tisdag, oktober 31, 2017

Historien upprepar sig

Historien från Salveprojektet upprepade sig igår när Kalmar kommun än en gång ska satsa sig ur krisen efter ett borgensåtagande med ett övertagande av Guldfågeln Arena.

Vi liberaler välkomnade år 2007 ett privat initiativ till Arena i Kalmar! Vi biföll en avsiktsförklaring med kommunalt föreningsstöd 5,8 miljoner (indexuppräknat) /år till KFF   och ett  kommunalt engagemang med 24 miljoner för träningsplaner och 45 miljoner för infrastruktur  i anslutning till Arenan.

Den överenskommelsen bröt socialdemokraterna 2008 när beslut togs om
med ytterligare 100 miljoner kr i kommunal borgen och ytterligare 29 miljoner till KFF.

Vi vet ju av erfarenhet från bl. a. Salveprojektet att borgensåtaganden är väldigt kostnadsdrivande och så har det också blivit med åtagandet i Arenaprojektet.
Kommunen gick för två år sedan in och tog över den säkerhet som banken krävt, och detta var första varningssignalen, eftersom kommunens risk nu var ännu större  fanns det nu och ur Arenabolagens synvinkel inga incitament att spara. Det köptes mitt under en ekonomisk kris, en del spelare och man räddade kontraktet. Man klagade på att gräset slits för mycket av att användas en gång i veckan.  Ändå har, i svar på överklaganden, kommunen lutat sig mot att Arenan skulle användas till så mycket mer än fotbollen och vara till nytta för allmänheten i kommunen.

Socialdemokraterna köper nu för skattebetalarnas pengar en Arena och vad gör kommunen om KFF eller IFK Kalmar i en framtid säger att de behöver mycket mer pengar för att ha råd att hyra Arenan. Hyran är redan nu lågt ställd och avtalet synes redan nu skrivet på  KFF:s  villkor

Det finns ju så klart en vilja hos vänstern och socialdemokraterna att fånga i så mycket som möjligt i den socialistiska kontrollen. Kostar det för mycket så höjer de skatten, som de också gjorde år 2009. Vi vill inte höja skatten mer.

Jag vill ju som liberal vill ju att människor ska få behålla så mycket som möjligt av sina intjänade pengar. Kommunen, tycker vi, ska arbeta med att högsta kvalitet ska nås i  kärnverksamheterna och låta människors val styra vad, eller välja själva vilken underhållning de vill lägga pengar på.

I Kalmar är ju övriga föreningsidrotten kraftigt eftersatt.
Nu presenterade socialdemokraterna väldigt lägligt för e Arenabeslutet ett  idrottspaket. Löften till idrotten  är återkommande varje valår och i princip ofinansierade även denna gång.

Friidrotten, simhallen, ishallen och även kulturcentrum har varit med i olika ”satsningar” i minst tio år tidigare.

Nu ska kommunen köpa arenan för 244 miljoner kronor. KFF får även denna gång några miljoner som beskrivs som ett ”engångsbidrag”,  men jag, och flera med mig, finner det ganska troligt att kommunen också  i framtiden måste satsa sig ur krisen ett antal gånger så som kommunen tvingades göra i Salveprojektet.  Där  höll man länge skenet uppe med gratisbiljetter och god marknadsföring, men det var ett enormt dyrt projekt för skattebetalarna.

Historien upprepar sig redan nu.

söndag, oktober 22, 2017

Allas ansvar är ingens ansvar


Jag vet inte hur många gånger under de senaste tio åren som jag i kommunfullmäktige väckt frågan om barns psykiska hälsa.
Senaste gången var för snart ett år sedan , då jag också frågade om hur kommunen gav sitt stöd till utbildningen av familjehemsplacerade barn.
Liberalerna har lagt förslag om SkolFam som är en dokumenterat lyckad utbildningssatsning för barn placerade i Familjehem. Detta anser sig inte kommunen ha råd med.
Det är väldigt frustrerande när socialdemokraterna utan att blinka tänker  lägga ut miljoner på en Arena för elitfotbollen i Kalmar.
 
