Alla länder behöver utbildad arbetskraft!

Unga människor flyr från arbetslösheten i sina länder för att hitta ett arbete och en framtid. Rika länder ropar efter välutbildad arbetskraft. Fattiga länder dräneras på de bästa. Den inre marknaden lockar unga att flytta ifrån länder som utvecklas alltmer protektionistiskt. Japan har en resa att göra.

Fram till år 2000 föddes väldigt många barn i Japan och 98 procent av arbetskraften hade japanskt ursprung. Förutom att locka sjuksköterskor från Filippinerna till Japan har heller ingenting från regeringens sida gjorts för att locka dit den arbetskraft som så desperat behövs. De sjuksköterskor som sökte sig till landet var dessutom tvungna att klara ett prov som var så svårt att bara en tiondel klarade det.  Motviljan mot utländska medborgare gällde både arbetskraftsinvandring och asylsökande.

Nu inser de (liksom  Italien) att allt färre kommer att få försörja allt fler. Ekonomin och välfärdsstaten är hotad. Det finns redan 1,6 jobb på varje arbetssökande och arbetsstyrkan förväntas minska från 67 miljoner 2018 till 58 miljoner 2030. En klar lösning är invandring. Endast 2 % av arbetsstyrkan i Japan är född utomlands jämfört med 17 % i USA. Regeringen har i smyg släppt in fler utländska arbetare, i många fall förtäckta som studenter.

Nu vill man locka till sig arbetare inom flera industrier, däribland byggnation, varven och också personal för att ta hand om den äldre befolkningen. De kommer att få visum som sträcker sig över fem år, åtminstone till att börja med, men de kommer inte att få ta med sig sina familjer. Det kanske blir nödvändigt när de inser att de inte vill förlora en rutinerad arbetskraft. Fler kvinnor arbetar och dagis blir allt mer tillgängligt, så det går på rätt håll.

Man prövar nu att övertala dagens anställda att arbeta längre, att uppmuntra fler kvinnor att komma in i arbetslivet och att släppa in fler invandrare och de har gjort framsteg på alla tre punkterna. Andelen arbetare över 65 år är de högsta i G7, andelen kvinnor i arbetslivet har nyligen passerat USA. Bolagen däremot är ivriga att investera i robotar för att öka produktiviteten. Om japanerna som föds nu kommer att leva till dess att de blir 100 år, vilket är troligt, måste människorna gå i pension långt senare än vid 70 år.

För oss i Sverige gäller det att mobilisera all kraft på att de unga, både med svenskt och utländskt ursprung, skaffar sig en bra utbildning och ett arbete. Företagen ska uppmuntras att anställa nyutbildade, och tröskeln måste sänkas för de som inte har en utbildning. En praktik som motiverar till fortbildning och fler möjligheter, även utan de "rätta" kontakterna.   Det måste bli en modernisering av ”den svenska modellen”, som annars kommer att lägga hinder i vägen för både ekonomi och människors utveckling.  Alla som kan arbeta skall göra det. Sverige kan bli ett möjligheternas land!  

FN behöver starkare muskler

Idag är det FN-dagen. Vänstern tyckte vid vårt inträde i EG/ EU att vi hellre skulle ha en mer demokratisk organisation, likt FN. FN gör mycket bra men det finns också mycket i övrigt att önska av FN. Att segrarmakterna från andra världskriget kan lägga in sitt veto, förlamar fredsarbetet som kunde förbättrat framtiden i länder där människor flyr för en bättre framtid.

Storbritannien suger all kraft ur EU:s viktiga utvecklingsarbete, men det är inte första gången och blir med all säkerhet inte sista. Landet har obstruerat och tvingat till sig fördelar inom flera områden, både avtalsmässigt och ekonomiskt.
Nu är det endast skilsmässan som förhandlas och den processen är nu inne på sitt fjärde år. Hur ska det inte bli när framtiden mellan länderna ska diskuteras? Då börjar den svåra delen i samband med utträdet. Roamingavgiften, bara en sån "liten" sak.

EU har en otroligt viktig uppgift och måste lyckas med konststycket att både fördjupa sitt samarbete och utvidgas med de länder som uppfyller kriterierna. Nordmakedonien har arbetat för att anpassa sig till gemenskapen, t.o.m. ändrat sitt namn, vilket var en stor uppoffring för att fortsätta sin kandidatur. Samtidigt måste länderna vara så stabila att de egna invånarna inte flyr till andra länder inom EU.

Vi ska inte glömma alla de kriser som lösts inom unionen. DDR upplöstes fredligt och idag finns bara ett spår av gatsten som utmärker den mur, som människor riskerade livet för  att passera. Tyskland enades och det kunde ske för att det då fanns ledare i övriga världen som också såg lite längre än till den egna landsgränsen.

