Kina är en slug vän

Rumänien är sen årsskiftet ordförandeland i EU och är, liksom många, även europeiska länder, korrumperat. Traditionen har ju varit att man försöker bättra på anseendet innan sitt ordförandeskap, men nu tävlar dessa länder om att visa de egna musklerna inför folket. De ropar att EU ska lösa det mesta, men bidrar inte ens med ett ledarskap som ordförandeland.

Någon har inspirerat till slagordet ” Rumänien först” och här finns inte det ledarskap som EU behöver.

Vi vet ju hur den rumänska regeringen ignorerar delar av sin rumänska befolkning, trots allt riktat stöd för utbildning m.m. från EU. Domstolsväsendet försvagas.
De vill inte ta emot flyktingar, men vill gärna att egna befolkningen ökar men mer än hundra aborter registreras varje dag. Dessutom har fyra miljoner, oftast de unga och välutbildade har lämnat landet sen de gick med i EU. Nu kan de inte stänga gränserna, och många tar chansen.

Sanktioner skickar dem istället i händerna på extremister och Putin i Ryssland, så det finns inga bra maktmedel för EU att sätta emot.

På senare år har en ny storspelare trätt in i Europa. Xi Jinping, Kinas ledare har säkrat sin egen maktposition i Kina och håller som bäst på att göra övriga världen beroende av den infrastruktur och kinesiskt ekonomiskt inflytande som äter sig in överallt, även i EU:s länder. Detta får tuppkammen att växa på i övrigt små länder.

Belt Road Initiativ är inte bara vägar och järnvägar. BRI är omfattande samarbetsavtal inom de flesta områden, där EU:s länder hittills har samarbetat.

Det är tydligt att demokratiska länder i väst inte har en susning om hur de ska hantera Kina.

Ta med fimpen hem

Vädret kan vi inte rå på och nu längtar ju många efter regn eftersom nya bränder har startat av en omfattning som inte liknar tidigare vårar.

I år är redan bränderna omfattande. Bristen på regn har inneburit att det nya gräset inte kunnat växa upp och täcka det torra gräset och marken.

Nu kommer dessutom skogsbranden att lappa över och spridningen ökar snabbt på grund värmen och vinden.

Erfarenheterna från förra året innebär att man denna gång startar de samverkande insatserna tidigare.

Det gäller så klart att snabbt begära hjälp och rapportera om boende i området.

Nu finns avtal om helikopterberedskap inom 90 minuter. Det står också helikoptrar i beredskap med geografisk spridning.

Detta är en stor förändring till det bättre.

Jag har inte sett den utvärdering av  förra årets händelser som jag tror skulle komma i januari, men det viktiga är att åtgärda det uppenbara.

 Om det brinner på flera områden räcker inte samhällets resurser till. Det vet vi av erfarenhet från många extra ordinära händelser. Att organisera frivilligorganisationer är viktigt , för brandmännen behöver äta och dricka  ofta. Uthålligheten är beroende  av den civila marktjänsten.

Det vackra vädret gör att elden sprider sig snabbt, men det viktigaste är ändå att det aldrig börjar brinna.

Ca en miljard cigarettfimpar slängs varje år på gatan eller i Sveriges natur. Oftast är det vuxna människor som kastar dem runt sig och det är obegripligt. En fimp är ju direkt giftig för ett barn men också ett av de värre tilltagen för vår miljö. På kort sikt för att det är så fult med fimpar på marken och på lång sikt för att det långsamt förgiftar oss, våra djur och vår natur.

Den som inte bryr sig om det, kan läsa om de bränder där människor sett ett helt livsverk försvinna i branden.

Tänk att få några minuter på sig att ta med det viktigaste- eller bara springa för livet. Den branden kunde ha börjat med en fimp.

Att grilla säkert på altanen borde varje människa med en egen plätt klara av. Ett förbud måste vara ett verkligt nederlag för det personliga ansvaret.

Nu börjar en ny härlig sommarperiod. Vi vill inte ha fler bränder så släck glöden ordentligt och ta vara på fimpen som en vuxen.

