Grattis Mönsterås till att ha betalat alla skulder! Nu när räntorna är på uppåtgående kan invånarna glädjas åt att ha framsynta politiker som nu har pengar till verksamhet istället fär att betala räntekostnader.
I Kalmar gör majoriteten precis tvärtom. Här har vi aldrig lånat så mycket som nu för här är det full fart framåt, men så har de också dragit åt svångremmen med tre procent i alla verksamheter för att betala med. Man skryter med ett överskott som faktiskt alla nästan kommuner har utan att, som i Kalmar kommun sno dem från invånarna med en extra skattehöjning.
För att få lite extra svängrum har man också sänkt den förväntade räntan som tidigare beräknades till fem procent för att ha lite marginal. Tre och en halv procent känns inte lika säkert.
Märkligt nog verkar vi sällan eller aldrig få några pengar över vid exploateringar och markförsäljning, så vi kan betala av på skulderna som man gjort i Mönsterås kommun.
onsdag, februari 23, 2011
torsdag, februari 17, 2011
Demokratiskt underskott!
Under ganska många år har regionfrågan funnits som en utredning och jag var, i motsats till många andra, övertygad om att det inte kunde bli beslut redan 2010. Det fanns krafter som ville ha detta klart snabbt och lätt. Glad att det blev fördröjt en mandatperiod!
Men min ingång i den diskussionen var att regionfrågan skulle hinna diskuteras som en het politisk fråga och finnas med på alla partiers agendor. Tyvärr har denna fråga ofta diskuterats som en utvidgad landstingsfråga och man får en känsla att själva geografiska indelningen är viktigast. Förutom en kamp att behålla gamla landstingsterritorier och de i modern tid uppbyggda sjukvårdsregionerna, är det också en kamp mellan staten och regionerna. Så mycket verksamhet silas genom olika EU- projekt som i vissa delar frikopplat staten. Det har inte med s.k. överstatlighet att göra, för med det menas bara att vi tar beslut i majoritet istället för med veto.
Det handlar helt enkelt om vem som sitter på pengarna, och ibland är det staten men i många fall går spåret raka vägen till EU. Självklart får regionerna mera makt om de kan arbeta direkt mot EU, och jag ser inget problem om det är det mest kostnadseffektiva. Vissa områden behöver statlig styrning och internationellt samarbete medan andra beslut flyttar direkt till medborgarna när människor t.ex. kan välja tjänster i snart hela världen om de är bättre än här.
Det svåra är dock att diskutera utan att trampa någon på tårna, för så fort vi närmar oss något konkret så kan det finnas någon som känner sin position hotad.
Fakta är dock att vi i Folkpartiet i länet har diskuterat frågan vid ett storforum och beslutat att vara öppen för alla möjligheter och där länsgränsen inte ska sätta några hinder.
Kalmar kommun har i kommunfullmäktige visat en tydlig vilja att utvidga sin region även väster och söderut. Med detta som grund måste vi både kunna koppla loss oss ifrån gamla sjukvårdsregioner och länsgränser och diskutera fritt vad vi vill med en storregion. Jag har, förutom dessa beslut jag varit delaktig i, en verklig önskan
att det ska bli en riktigt stor region.
Det är nu dags att göra denna fråga så handfast att människor känner sig inbjudan att diskutera och få göra hela resan från början.
Det är viktigt att insyn och öppenhet präglar hela diskussionen och det är dags för arbetsgrupperna att både lyssna och rapportera till folket.
Vad har det nuvarande regionförbundet tillfört som inte kommunerna eller staten kunnat göra själva? Vad kan man ta med sig och vad ska man lämna? Det demokratiska underskottet tycker jag att vi lämnar kvar.
Men min ingång i den diskussionen var att regionfrågan skulle hinna diskuteras som en het politisk fråga och finnas med på alla partiers agendor. Tyvärr har denna fråga ofta diskuterats som en utvidgad landstingsfråga och man får en känsla att själva geografiska indelningen är viktigast. Förutom en kamp att behålla gamla landstingsterritorier och de i modern tid uppbyggda sjukvårdsregionerna, är det också en kamp mellan staten och regionerna. Så mycket verksamhet silas genom olika EU- projekt som i vissa delar frikopplat staten. Det har inte med s.k. överstatlighet att göra, för med det menas bara att vi tar beslut i majoritet istället för med veto.
Det handlar helt enkelt om vem som sitter på pengarna, och ibland är det staten men i många fall går spåret raka vägen till EU. Självklart får regionerna mera makt om de kan arbeta direkt mot EU, och jag ser inget problem om det är det mest kostnadseffektiva. Vissa områden behöver statlig styrning och internationellt samarbete medan andra beslut flyttar direkt till medborgarna när människor t.ex. kan välja tjänster i snart hela världen om de är bättre än här.
Det svåra är dock att diskutera utan att trampa någon på tårna, för så fort vi närmar oss något konkret så kan det finnas någon som känner sin position hotad.
Fakta är dock att vi i Folkpartiet i länet har diskuterat frågan vid ett storforum och beslutat att vara öppen för alla möjligheter och där länsgränsen inte ska sätta några hinder.
