inlägg i matupproret..

Har idag fått ett brev från demensföreningen som påminner oss förtroendevalda om måltidens betydelse. Det sker ju en väldigt teknisk diskussion idag om vilken paketering som är den bästa för maten ur näring, och hygiensynpunkt. Vi blir förelagda en sanning, och egentligen är inte en traditionell matlagning ett alternativ för oss att ta ställning till. I sitt stilla sinne tänker man ju ett och annat, och många tycker nog att jag vädrar mina åsikter lite för fritt ibland.

Vi fick ju veta "att EU har bestämt reglerna" för matlagning och det fick vi bygga vår matlagning efter. Nu är det ju så, att Danmark, som, vad jag vet, är med i samma EU, har lagat mat som vanligt på hemmen, och de gamla har fått vara med. Här i Sverige blev ju plötsligt köken mera otillgängliga än den operationsavdelning jag har arbetat på i nästan hela mitt yrkesliv. Och man skyller på EU, och vi politiker kan tycka vad vi vill.

Men vi är inte tysta! Jag har tillsammans med andra liberaler tryckt på för att normalisera detta vansinne.
Och nu är det i alla fall så att Folkpartiets Barbro Westerholm som sitter i äldreberedningen för regeringen, har jobbat hårt för att vi även i Sverige kan få använda köken som de är tänkta från början. Barn och gamla ska vara med under ordnade former. Barnens skolmat och trivsel är lika viktig för lärandet som den är hela livet. Men både för både barn och gamla riskerar vi att göra individen till föremål för utfordring, som demensföreningens företrädare så riktigt beskriver.

Måltiden är ju också samvaro och dagens höjdpunkt för många äldre. När jag arbetar som sjuksköterska brukar jag fråga mig:"hur skulle jag vilja ha det"? Ja, nog skulle jag vilja att måltiden var något att se fram emot, och det vill nog alla. Det är bra att vi får små brev med påminnelser om det.

lovar runt och håller tunt....

Från kommunfullmäktige 27 augusti år 2007
då jag ställer en fråga i den s.k. Gyllene stolen i kommunfullmäktige.
Detta är från protokollet:


Med anledning av tidningsartiklar kring företaget Fanerduns problem att föra ut pengar från Kina frågar Inger Hilmansson (fp) kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (s) om han har någon information om Fanerdun som fullmäktiges ledamöter behöver känna till.
Johan Persson (s) hänvisar till att han och kommunchefen fort-löpande informerat och även i fortsättningen kommer att informera kommunstyrelsens arbetsutskott om Fanerdunetableringen.

Jag efterfrågade inför Fanerduns etablering en årsredovisning eller liknande, eftersom beslutsunderlaget var knappt, och därför att detta var ett så gigantiskt projekt, som skulle påverka kommunens alla verksamheter. Johan Persson gav då löften om 6 tättskrivna ark som svar på mina frågor, men detta löfte infriades aldrig och det är klart att förtroendet får sig en törn.

Jag har återkommande efterfrågat information, och fått ungefär svaret att man inget vet, eller har vi fått ett nytt datum att vänta på.
Nu har det framkommit i media att man ungefär vid tidpunkten för frågan i Gyllene stolen fick brev som man inte redovisade för oss förtroendevalda eller sparade. Intressant är att både då för ett år sedan och nu så är det Östran och Barometern som förser oss förtroendevalda med information som vi rätteligen borde fått tidigare.

Ett muntligt löfte i Gyllene stolen är inte juridiskt bindande, och om det är ett sätt att få en känslig fråga att försvinna, så är jag glad att protokollen från Kommunfullmäktige i Kalmar ändå fortfarande skrivs nogsamt, bevaras och offentliggörs på hemsidan.
Demokratins principer är inte given bara för att vi har val vart fjärde år. Den måste ständigt försvaras.

I sammanhanget vill jag påminna om att alla kommunens invånare har rätt att ställa frågor i Gyllene stolen. Lämna in frågan i god tid före sammanträdet bara.

mer kvalitet ger mer pengar!

Idag har alliansregeringen presenterat sin forskning- och innovationsproposition. Den innebär ett historiskt lyft för svensk forskning! Totalt ökar anslagen till forskning med 5 miljarder. 1,5 av dem går direkt till universitet och högskolor.
Propositionen innebär att Högskolan i Kalmar får 9,7 miljoner extra till forskning 2009-2012 (varav 1,5 miljoner beror på det nya kvalitetsbaserade resurstilldelningssystemet) som ett tillskott utöver de vanliga anslagen. Dessutom ökar forskningsrådens anslag, som forskare på lärosäten söker medel från, med 650 miljoner. Utöver det satsas 1,8 miljarder på ett antal strategiska områden.
40 miljoner satsas på havsmiljöforskning, vilket kan komma även Kalmars havsmiljöforskningsinstitut till del.

