torsdag, augusti 17, 2017

Inte bara dåligt med Brexit

Storbritannien vill ha tillfällig tullunion under Brexitförhandlingarna, men vill inte tala om de frågor som EU krävt svar på.

Ann Linde, EU-minister för S, visar nu lite för tydligt Sveriges samhörighet med Storbritannien. Sverige har många gånger varit ett eko av britternas motstånd mot  utvecklingen framåt i unionen. ”Brexit är ju bara dåligt”, säger hon frustrerat, eftersom Sverige nu, efter 20 års medlemskap, måste börja fundera lite mer självständigt om vilket EU man vill ha.

Hon bör ju istället söka nya allianser och tillsammans med näringslivet söka de nya möjligheter som kan öppna sig med förhandlingarna om utträde och det nya EU som nu ska ta nya tag inför den nya framtid om kanske fem år, då Storbritannien, och kanske något land till, får prova på hur självständigt ett land kan styras i en globaliserad värld.

Det är inte alls bara dåligt med Brexit eftersom det är ett val om utträde som britterna själva gjort. Många EU- motståndare hotade med att det inte går att lämna EU och det blir inte lätt när man vill ha alla fördelarna, men slippa kostnader och fri rörlighet för andra än de landet själva väljer.

Brexit innebär också, att fördelar med EU- medlemskapet nu kan komma i dagen för  såväl svenska socialdemokrater som andra motvilliga européer.
Det är bara bra!

söndag, augusti 13, 2017

Assistenter behöver också utbildning.

Lärare, specialistsjuksköterskor och poliser. Det är tre yrkesgrupper som under många år, med  orimliga arbetsvillkor, ändå försökt hålla professionen hög inom sina verksamheter.
Redan 1972 när jag blev färdig narkossjuksköterska, var det brist på specialistsjuksköterskor, så det är en långsam urholkning av tålamodet hos de anställda.
Det är i huvudsak offentliga huvudmän,  kommun, landsting och staten, som misslyckats med sitt arbetsgivaransvar. Arbetsledare som inte ser sina anställda och inför politiker och allmänhet förminskar problemen inom just sina områden och därmed sprider olika strutsbeteenden.

Att sänka intagningskrav till utbildningar är den sämsta åtgärd någon kan komma på, eftersom man då  sänker status och förtroende ytterligare för dessa viktiga yrken.
Satsa istället på kompetensförsörjning med höjd lön och utveckling av de verksamheter och anställda som är närmast de människor vi som offentlighet ska betjäna.

Jag ser nu nygamla tendenser i socialdemokraternas politik . De sätter tyvärr kvantitet före kvalitet inom allt fler områden. Jag minns socialdemokraternas Wernerssonpengar som skulle ge fler anställda i skolan. Det bidrog till färre behöriga lärare i skolan.

Alliansregeringen införde en mängd kompetenshöjande åtgärder och  lärarlegitimation som en kvalitetsgaranti för elever i den svenska skolan.

Nu känns det som vi med S i regering åker tjugo år tillbaka i tiden.
Nu är det ”assistenter” som blir de nya icke behöriga lärarna, men vilken kompetens som ska krävas av en assistent är det ingen  socialdemokrat som förklarat.
Även med avlastning av assistenter inom skola, sjukvård eller polis, måste det finnas en kompetens för de arbetsuppgifter som ska göras.
Men viktigast för både kvalitet och effektivitet är självklart en kompetens som växer i kapp med den utveckling svensk utbildning, vård och säkerhet ska eftersträva.

 

 

 

söndag, augusti 06, 2017

Tystnaden i Sverige är öronbedövande

Vi trodde ju att Brexit och förhandlingarna där skulle vara den stora följetongen under överskådlig tid, men på den fronten är det ganska tyst, när förhandlingar pågår.

I USA, har presidenten fortfarande valkampanj  samtidigt som utredningen om rysk inblandning  i valet kryper allt närmare presidentfamiljen. Taktiken verkar vara densamma där som här,att hålla informationen på armlängs avstånd, tills fakta presenteras.

Jag är ändå överraskad och lite imponerad av hur USA fungerar när det gäller sökande av sanningen. Domare med integritet är på hugget och man bygger i det politiska systemet in en tröghet i beslutsprocessen, som kanske kan förhindra de allra mest impulsiva besluten.

Som det ser ut kommer även utredningen av svenska regeringens säkerhetshaveri att pågå under lång tid för här finns, precis som i USA nya trådar hela tiden.

När det gäller öppenhet eller mörkande kan man förvånas över
att man får veta något varje dag ifrån USA. Här i Sverige ligger locket verkligen på. Tystnaden är öronbedövande.