Mina frågor har också gällt hur kommunen tidigt ska uppmärksamma barn som inte mår bra och familjer som behöver stöd och hjälp för att barnen klara sin skolgång på ett bra sätt. Det har som regel skett genom olika samarbeten i projektform, men sedan runnit ut i sanden.

T.o.m revisonen har uppmärksammat att barn fortfarande faller mellan stolarna och svaret från socialdemokraterna på min interpellation i januari lugnade definitivt inte mig. Det ska enligt svaret finnas en central samordnare, men det är helt omöjligt att få ett samlat svar på behov,  kartläggning,  uppklarningsfrekvens efter anmälningar om utsatta barn. Liberalerna kunde ju efter många år få till stånd ett Barnahus, och det är jättebra, men vi måste uppmärksamma tidig ohälsa och otrygghet.

Det ska aldrig behöva gå så långt att barn far illa. Barn ska känna att de vuxna kring dem tar deras ohälsa på allvar.

Uppdraget i delårsrapporten är att ”alla nämnder får i uppdrag att utifrån välfärdsbokslutet arbeta med att förbättra barn och ungdomars psykiska hälsa”
Efter tio år är det fortfarande ingen kartläggning eller ett samlat grepp eller om orsaker, behov och åtgärder.

Så länge stora problem kvarstår borde redovisning på detta område vara en återkommande punkt på kommunstyrelsen dagordning.
Nu blir allas ansvar ingens ansvar.

 

Barn psykiska ohälsa är  ett gemensamt ansvar som måste definieras och samordnas seriöst.

måndag, oktober 09, 2017

En hand att hålla i

Ska politiker behöva fatta beslut om att gamla och sjuka ska ha rätt till en hand att hålla i vid en förväntad död? Det verkar för mig helt absurt med beslut om sådana självklarheter, men nu visar det sig att jag haft fel.

Trots att det faktiskt finns ett beslut om att ingen ska behöva dö ensam inom vård och äldreboende, så förväntas 16 procent avlida i ensamhet i vården.

Det ser säkert väldigt olika ut i landet, eftersom hela vården snart verkar vara ett lotteri. Når jag studerade i tonåren, så extraknäckte jag som "extravak" vilket kunde betyda allt från att vårda en döende patient till att vårda svårt sjuka i respirator.
För dessa arbeten behövs olika kunskaper och erfarenheter som jag självklart skaffat mig genom arbete i vården. Många av dessa arbetsuppgifter sköts idag av en högt kvalificerade personal, och det är helt rätt.
 
Men en hand att hålla i och enklare vård som att fukta läpparna ibland kan skötas bättre av någon som inte hela tiden behöver tänka på vilka arbetsuppgifter de nu missar.
Alltså någon som är helt inriktad på sin uppgift i stunden. Här tror jag vi måste vända blicken mot civilsamhället, och jag har skrivit en motion till kommunfullmäktige om vikten av samarbete inom många områden.

Efterhand som alltfler skrivs hem från sjukhuset och vårdas av kommunen och dör i hemmet blir detta också mera osynligt för statistiken.

Socialdemokraterna i Kalmar har aldrig lämnat kvarboendeprincipen, trots att de fått svart på vitt att det är väldigt kostsamt. Dessutom blir ju hemmet till sist som en centralstation där olika specialfunktioner cirkulerar.

Jag har ställt frågor om både kontinuitet och köer men S i Kalmar har alltid någon satsning på gång.

Mellan år 2002 och år 2005 försvann 13500 äldreboendeplatser i Sverige. Alltså innan Alliansen fick makten år 2006.

