söndag, maj 08, 2016

EUROPADAGEN

9 maj hedrar vi minnet av alla de som offrade sina liv i kampen mot socialnationalism och en ledare som sållade bort människor som inte passade in i hans vision av tredje riket.

När tyskarna helt överraskande plockade ner Berlinmuren föddes en oro om att Tyskland skulle gå sin egen väg i ett nytt stortyskland med egna ambitioner. Istället fördjupades den europeiska gemenskapen och bildade en europeisk union med bl.a. ekonomisk stabilitetspakt, valutaunion för de som så ville, och ett tätare utrikespolitiskt samarbete.  Orsaken kan sökas i två visionära ledare Mitterand och Kohl som båda trodde på EU som ett fredsarbete.

Återföreningen innebar en enorm påfrestning för både Tyskland och EU, men det var ett av de viktigaste händelserna även för  Sverige, eftersom vi nu i huvudsak har demokratiska grannar.

Unionen har genomgått många påfrestningar, och 28 länder försöker under den största flyktingvågen sen andra världskriget att enas vid sammanträdet istället för på slagfältet. Det är definitivt inte bra att Turkiet ska rädda den fria rörligheten i EU och det känns inte bra att Ryssland är en krigande part i både Syrien och Ukraina. Putin avvaktar varje spricka i EU, för att kunna liera sig med något land, och bli en förhandlingspart, som Turkiet.

Det vore en lätt sak för EU att dela på ansvaret för de flyktingar som nu kommit, men nu som då, har nationalister till både höger och vänster ett stort fäste i EU:s medlemsländer, och väldigt få ledare vill se människor från andra kulturer i sina länder. De vill också försvaga EU och därför finns nu ingen rådighet när det krävs tuffa beslut. Ändå borde de flesta med öppna ögon kunna se att det är de öppna demokratierna som utvecklas bäst.

Vi ser ofta förundrat tillbaka på  trettiotalet, som om det var en tid då alltför många människor var ovetande om vad som hände. Vi läser mängder av böcker från den tiden, för att fatta vad som hände.

Idag ser vi hur människor som flytt skickas in i läger där de förvaras i väntan på vad? Vad gör det med dessa människor. Vilka böcker kommer de som överlever att skriva?
Vad kommer människor om fyrtio år att tänka om vår tid, och hur vi tog emot flyende människor?

Vad kommer EU att vara om fyrtio år?
Britterna gör ett vägval i juni. Blir det en ”Brexit”  kommer  en tid med förhandlingar, där varje eftergift till Storbritannien kommer att följas av krav från övriga medlemsländer. England har redan flera undantag, så deras förhandlingsposition är inte stark. Hur gör Irland? Obama var väldigt tydlig med att när det gäller att förhandla fram ett separat frihandelsavtal får England ställa sig i kön. Ingen gräddfil där ifall de går ur EU. Det är inte någon som kan förutse konsekvenserna av ett utträde, men kanske blir det så att Englands utträde istället övertygar länderna om att de som är kvar vill ha ett starkare samarbete.
 
Om fyrtio år kanske Europadagen även i Sverige uppmärksammas på det sätt den förtjänar, men de som lever då kan också överraskas och få se ett  Europa som blomstrar både ekonomiskt och humanitärt. Det hoppet måste vi hålla fast vid.