Nu vet vi att det inför Löfvens presskonferens fanns minst en minister till som tidigt visste om haveriet, men valde att inte säga något. Det kan alltså finnas mycket mer som vi inte vet. Förtroendet sjunker när inte korten läggs på bordet och ingen tar på sig ansvaret.

Ska nya avslöjanden dras fram med denna takt kommer det att ta år innan  utredningar av säkerhetsskandalen är avklarade.

 

 

söndag, juli 30, 2017

För många frågor och för få svar.

Hur kunde regeringen hålla  riksdagens ledamöter  och allmänhet utanför ett hot mot rikets säkerhet från maj 2015 till juli 2017 ?
Hur kan ministrarna se utskottsledamöterna i ögonen när de visste om skandalen i nästan ett år. Har någon diskuterat om man kanske kunde hålla detta hemligt totalt.

 I januari 2017 avgår generaldirektören som brutit mot lagarna, men allmänheten får veta att det är ” på grund av oenighet mellan henne och regeringen”. Regeringen meddelar endast att en vikarierande generaldirektör är tillsatt. Alla sitter på händerna och alltför långsamt kommer det fram att också styrelseordföranden sanktionerat lagbrotten. Säpo slår larm hösten 2015 och vill sätta stopp men utan gehör.

I januari 2017 sägs det att statsministern får vetskap om skandalen. Då har försvarsministern som har hand om rikets säkerhet och inrikesministern som har hand om krisledning haft kännedom om detta haveri i nästan ett år. De har träffat riksdagens ledamöter nästan varje vecka under detta år, men hållit detta haveri helt för sig själva.

Man undrar ju vad de talar om när de träffas i regeringen om de inte talat om hur detta skulle hanteras och, kanske om liknande faror hotade i andra departement.

Liksom i Kalmar, vill socialdemokraterna på nationell nivå gärna delegera beslutsfattandet till sig själv i allt trängre kretsar. Statsminister  Löfven bildade tidigt regeringens säkerhetspolitiska råd. Fyra socialdemokrater Löfven, Hultqvist, Wallström och Ygeman ingår i detta råd. Frågor som berör säkerhetspolitik i vid bemärkelse behöver hanteras på ett mer sammanhållet sätt, både internationellt och nationellt, förklarade Stefan Löfven . Många varnade för att det kunde bli trovärdighetsproblem med detta.

Detta råd har varit inkallat både vid terrorhot och gängkriminalitet, så det är svårt att på allvar tro, att inte både inrikes - och utrikes säkerhetspolitiskt hot som IT-haveriet på Transportstyrelsen skulle ha dryftats där. Redan här sviktar förtroendet.

14 juli 2017 får svenska folket genom Dagens Nyheter  veta att hemliga och känsliga uppgifter legat öppna för dataexperter i Serbien och Tjeckien.

Fram till 25 juli tiger statsministern. Fortfarande slår alla ifrån sig ansvaret. Ingen har kommit på att lyfta det i säkerhetspolitiska rådet. Under ett års tid har Hultqvist  och Ygeman inte kommit på att prata om säkerhetshotet med statsministern. Alla har tagit sitt ansvar säger de, och det är märkligt hur ansvarsområdena plötsligt krymper. Den minister som är direkt ansvarig har inte fått veta något, varken av sina tjänstemän eller sina ministerkollegor som visste detta i nästan ett år.

Det är svårt att tro på, men tär på förtroendet.

Oppositionen begär att få svar på en mängd frågor och ett par utskott samlas för information. Fortfarande verkar alla vidhålla att de gjort det som låg inom deras ansvarsområden. Frågorna är fortfarande fler än svaren.

Misstroende riktas mot de två ministrar som visste och mot den minister som borde vetat först av alla. Det handlar just om förtroende. Finns det andra haverier som riksdagen inte informerats om?

Försvarsminister Hultqvist  har varit en populär minister så fallet blir högre när  hans förtroende dalar . Hur ska riksdagen och svenska folket någonsin kunna tro att han eller för den delen statsministern inte skulle mörka nästa säkerhetshaveri?

Och fram tills nu har alla andra ministrar duckat och hållit sig så långt ifrån besvärliga frågor som det går. Jag skulle verkligen önska att media inte slutar sin granskning, för det är ännu för mycket som är oklart om själva haveriet på transportstyrelsen.   