För små länder som Sverige  blir EU allt viktigare när vi måste samarbeta inom alltfler områden. EU:s budget ska ses i det perspektivet och  vid flyktingkrisen var de som då ropade högst på EU:s resurser, de som nu samtidigt vill försvaga EU. Ingen vill så klart betala mer än nödvändigt. Sverige betalar idag en knapp procent av  offentliga utgifterna ( av BNP ) till EU . Andelen är ungefär densamma som 1995 när vi blev medlemmar. Sveriges offentliga utgifter är ungefär 44 procent av BNP.
Stormakterna växer och ledarna har ökade maktambitioner. Ryssland och Kina investerar ekonomiskt och köper inflytande i många länder. USA vänder sig inåt och storspelar på egen hand utåt. Jag är optimistisk så länge länders befolkning har kraft och mod att protestera. Det är dock inte helt lätt för svaga ekonomier att då bevara ett både politiskt ekonomiskt oberoende. Demokratier försvagas också, när ledare styr kortsiktigt via twitter, utan beredning eller råd av kompetenta tjänstemän.

Inget land är helt säkert, och även den svenska demokratin måste, likt Ölandsbron , repareras och stärkas upp.  Det behövs ibland, och även här, en helt ny starkare och stabilare bro som håller för framtida påfrestningar. 

Det är viktigare än någonsin att demokratin stärks och förnyas, i Sverige, EU och Förenta Nationerna.

 

En stund i solen

Rom gör mig inte besviken och som turist kan man njuta varje sekund. Vackra byggnader, underbara upplevelser och bästa maten! Att få låna solvärmen några dagar i oktober är underbart.

Men Italien är inte enbart en idyll. Fler människor där blir allt äldre medan antalet födda är alldeles för lågt för att försörja alla. Vilken kvinna vill, kanske efter lång utbildning, stanna hemma och själv sköta barnen och släktens äldre när det inte finns någon omsorg att räkna med.

Det finns en idyllisk bild av att äldre har det jättebra, men en stor undersökning på nittiotalet visade att äldre är uppskattade och får vara med så länge de kan göra nytta i hushållet eller familjeföretaget. Därefter känner de sig ofta ensamma.

Italien försöker, till skillnad från Sverige, att få arbetsföra personer i pension tidigare för att de unga ska få jobben. Det är omdiskuterat om det verkligen blir den effekten av en tidig pensionering.

Ungdomsarbetslösheten i Italien är skyhög och trots bra utbildning är det svårt att få arbete för den som inte har rätta kontakter. Nackdelen med vänskapskorruption, är också att det inte säkert är den bästa som får jobbet. Därför är det viktigt att alltid låta människor få sitt jobb i öppen konkurrens.
Det stimulerar människor att utbilda sig och föra utvecklingen framåt. Det måste ju också vara roligare att få ett jobb på det sättet.

Till råga på allt ska Italien nu införa någon slags medborgarlön som de inte ens har råd med. Men det finns ju även politiker i Sverige som frestas att lånarför att vinna valen. Notan skickas till framtida ungdomar att betala.

Att bygga i Rom är liksom i Kalmar en riktig utmaning. Att bygga en tunnelbana tar sin tid. I Rom är man mitt i historien, i Kalmar kan man gräva efter den och det är fantastiskt.
Jag tror att de turister som kommer till Kalmar och Öland också bara ser det alla bästa av regionen. Och vi har en fantastisk stad och region som förtjänar det bästa!  Det är säkert bara nördarna som bryr sig om resten.

Ett fredspris i tiden

Underbart att vi påminns om en demokratirörelse i i världen. Fredspriset tilldelas Abiy Ahmed , Etiopiens premiärminister. Han startade i raketfart med reformer, och det är nog nödvändigt i ett land som inte känner till demokratins spelregler. Dessvärre används även snabba processser av demokratiskt valda politiker när man stänger till insyn och omöjliggör en rimlig diskussion hos allmänheten. Det sker även i Sverige.

Så klart är demokratiska reformer inte populära hos krafter som haft fördelar av en hård diktatur.
Likaså har politiska fångar befriats och oppositionella  fått mera frihet, och det kan så klart inte alla hantera , om man inte levt i en fri tillvaro.
Sen är ju inte frihet detsamma som att göra vad man vill. I ett fritt samhälle ska alla ta ett enskilt ansvar för både sin egen tillvaro och det genensamma . regler måste följas annars utbryter kaos.

Det är såklart mycket svårare att  leda en demokrati där människor har rätt att ifrågasätta .
Att ständigt slitas mellan olika viljor och erfarenheter sliter, men det är demokratins pris och jag önskar Etiopiens folk all lycka. Idag får de vara ett  friare folk och stolt över fredspriset.
Jag önskar verkligen att utvecklingen där inspirerar andra länder.

FN måste uppmuntra och stödja en nyvunnen demokrati. tyvärr klarar inte FN av att enas om gemensamma fördömande och sanktioner av Turkiet.  Sorgligt!

Turkiet diktator säger" om ni kallar detta en invasion skickar jag alla  tre miljoner flyktingar till EU.
Nu vet vi att vi varken kan lita på   Turkiet eller USA, de två bäst militärt rustade länderna i NATO.
Maktbalansen ökar inte när USA smyger ut med svansen  mellanbenen och  lämnar sina allierade till

Det är jobbigt att hantera en demokratisk process och därför ska ska det ske i samråd, när alla fått lägga fram sina förslag och argument.
Lättare såklart när alla är beordrade att tycka lika. Men det blir inte riktigt lika bra.
Men roligare i Liberalerna blir det där vi tillåts ha olika ståndpunkter som ska stötas och blötas,
Vi vet när demokratin hotas och det låter vi inte hända.