Ändå står Stefan Löfven i debatten och talar om att Alliansen skattesänkningar den försämrade välfärden.
Nej, Alliansen satsade även på äldreomsorgen i den värsta ekonomiska kris världen haft sen krigen. Och vi sänkte skatten så att fler kom i arbete och jobbade ihop till välfärden. Alliansregeringen öronmärkte stimulanspengar för de kommuner som byggde fler vård- och omsorgsplatser och trygghetsboende som är ett litet mellanting för den som klarar sig ganska bra men behöver mera sällskap.

Kalmar hade för några få år sedan plats 223 av 288 kommuner i en ranking om äldreboenden. Detta bortförklarades naturligtvis på min fråga i kommunfullmäktige och S beskrev på kommunens hemsida att nya boenden som skulle lyfta denna siffra var på gång.

S var inte lika noga med att tala om hur många platser för äldre som samtidigt skulle tas bort på andra boenden. Ingen ställde frågorna.

Det är oroande när fel fakta sprids.

 

 

 

onsdag, oktober 04, 2017

SOSSARNA LOVADE RUNT MEN HÅLLER NU TUNT


Vilket liv det var i debatten inför valet 2014! Och på en väldigt låg nivå dessutom.

Sossarna skulle ställa allt till rätta efter Alliansen.

Alliansregeringen som  faktiskt fick bästa betyg i EUropa på att klara ekonomin och välfärden under den värsta ekonomiska krisen efter krigen.

 

VI SOM LEVER MED POLITIKEN VET JU HUR SKICKLIGA S ÄR PÅ ATT LOVA RUNT trots att de vet att de kommer att HÅLLA TUNT. När man slår sig så för bröstet är det inte så konstigt att någon tror att de också har en politik.


Listan är hur lång som helst på svikna vallöften även på nationell nivå.
Tyvärr är det ingen som granskar Socialdemokraterna i Kalmar, men här finns också en sjö att ösa ur om vi bara hade verktygen.

Jag väljer nu istället tre nationella vallöften som de absolut inte klarat, Tvärtom.

  1. EU:s lägsta arbetslöshet. Socialdemokraterna kommer aldrig med Vänstern som stödparti, att klara arbetslösheten.Vänstern tror att om vi ökar den offentliga sektorn tillräckligt, med höjda skatter förstås, så kommer allt att ordna sig. De erkänner aldrig att pengarna till välfärden mest genereras hos den enskilda företagaren som kan växa.
De som står längst från arbetsmarknaden har ännu inte fått del av de miljarder som regeringen kastat ut. Därför satsar Socialdemokraterna på utbildning. Inte för att människor ska lära sig mer, utan för att de då hamnar utanför arbetslöshetsstatistiken. Det har hänt förr, kan jag säga.
 
Vi liberaler vill att barn och ungdomar ska få en verklig kunskapsgrund innan de lämnar skolan. Allt annat är kostsamt för både individ och samhälle. 

  1. Miljöpolitiken. Trots att Miljöpartiet säger sig ha fått igenom en historisk agenda på miljösidan så ökar utsläppen under åren med Socialdemokraterna. Ett område som i högsta grad ska skötas på EU- nivå och helst globalt. Även i detta    perspektiv  har Sverige en hel del att göra. Här krävs en liberal politik som vill att EU ska stärkas och  jobba med de stora frågorna. 
     3. Sjukvården. Som narkossjuksköterska blir man bara bedrövad över hur 
          Socialdemokraterna  förstört en redan ansträngd sjukvård.
          De anklagade Alliansregeringen som faktiskt uppmärksammat problemen med hälsoklyftorna.
          Det gick med detta som det brukar med en socialistisk politik.
          När socialdemokraterna säger minskade klyftor så menar de att alla ska få det lika dåligt  som    de sämst ställda. Detta är ju något som Vänstern också applåderar.

Listan på Socialdemokraternas misslyckanden är så stor att jag nog blir tvungen att ta den i ännu mindre  portioner.