Nu talas det plötsligt mycket om att man inte ska äventyra två stora försvarsövningar med att byta försvarsminister i höst. Detta förändrar ingenting med övningarna. Varje regering måste ju vara beredd på att en minister inte kan fullfölja, och försvaret är väl rent praktiskt bra att ta över. Verksamheten i försvaret,  liksom sjukvården är operativ och klarar sig  med sin specifika kompetens under en kortare tid i fred. Det finns ju utskott och riksdag som kan hantera brådskande frågor. Däremot skulle det kännas förskräckligt för socialdemokraterna eftersom regeringens debacle då skulle bli ett än mera känt debacle. Men den verkliga olyckan är ju redan skedd.

Rent säkerhetsmässigt finns det ingen bra tid att förlora förtroendet. Rent säkerhetsmässigt har inte Sverige råd med varken ministrar eller en regering som med nästan ett års betänketid, inte ens i fredstid, klarar av att informera riksdagen om ett säkerhetshot mot Sverige.

torsdag, juli 06, 2017

PÅ VÄG.....

Ett år har gått sen mitt senaste blogginlägg, men i augusti 2017 tänker jag på allvar starta upp min blogg med reflektioner från den politiska arenan. Men jag mjukstartar nu. Min blogg är nu på väg....

Massor har hänt sen sist! Även i Kalmar, men det återkommer jag till.
Sedan USA fick en ny president överraskas vi varje dag av hans twitter och ändringar av tidigare besked.

Krigen i världen är färre än tidigare men får  stora konsekvenser för oss i Europa och det hjälper inte att färre dör i fattigdom och krig när så många familjer måste fly undan bomber, förtryck och fattigdom.

De politiska ledare och partier som ville försvaga EU mest ropade högst att EU ska ta ansvar för att fördela flyktingmottagandet. Medlemsländerna i EU har inte kunnat samla sig och det måste självklart kosta för dem som inte bidrar. Men många hänsyn ska tas när Putin sitter och vaktar på att ”hjälpa” den som hamnar i frysboxen.
Fortfarande år det många kommuner i Sverige som inte tagit sitt ansvar för mottagandet.


Glädjande nog har Brexit och valet av president i USA inneburit ett mera sammansvetsat EU och flera länder har röstat för större öppenhet än tidigare. Tyvärr är inte bilden densamma här i Sverige.  

Trots att allt fler svenskar tycks uppskatta EU, sympatiserar allt för många med SD som vill lämna EU. Det är märkligt när man i media räknar regeringsalternativ, att Vänstern räknas in i Socialdemokraternas regeringsbildning. Varför?



Modeordet för socialdemokraterna är ”den svenska modellen”, där man önskar sig tillbaka till något obestämt, men som tydligen klingar tryggt. För mig är den svenska modellen en vedertagen svensk arbetsmarknadsmodell som de vägrar att modernisera och anpassa efter 2000- talets behov.

Uttrycket ”jobblös tillväxt ” som myntades förra gången S hade makten i en högkonjunktur, kan återanvändas så länge S är beroende av fackföreningars pengar och mobilisering i valrörelsen.  


Angela Merkel har åter fått en riktig samarbetspartner i Frankrikes president Macron, och nu när Sverige förlorar England, en motvillig europé, som bundsförvant, har Löfven sökt sig under Merkels vingar. Så när Frankrikes visionäre president Macron och Merkel vill fördjupa försvarssamarbetet i EU svänger Löfven 180 grader i frågan för att vara riktigt näära Merkel.

söndag, juni 26, 2016

Ledarskap och kraftsamling, tack!

Jag har fördjupat mig i detta med ledarskap tidigare, men skolexemplet på bristande ledarskap har David Cameron visat. Han satte Storbritanniens , och flera länders framtid på spel för att klara det egna skinnet och det egna partiets sammanhållning.

Nu valde britterna att rösta för utträde ur EU. Istället för att då ha en strategi  med en plan B och en förhandlingsorganisation på plats väljer Cameron att gå och överlämna förhandlingarna med EU till en väldigt oviss framtid. Ovisshet är det dyraste och farligaste som finns , men ett allmänt missnöje med både eliten i det egna landet och i EU har nu styrt Storbritannien mot en Brexit. Först nu verkar en del förstå vad de faktiskt gjort och den näsbränna de ville ge eliten, kan nu drabba dem själva, politiskt och ekonomiskt. De kommer snart att också att inse att de inte kan stoppa den oönskade invandringen, men istället sakna alla hårt arbetande invandrare som idag är med och bygger deras land.
De som kampanjat för utträde verkar lika tagna på sängen och har inte heller en plan för vilka  avtal de vill se i förhandlingarna. Det är t.o.m. så att politikerföraktet kan förvärras när inget parti tar ledarskapet och rätar upp det förvånade missnöjet. Det innebär att den tid av osäkerhet fram till ansökan om utträde och förhandlingar, som EU nu vill korta ner, kommer att förhalas så långt det går av "ledarskapet" i Storbritannien.
Dessutom är länder som Irland och Skottland omedelbart berörda, och de vill inte lämna EU. Den ende som kan gläds åt att EU:s länder och samarbetet  nu är försvagat, är  de ledare som nu kan ta både säkerhetspolitiska och ekonomiska fördelar av röran.