Högskolan i Kalmar och Växjö universitet planerar att gå samman år 2010. Det blivande Linnéuniversitet kommer att gynnas av där kvalitet avgör hur mycket pengar man får. Nu hänger det på Högskolan att fokusera på innehållet i verksamheten och mindre på monumenten. Det är nu vi har en regering som belönar kvalitet och då ska vi också i Kalmar leverera kvalitet!

Nu, i opposition, satsar socialdemokraterna mer än någonsin på forskning. Thomas Östros som lovar vitt och brett, höjde som mest 1, 28 miljarder. Det ska jämföras med alliansregeringens forskningssatsning idag på 5 miljarder.
Miljöpartiet och vänstern verkar ganska ointresserade av forskning och har heller inga stora satsningar.

Att hålla ett universitet med hög klass i Kalmar är en överlevnadsfråga för regionen.
Den är däremot ingen självklarhet, utan högskolan finns här bara om den står sig i konkurrensen och om kommunen kan attrahera studenterna och professionen genom en skola i världsklass och genom att förstärka det som idag gör Kalmar så attraktivt att leva och bo i.

med nya batterier!

Tillbaka i vardagen igen med nya batterier efter att ha njutit tre dagars semester i Rom. Från sommarkläder till vinterkläder på några timmar. Lite mailfrossa får man när man ser alla obesvarade mail. Och alltid har jag för mycket i brevlådan, hur mycket jag än rensar! När jag öppnar tidningarna är det de vanliga nyheterna som rullar.

Kalmar FF har en (som vi hoppas tillfällig) svacka, men jag kanske har fel, när jag minns att de brukar vara bäst i början av säsongen. När räcket hade gett med sig i Göteborg och supportrarna ramlat handlöst kunde ambulansen köra rakt ut på planen. Det är naturligtvis väldigt viktigt att det går att komma in lätt och att våga köra på planen. Är det en yrkessskada av en sjukssköterska att sitta och tänka så när bilderna visas?

Och så Fanerdun förstås. Som om det inte vore nog att gräla om Fanerdun i lokalpressen, går grälet mellan Johan Persson och Jonas Löhnn vidare i Dagens Industri. Omstarten verkar gå trögt.
I såpan på riksnivå är det kyligt mellan vänstern och socialdemokraterna på grund av att vänstern inte får vara med. Svepskälet till utestängningen är att vänstern vill frångå utgiftstaket.

Lars Ohly har en poäng när han konstaterar att Mona Sahlin och Thomas Östros är måna om att hålla utgiftstaket, bara de själva får bestämma hur högt taket skall vara.

Vill vi bota vårt beroende?

Att USA:s ekonomi skulle svikta har väl de flesta väntat på, men att varbölderna luktar illa känns ju inte förrän de spricker.
Människor är personligen berörda och det är lätt att förstå hur det infinner sig en handlingsförlamning och en chock initialt. Att profitera politiskt på dessa människor och bygga upp ett katastrofscenarie i denna chockfas, tycker jag är oanständigt.

Att behandla dessa människor som svaga och viljelösa personer är tidigare prövat av socialsisterna och funnet helt kontraprodiktivt. Hörde ett program på radion om en utlandsfödd man som t.o.m. varit så "integrerad" i Sverige att han hade varit engagerad i kommunalpolitiken. Han hade skaffat sig en utbildning som efterfrågas i Sverige, men fick inget jobb. Nu hade han flyttat med familjen till England där han genast blev en del av samhället.
Inte på grund av åtgärder utan på grund av att han fick ett riktigt jobb. Barnen blev därmed också en del av samhället, och de längtade inte tillbaka till den svenska tryggheten. Ändå ropar alla bara på mer av bidrag och åtgärder!

Den svenska modellen som alla värnar, innebär ju att en mängd trygghetssystem sätter igång då människor riskerar att mista sina arbeten. Företag som flyttar företagen till andra länder ska också använda överskottet till skyddsnät när det drabbar de egna anställda. Detta ansvar ska inte skattebetalarna ta över.
Men utöver det har ju alliansregeringen, till skillnad från vänsterkartellen samlat i ladorna under den tvååriga regeringstiden i högkonjunktur. Därför finns nu en buffert för att skapa tilltro till den svenska ekonomin.