 

Gemensam eller nationell kostnad?

Det verkar evigt med vi vet inte ännu om Storbritannien lämnar EU.

I samband med nya budgeten försvinner i så fall rabatterna för de länder som är lite mer välbeställda och den rabatten har varit ca 6 miljarder för Sverige.

Exakt hur stor den svenska EU-avgiften blir går inte att utläsa i dagens budgetförslag, men om Storbritannien lämnar, kommer EU:s kostnader betalas av övriga länder

Magdalena Andersson, S har sagt att Sverige ska vara snålast i EU. Däremot har hon inte beskrivit fullt ut vad hon vill spara på.
Det är klart att EU ska granska sina kostnader, och ställa högre krav på de länder som inte ställer upp på gemensamma åtaganden.
Alla pekar nu lite diffust på jordbruket och regionala kostnader, men då ska vi veta att Sverige säkert på ett nationellt plan får ta över motsvarande kostnader, om vi inte ska hamna i ett underläge gentemot stora länder. Kanske blir det så att Sverige istället får betala mer på nationell nivå för att kompensera styrkan i en gemensam politik.

Storbritannien har åtagit sig att betala sin medlemsavgift fram till december 2020 i olika projekt som ibland sträcker sig långt fram i tiden.

De är också garant för många EU-lån som i vissa fall löper ut om 30-40 år.
Förhandlarna har enats om att Storbritannien ska uppfylla alla
de åtaganden man gjort som EU-medlem. Det innebär att britterna ska betala in till bland annat EU-budgeten fram till 2020, likaså till Europeiska
investeringsbanken och Europeiska utvecklingsfonden. Britterna uppskattar att
det rör sig om motsvarande 460 miljarder kronor (Storbritanniens totala offentliga utgifter 2017  beräknas bli motsvarande 8340 miljarder kronor). Deras EU-skuld är då drygt fem procent av landets utgifter för ett år

Gemensamt säkerhet- och försvarsområde, kommer att utökas när det gäller genomförandet av det permanenta strukturerade samarbetet.  Dessa initiativ hjälper till att öka EU:s strategiska oberoende och kapacitet att agera som säkerhetsgarant. Det tillkommer också en del kostnader till följd av ökad samordning vid nationella eller gemensamma kriser som t.ex. den brandbekämpning vi såg i somras. Budgeten kommer att antas av parlamentet efter EU valet, men det kan ju då bli en helt ny majoritet som vill något helt annat med EU. 

Ska EU:s fria rörlighet fungera måste den gemensamma yttre gränsen stärkas. Tyvärr kommer annars varje land, liksom Sverige, stärka sina nationella gränser till stora ekonomiska kostnader, men ännu värre är att det skulle vara ett stort bakslag för utvecklingen av gemenskapen och den fria rörligheten.

EU:s tålamod är prövat

Typiskt april när jag precis fått sommardäck på bilen, plockat vitsippor och köpt nya vårblommor till balkongen så kommer snön och frosten igen!

Och snart är det midsommar igen.

2016 när vi som bäst var på väg till midsommarfirandet hade britterna röstat för att lämna EU med 51,9 procent mot 48,1procent. Irland och Skottland ville inte lämna EU.

 

Visst trodde vi att det skulle ta lite tid med utträdesvillkoren, men nu är vi inne på tredje året! Det sista året har varje toppmöte i EU, som skulle handla om viktiga frågor om samarbetet och utvecklingen förhindrats, eftersom Brexitfrågan fått företräde. Vi var många som befarade att EU skulle försvagas och att sammanhållningen skulle äventyras, men så har inte skett på grund av Brexit ändå.

Men tålamodet är prövat, och det gäller nu bara utträdesavtalet. Man undrar hur det ska gå med avtalen efter utträdet, som verkligen är det knepiga.