Därför är det nu viktigt att EU:s kvarvarande 27 medlemsländer kan samla sig och på allvar diskutera hur varje land lever upp till de solidaritetsförklaringar och värderingar som  man faktiskt förbundit sig att leva efter. 
Midsommar år 2016 var en het sommar i alla bemärkelser.  Sverige har varit ett medlemsland i 20 år. Förhoppningsvis kan vi om tjugo år se tillbaka på hur EU sorterade bort en del byråkrati och detaljstyrning för att  kraftsamla och lösa de gemensamma problem som vi faktiskt är för små för att lösa enskilt i varje land. Förhoppningsvis blev detta en väckarklocka för många nationella förtroendevalda att visa politiskt ledarskap och förklara besluten, istället för att skylla allt svårt och obehagligt på EU. Förhoppningsvis blev detta också ett uppvaknande för många att inse hur mycket vi har att tacka EU-samarbetet för!

söndag, maj 08, 2016

EUROPADAGEN

9 maj hedrar vi minnet av alla de som offrade sina liv i kampen mot socialnationalism och en ledare som sållade bort människor som inte passade in i hans vision av tredje riket.

När tyskarna helt överraskande plockade ner Berlinmuren föddes en oro om att Tyskland skulle gå sin egen väg i ett nytt stortyskland med egna ambitioner. Istället fördjupades den europeiska gemenskapen och bildade en europeisk union med bl.a. ekonomisk stabilitetspakt, valutaunion för de som så ville, och ett tätare utrikespolitiskt samarbete.  Orsaken kan sökas i två visionära ledare Mitterand och Kohl som båda trodde på EU som ett fredsarbete.

Återföreningen innebar en enorm påfrestning för både Tyskland och EU, men det var ett av de viktigaste händelserna även för  Sverige, eftersom vi nu i huvudsak har demokratiska grannar.

Unionen har genomgått många påfrestningar, och 28 länder försöker under den största flyktingvågen sen andra världskriget att enas vid sammanträdet istället för på slagfältet. Det är definitivt inte bra att Turkiet ska rädda den fria rörligheten i EU och det känns inte bra att Ryssland är en krigande part i både Syrien och Ukraina. Putin avvaktar varje spricka i EU, för att kunna liera sig med något land, och bli en förhandlingspart, som Turkiet.

Det vore en lätt sak för EU att dela på ansvaret för de flyktingar som nu kommit, men nu som då, har nationalister till både höger och vänster ett stort fäste i EU:s medlemsländer, och väldigt få ledare vill se människor från andra kulturer i sina länder. De vill också försvaga EU och därför finns nu ingen rådighet när det krävs tuffa beslut. Ändå borde de flesta med öppna ögon kunna se att det är de öppna demokratierna som utvecklas bäst.

Vi ser ofta förundrat tillbaka på  trettiotalet, som om det var en tid då alltför många människor var ovetande om vad som hände. Vi läser mängder av böcker från den tiden, för att fatta vad som hände.

Idag ser vi hur människor som flytt skickas in i läger där de förvaras i väntan på vad? Vad gör det med dessa människor. Vilka böcker kommer de som överlever att skriva?
Vad kommer människor om fyrtio år att tänka om vår tid, och hur vi tog emot flyende människor?

Vad kommer EU att vara om fyrtio år?
Britterna gör ett vägval i juni. Blir det en ”Brexit”  kommer  en tid med förhandlingar, där varje eftergift till Storbritannien kommer att följas av krav från övriga medlemsländer. England har redan flera undantag, så deras förhandlingsposition är inte stark. Hur gör Irland? Obama var väldigt tydlig med att när det gäller att förhandla fram ett separat frihandelsavtal får England ställa sig i kön. Ingen gräddfil där ifall de går ur EU. Det är inte någon som kan förutse konsekvenserna av ett utträde, men kanske blir det så att Englands utträde istället övertygar länderna om att de som är kvar vill ha ett starkare samarbete.
 
Om fyrtio år kanske Europadagen även i Sverige uppmärksammas på det sätt den förtjänar, men de som lever då kan också överraskas och få se ett  Europa som blomstrar både ekonomiskt och humanitärt. Det hoppet måste vi hålla fast vid.