraget som kommissionsordförande drog Angela Merkel, efter ett antal turer, överraskande, upp en ny kandidat ur rockärmen.

Att det denna gång blir besvärligare att fördela de högsta uppdragen beror på att det politiska landskapet är starkt förändrat. Partigrupperna är också förändrade, som exempel har liberala gruppen( tidigare Alde) på Macrons partigrupps  initiativ bytt namn till Renew Europe, ”Förnya Europa”. Det ska symbolisera att EU rör sig framåt. Bra tycker jag.

Men det var endast nio rösters övervikt , som den tyska kristdemokraten Ursula von der Leyen blev vald till EU:s nästa kommissionsordförande. Det är det tyngsta uppdraget i EU och på pappret är det inte många som slår hennes meritlista.

Hon ska nu sätta samman en kommission och presentera de kandidater som i höst ska frågas ut och godkännas av parlamentet.

Hon har lovat både bra och mindre lockande saker åt alla håll för att gå igenom nålsögat, men hon själv vill se ett samarbete som utvecklas och fördjupas.

Det var en sluten omröstning men intressant är att både Polen och Ungern sade sig lägga sina röster för henne som en kompromiss.

Både Polen och Ungern har ju så kallade artikel-7.1-förfaranden mot sig från EU för, att ha underminerat rättsstatligheten i länderna.

En kompromiss? Ja, det är ju så EU måste fungera för att röra sig framåt. Med tiden tror jag ändå att EU kommer att gå i två hastigheter där visionära länder rör sig framåt, medan några väljer att stanna upp.

Då hoppas jag att Sverige har en icke socialistisk regering som satsar på samarbete i de stora gränsöverskridande frågorna som ex. demokrati, miljö och säkerhet.

En kompromisskandidat är gott nog, för det är så ett fredssamarbete bäst  rör sig framåt för att förnya sig.

Nu är det sommar- igen

11 juli 2019 samlade sommarregeringen till pressträff och berättade för oss att vi ska kunna klara oss själva i en vecka om samhällsfunktionerna sviktar. Det är verkligen rimligt att vi, som kan gå och stå inte ligger myndigheterna till last när så många människor verkligen behöver samhällets stöd.  

Sverige som land ska kunna klara sig själv i tre månader utan hjälp utifrån.

Det borde inte heller vara så svårt, men vi är väldigt sårbara.  
Inrikesministern har gett tjugo myndigheter i uppgift att utreda behov och kostnader för att höja den civila beredskapen. En utredning.

Redan i augusti för ett år sedan fattade ju regeringen ”ett paket av åtgärder” som skulle stärka landets förmåga under höjd beredskap vid kris och krig. I augusti skrev också socialministern att svensk hälso- och sjukvård ska vara starkt rustad för att möta allvarliga händelser, som stora bränder, smittsamma sjukdomar, terrorattacker och stärkt beredskap. En utredning till.

Försvarsviljan och förmågan vilar på att försvarsmakten kan räkna med att bli snabbt och väl omhändertagna av sjukvården i krig.  

Nu pågår en vanlig svensk sommar och krisen står redan för dörren. Vården larmar inte utan orsak!

Det blir också ganska tragikomiskt när olika psykologer talar om att man ska varva ner lite på jobbet för at få bäst återhämtning på semestern.

De sjuksköterskor som snart går på semester ( om de inte beordras att arbeta kvar) är så uppspeedade av arbetsbelastning att de möjligtvis har nytta av den fjärde semesterveckan. Och de som snart kommer tillbaka efter sin semester kan bara hoppas på att inte minsta ”allvarlig händelse” tillkommer till en redan ansträngd arbetsbörda. Det ser olika ut på olika arbetsplatser för ledarskapet betyder otroligt mycket i en ansträngd verksamhet.

Jag gjorde för flera år sedan en liten enkel studie på hur många av de som slutat som sjuksköterskor som kan komma in och arbeta vid en kris eller krig. Det visar sig att många redan arbetar i samhällsviktig verksamhet och inte enkelt kan kopplas loss för att gå in i vården. Dessutom sker utvecklingen i vården i en rasande takt, så att hoppa rakt in är inte helt enkelt med helt ny teknik och nya läkemedel. Vi ser också att ”just in time” inte fungerar så bra, eftersom vi redan under normala förhållanden får ständiga larmrapporter om att vanliga läkemedel fattas på apoteken.

Fler myndigheter och fler utredningar kan inte ersätta det ansvar befintliga myndigheter redan har för att verksamheterna ska fungera. Man kan nästan tro att sysselsättningsgraden i landet nu hålls uppe av alla utredare.

Från den 1 januari 2018 ska patienter och närstående kunna lämna klagomål och synpunkter på vården direkt till vårdgivarna.

Ivo (inspektionen för vård och omsorg) ska i fortsättningen bara ta hand om de mest allvarliga klagomålen. Inte helt förvånande ökade klagomålen till patientnämnderna medan de minskade till Ivo. Jag tror att i takt med att patientnämnder blir kända, kommer frågorna att öka till vården, och det är bra.

Vården ska lyssna och lära av patienterna, som ju också är de som betalar via sin skatt.

Men när vårdpersonalen larmar om patientsäkerheten är det allvar. Det finns inga genvägar till bättre bemanning, och jag vet att alla i vården blir så förbannade på de s.k. ansvariga som står i TV och bedyrar att de klarar av det, och att det blir bättre. Man behöver ju inte vara ett geni för att förstå varför så många sjuksköterskor slutar när de är som mest rutinerade, men samtidigt blir minst belönade. Ledarskapet betyder väldigt mycket, men ska vården utvecklas , måste också attityden till vårdpersonalen förändras.