I Etiopien ska medborgarna lära sig alla spelregler som man beslutar om. Men de är fantastiska hjältar om de klarar en demokratisk utveckling  i denna svåra tid.
Jag lyfter på hatten och önskar all lycka!

Hur bidrar Sverige ?

Sveriges förslag till kommissionär har klarat utfrågningarna. Det återsår dock ett beslut att godkänna kommissionen i sin helhet.

Hon fick mycket frågor där hon av naturliga skäl inte kunde föregå processen framåt, men samtidigt saknade man en inriktning och lite entusiasm  och hopp om hennes väg  och strategi framåt.

Jag är glad att vi idag har ett EU, som visserligen drar åt olika håll, men likväl hålla ihop. EU  ställs ständigt på prov av de nationalistiska ledare , speciellt Trump, som är helt oförutsägbar , både vad gäller utrikespolitiik och handelspolitik .

Han ser ut att se världen som en spelbricka, där han provar sig fram eller låter senaste ingivelsen styra. Hans hämnd mot Obama är tydlig i varje nytt drag.

Det är olustigt hur hans supportrar hejar på oavsett han sviker allierade i kampen mot IS eller försöker förhindra obekväma vittnen att vittna i en utredning av honom själv.

Turkiet, Iran, Irak, Syrien. 

Ingen vet vad som händer när USA spelar med alla som insats.

Det vi vet att även andra länder påverkas, och till sist även USA, som kan tappa kontrollen.

EU - länderna har också ett obehagligt beroende till Turkiet, och är definitivt inte rustat för , att på ett humanitärt sätt, möta nästa flyktingvåg. Hoppfullt är dock det informella samarbete som startats av Frankrike för att EU  ska ta ett ansvar för dödsfärderna på medelhavet.

Samtidigt måste ett bättre samarbete upprättas för att hindra kriminella att utnyttja desperata människor på flykt.

Här får Ylva Johansson ett viktigt arbete , där alla länder vill att något annat land tar ett större ansvar.

Ingen lätt ingång i ett samverkansavtal, men nödvändigt och brådskande.

På tal om tillit

Vad är värst?

Att storljuga och lova så mycket och ljuga så fräckt att lögnen knappast kan bemötas, eller att ljuga ofta i så små portioner att lögnerna omärkligt äter sig in i befolkningen.

Vi vet ju nu att om man som ledare kan storljuga ca 4 ggr om dagen så sätter sig lögnen, medan de som protesterar blir de ”onda” och sanningen riskerar att  rinna bort.

Den riktigt stora faran infinner sig när diskussionen i samhället tystnar, och vi överlåter åt en stor och stark riddare att tala åt oss. Ingen går i Sverige ut och demonstrerar på gatan för att vallöften inte hålls. Det vore ju lite uppfriskande

I Sverige har vi sen efterkrigstiden matats med den goda förklaringen i statistiken, medan bristerna  har förminskats.

Innan Sveriges EU- medlemskap speglade vi oss i USA och kunde både tjusas och förfasas över detta land som så många svenskar tidigare emigrerat till för att undfly svälten här i Sverige. Nu förfasas vi av storlögnen.
Efter medlemskapet i EU och fler resor till andra länder, ser vi andra saker, och ser att problem kan lösas på många olika sätt.

Många medlemsländer har utvecklats i raketfart och några ligger (tro det eller ej) före oss på flera välfärdsområden. Sverige har haft stora fördelar av EU- medlemskapet, men vi har också tvingats jämföra oss med dessa länder, vilket inte alltid utfallit till Sveriges fördel.

Sverige har inte heller kunnat devalvera och dopa ekonomin som vi gjort tidigare och en del skyller ekonomin på EU istället för att rikta blicken på Sverige.

Tänk bara de konservativa i Storbritannien som ska investera i 40 sjukhus, om de vinner valet, när de lämnat EU. Så rika blir de då.

Sverige är en liten ekonomi och helt beroende av EU- medlemskapet. T.o.m. SD och V fick kalla fötter när allt fler nationalistiska partier som kandiderade till EU kanske kunde göra verklighet av hot om utträde.

 

Nu finns det som väl är en motrörelse i Europa och liberala krafter vann mark. 

Vi ska stärka de liberala krafterna i Sverige och EU genom att bygga politik på vetenskapens grund och inte lova runt och hålla tunt.

Ett exempel är när S före valet 2014 utlovade att Sverige år 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Vi är nu, efter en extrem högkonjunktur i Sverige och i omvärlden längre ifrån den positionen än när Stefan Löfven blev partiledare. I augusti 2019 hade 23 EU- länder lägre arbetslöshet än Sverige. Vi har hört bortförklaringarna. Eller har vi?

Ska vi skylla Sveriges höga arbetslöshet på EU eller på Socialdemokraterna i Sverige?