Theresa May vill nu ha ytterligare tid för ett avtal. Till  30 juni ber hon EU att förlängningen om avtalet ska gälla, men ännu har hon inte beskrivit vad som ska ske under denna förlängning. Och det är endast på brittiska parlamentet och regering det hänger för ett färdigt avtal finns. Det finns alltså ingen garanti för att ett beslut kan tas hur läng förlängningen än blir. Risken är nu överhängande för att Europaunionens arbete ska blockeras av denna fråga även efter valet till EU parlamentet.

Dessutom har några kritiska britter lovat att välja in stökiga ledamöter som då kommer att försvaga EU inifrån.

Opinionen i Sverige har ju efter Britternas folkomröstning blivit alltmer positiva till EU.

Det innebär att populistiska partier i Sverige, nu har valt att inte driva ett utträde ur EU som sin fråga i valet av parlamentsledamöter.
De ser nu istället en möjlighet att försvaga EU inifrån och de får ju då stöd från britter som inte heller vill vara där.

 

Idag har EU ännu ett av alla toppmöten om Brexit, och det finns många alternativ som väntar under en förlängning. Fler förslag på avtal med undantag och tillägg. Nyval till parlamentet eller till slut kanske ny folkomröstning om EU.

EU borde haft kraft att ställa motkrav på britterna. Vad vill de? Vilken är processen?
Det finns tyvärr inga garantier för att britterna ska nå ett avtal hur lång tid EU än ger dem.
Risken är även överhängande att EU till slut också vill ha britterna kvar och åter bjuder britterna de specialrabatter och undantag de varit så skickliga att obstruera sig till under åren i EU.

Storbritanniens kaos är deras eget och utgör en varning för den som vill ha en folkomröstning utan att berätta vad man röstar om egentligen. Det är också en varning till EU som måste skapa tydligare regler för att få vara med i EU och för hur ett utträde ska gå till.

Ömsesidig respekt

Som tidigare beskrivits har lärare blivit anmälda när de skickat ut elever som stört ordningen i klassrummet. Det finns absolut lärare som aldrig borde blivit lärare, men respekten för varandra är ju en del av lärandet inför vuxenlivet.
År 2013 ser jag att Alliansregeringen i en skrivelse till riksdagen påtalar de utredningar man sätter igång med tanke på dåvarande skolinspektions granskning. Problem med likvärdighet och tryggheten har påtalats. Vad har därefter hänt under socialdemokraternas tid i regering.

Därför blir man ytterligt oroad när lärare inte känner det stöd de behöver i olika situationer och slutar i förväg. Det innebär så klart att inte heller barnen kan få det stöd de behöver, men skolplikten gäller. 
Ännu mer oroad kan man bli när den upplevda otryggheten ökar i skolan och att barnen inte tror att de vuxna i skolan kan hantera den. Bristande ordning i klassrummet ÄR ett problem som inte kan avhjälpas utan barnens föräldrar, legitimerade och skickliga föräldrar som får stöd och uppmuntran.
Alla måste förstå att alla vinner på ömsesidig respekt.

Var det bättre förr?
Jag flyttade ofta i min barndom och fick därmed prova många skolor. När jag kom från ”landet” till Malmö på femtiotalet fanns det skolor, där det förekom slagsmål på rasterna och inte ovanligt att  lärare undvek att gå igenom vissa skolkorridorer. Många skyller på skolval och frival men då var alla skolor kommunala (eller statliga, rättare sagt).

Man testades som ny i klassen med att ta en brottningsmatch , en styrkemätning, på väg hem från skolan. Jag klarade mig ganska bra vid dessa tester, eftersom jag var fysiskt stark och förstås tog i för folk och fosterland av ren rädsla. Fattigdom fick kompenseras med råstyrka, precis som idag egentligen.

Skillnaden då med i dag var att alla inordnade sig i den hackordning som man kämpade i. Så när vi idag talar om trygghet och klyftor i samhället, så har vi inte hela historien och hela utvecklingen helt klar. Skillnaden är nog att vi har större förväntningar på livet idag.
När man bara tittar på utvecklingen förvånas man över hur lite som hänt. Alla barn ska ha rätt att nå sin fulla potential i skolan. Det räcker inte att vara nöjd med godkänt. Barnen är Sveriges framtid och skolan är det viktigaste för att allt annat ska fungera i framtiden.
Största risken är socialdemokraterna som inte vill se problemen, utan målar upp en bild av att det är mycket bättre . Det är det inte.