I fredags var Thomas Östros inbjuden till SNS i Kalmar. Han är ju en skicklig retoriker och ska ha all respekt för det, men det kändes som om inget var nytt under solen. Gamla socialdemokratiska metoder som mer bidrag och mer "åtgärder" som också visar sig betyda mer "bidrag", när det kommer från vänster. Att socialdemokraterna leker godisregn med insparade pengar är det väl ingen i Kalmar som blir förvånad över. Här känner vi igen politiken.


Regeringen försöker till skillnad från socialisterna att undvika att låsa in människor i åtgärder.
Det tycker jag är hedersamt, men vi svenskar är ju så socialiserade att jag tror de flesta fortfarande vill att man först tar in tusenlappen och låter den registreras, för att man sen ska få tillbaka den lite reducerad som ett bidrag. Kanske också en arbetsmarknadsåtgärd för att hålla uppe de byråkratiska kompetensen? Ibland tror jag att vi alla har blivit bidragsberoende?
Väljer människor då en medicin mot beroendet, eller väljer man en ökad bidragsdos?

Bara viljan som saknas!

Kjell Albin Abrahamsson berättade vid ett forum i Stockholm att han varit i Montenegro som redan infört euron som valuta. På tåget hem till Kalmar träffade jag en god vän som varit i Kosovo på besök, och hon berättade att euron är valuta även där. Dessa länder vill ju gärna bli EU-länder och förbereder sig. Montenegro som tidigare låg långt under Serbiens ekonomiska nivå, har nu också rest sig långt över. Dessa länder kommer, när de blir med i EU, också att bli med i EMU. Jag hoppas självklart att Serbien nu också närmar sig EU allt mer.

När en ekonomisk kris kommer blir de flesta länder mer benägna att vilja tillhöra en större valuta. Många flyr från kronan och värdet har fallit gentemot euron. Sverige har ju med alliansregeringen gått från ”jobblös tillväxt”, ett begrepp myntat av ekonomer under socialdemokratiskt styre, till en tillväxt med allt fler i arbete. Dessutom har man inte som vänstern vill, lekt godisregn med skattepengarna, utan fört en ansvarsfull politik med sunda finanser. Sverige står därför starkare än många länder, även euroländer.

Sverige har anslutit sig till stabilitetspakten som är den andra fasen på vägen till EMU. Däremot är vi inte anslutna till växelkursmekanismen, så som t.ex. Danmark är. Om Sverige bestämmer sig för att ansöka om medlemskap i EMU. ska vi först vara anslutna till växelkursmekanismen i två år och vi ska uppfylla de konvergenskriterier som ställs för att bli med och det är ju inga problem så som finanserna ser ut idag. Det är bara viljan som saknas!

Nu är det ju av tradition Sveriges hållning, att bara vara kompis om man tjänar på det och historiskt kan inte Sverige berömma sig av gemensamma åtaganden i Europa. Euron är i huvudsak ett politiskt projekt, där man visar att man är beredd att vara med i gemenskapen fullt ut. EMU behöver även starka ekonomier, liksom EU behöver de starka demokratier som utgör ett stöd för nyvunna demokratiska länder i vår omvärld.

Att eurosamarbetet har skyddat Europa från valutakaos ska vi nog tacka EMU-länderna för. Än en gång står Sverige vid sidan av för att bara dra nytta av att andra länder är beredda att ta ansvar för ett stabilt Europa.
Istället för Sverige är det tidigare kommunistdiktaturer, som nu kvalificerar sig till EMU. Vem anade det då muren knackades ner av frihetsälskande människor?

Vad Kalmar lärde sig av Västerås!

Tillbaka igen efter att ha tittat på sportcentrum i Västerås, deltagit en dag i InterregForum med SKL och Nutek och tillbringat två dagar med Fp- vänner för partiråd i Stockholm. Igår var det inläsning till kommunstyrelsesammanträdet och koll på hemmailen. Nu är det bara resten kvar.

Det var lite roligt att höra Västeråsarnas inställning till parkering utanför sportcentret. "Västeråsarna vill parkera nära", underförstått, då är det vår uppgift att fixa det.
Vid enstaka stora arrangemang beskrev de "ett organiserat kaos" men verkade lita på att bilisterna parkerade där det gick.

Överför det till Kalmar, där ett nytt sportcenter planeras med mer verksamhet, men mindre parkeringsplatser. Här ska man med social ingenjörskonst omforma alla kalmarbor till icke bilister.
Försöker bilisterna här ordna platser själva vid stora arrangemang, kommer böterna snabbare än ett brev på posten.

Det var också mycket intressant att se hur företagen där så självklart bidrar till de olika idrottsetableringarna. Här var vi ju nära att påbörja en sådan tradition med Arenan, men den politiska klåfingrigheten satte ett snabbt stopp för den utvecklingen.