Tyvärr är det så många barn som fortfarande far illa i sina hem och i skolan. Att våld i nära relationer fortfarande förekommer är ett riktigt nederlag för samhällsutvecklingen. Trots alla utredningar, debatter goda föresatser går förövare fria och fasaden hålls intakt , både i hemmet och i skolan.

Vi kunde förvänta oss ett tryggt samhälle och en trygg skola för våra barn med så höga skatter och så många myndigheter.

Utan kunskap är vi lättlurade

Svenskar i partier som är ense om sitt medlemskap talar mindre om EU än partier som är oense. Och märkligt nog kan vi, allmänt sett, inte mer om EU idag, trots att så många upplever att EU styr allt mer och har åsikter om EU.

De frågor som verkligen skulle behöva diskuteras och där medborgarna skulle ges möjlighet till inflytande, diskuteras väldigt lite i både riksdagsval och i val till EU- parlamentet.

Det är nog femton år sedan jag skrev en motion i Kalmar om att vi i kommunen kunde använda Europadagen till att uppmärksamma och höja kunskapen om EU. Det fanns just då ett intresse för Europafrågor  och under några år uppmärksammades EU i föreläsningar, litteratur på biblioteket m.m. Med nytt politiskt ledarskap föll EU tyvärr ner i den stora källaren med oprioriterade områden.

 

En stor undersökning för några år sedan visade att kunskapsbristen här i Sverige, efter mer än 20 års medlemskap, fortfarande var stor och även gällde folkvalda, tjänstemän, journalister och även lärare. Det ökar i sig risken för både kunskapsbrist, ointresse och missförstånd även hos det uppväxande släktet, så jag lämnade in en motion år 2016  och föreslog  kommunfullmäktige besluta:

-        Att kommunens anställda uppmuntras att höja sin kompetens om EU- relaterade uppgifter på kommunal nivå.

-        Att kommunledningskontoret följer upp informationshöjande insatser till anställda och Kalmars invånare om EU:s påverkan på de kommunala besluten.

-        Att kommunen tillsammans med lokala och regionala intressenter uppmärksammar Europadagen med en informationsinsats till kommunens invånare.

Svaret blev som jag minns det att man i princip gjorde allt det där, men jag som varit på en hel del regionala EU- konferenser visste att Kalmars politiker och tjänstemän var väldigt sparsamt representerade. Lika illa var det på lärarsidan, där man hänvisade till utbildningar som på intet sätt täcker de behov som finns.

Jag vet ju också att bristen på lärare innebär att det i princip är det politiska engagemanget som styr , och socialdemokraterna har inte legat i  framkant precis, när det gäller EU. De gick ju väldigt motvilligt med och hade inte ens ett kongressbeslut på att söka medlemskap i EU.

Tyvärr hörde jag häromdagen att nya undersökningar åter visar att det inte är ett dugg bättre med information och kunskap i Sverige, och det är ju nedslående. Det finns inga jämförande studier mellan länderna, men många initierade pekar på att media i flera andra länder speglar mera av vad som händer på daglig basis i EU.

Undervisningen, om den alls sker, blir i skolan på en väldigt ytlig nivå.

Jag är därför väldigt glad att den lilla EU-cirkel som jag ordnade i Liberalerna lockade 8 intresserade medlemmar som deltog varje gång.  Jättetrevligt var det! Att min generation inte fått EU-kunskap med modersmjölken är ju inte konstigt, men det är ett riktigt underbetyg till oss förtroendevalda och svenskt skolsystem när de som nu går på universitetet och levt i EU under hela sitt liv, saknar goda kunskaper om Sveriges inflytande och behov i EU.

 

Hade svenskarna varit lika lättlurade som britterna i en omröstning? Jag VILL INTE tro det!