Kalmar kommun har i kommunfullmäktige visat en tydlig vilja att utvidga sin region även väster och söderut. Med detta som grund måste vi både kunna koppla loss oss ifrån gamla sjukvårdsregioner och länsgränser och diskutera fritt vad vi vill med en storregion. Jag har, förutom dessa beslut jag varit delaktig i, en verklig önskan
att det ska bli en riktigt stor region.
Det är nu dags att göra denna fråga så handfast att människor känner sig inbjudan att diskutera och få göra hela resan från början.
Det är viktigt att insyn och öppenhet präglar hela diskussionen och det är dags för arbetsgrupperna att både lyssna och rapportera till folket.
Vad har det nuvarande regionförbundet tillfört som inte kommunerna eller staten kunnat göra själva? Vad kan man ta med sig och vad ska man lämna? Det demokratiska underskottet tycker jag att vi lämnar kvar.
tisdag, februari 15, 2011
varför gråta över spilld mjölk....
60 miljoner kronor lämnar Fanerdun efter sig i skulder. Så många investerare som fick sina drömmar krossade och kinesiska byggarbetare som inte fick pröva på att arbeta under svenska förhållanden och till svenska löner. Det var först när SVT uppmärksammade missförhållanden som även facket kände sig manade att hålla koll.
Här i Kalmar tonar Johan Persson ner kostnaderna och all den tid som kommunens tjänstemän ägnade åt Fanerdun.
Revisionen påtalade en mängd brister men kom till den häpnadsväckande slutsatsen
"att kommunen inte kunde ha gjort på något annat sätt".
Jag efterfrågade ju i kommunfullmäktige en årsredovisning eller något dokument som visade företagets ekonomiska muskler. Johan Persson lovade mig vis samma fullmäktige sex tättskrivna ark med svaren på mina frågor.
Nu ska vi inte gråta över spilld mjölk, men det värsta är att vi inte vet hur mycket mjölk som spilldes eller gjort något för att förändra dessa brister. Vi fick rapporter om mer än hundra föredrag som självklart borde räknas in i de marknadsföringssatsningar som man avtalat. Ingen dokumentation om produktionsbortfall i kommunen på grund av marknadsföring av Fanerdun eller kostnader för förberedelser m.m.
Jag efterfrågade en utvärdering med syfte att lära vad vi skulle göra bättre vid en framtida stor investering, men man lutar sig mot revisionen " att man inte hade kunnat gjort på annat vis".
Å andra sidan skickade man ju inte ens en del av brevväxlingen med mr. Lou och andra instanser till kommunens diarium, så media fick vända sig till exportrådet och andra för att få insyn. Inte nog med att den som tog emot breven kastade dem. Jag minns att jag i Gyllene Stolen frågade Johan Persson om han hade information som vi övriga inte kände till men det förnekade han alltså i kommmunfullmäktige. Det var, har vi senare fått veta, precis under den tiden när vi undanhölls brevväxlingen m.m. som rörde Fanerdun.
Vi ska inte gråta över spilld mjölk, men vi ska bli bättre på att fylla på mjölk
och mäta det vi spiller ut.
Här i Kalmar tonar Johan Persson ner kostnaderna och all den tid som kommunens tjänstemän ägnade åt Fanerdun.
Revisionen påtalade en mängd brister men kom till den häpnadsväckande slutsatsen
"att kommunen inte kunde ha gjort på något annat sätt".
Jag efterfrågade ju i kommunfullmäktige en årsredovisning eller något dokument som visade företagets ekonomiska muskler. Johan Persson lovade mig vis samma fullmäktige sex tättskrivna ark med svaren på mina frågor.
Nu ska vi inte gråta över spilld mjölk, men det värsta är att vi inte vet hur mycket mjölk som spilldes eller gjort något för att förändra dessa brister. Vi fick rapporter om mer än hundra föredrag som självklart borde räknas in i de marknadsföringssatsningar som man avtalat. Ingen dokumentation om produktionsbortfall i kommunen på grund av marknadsföring av Fanerdun eller kostnader för förberedelser m.m.
Jag efterfrågade en utvärdering med syfte att lära vad vi skulle göra bättre vid en framtida stor investering, men man lutar sig mot revisionen " att man inte hade kunnat gjort på annat vis".
Å andra sidan skickade man ju inte ens en del av brevväxlingen med mr. Lou och andra instanser till kommunens diarium, så media fick vända sig till exportrådet och andra för att få insyn. Inte nog med att den som tog emot breven kastade dem. Jag minns att jag i Gyllene Stolen frågade Johan Persson om han hade information som vi övriga inte kände till men det förnekade han alltså i kommmunfullmäktige. Det var, har vi senare fått veta, precis under den tiden när vi undanhölls brevväxlingen m.m. som rörde Fanerdun.
Vi ska inte gråta över spilld mjölk, men vi ska bli bättre på att fylla på mjölk
och mäta det vi spiller ut.
fredag, februari 11, 2011
Folkets fredliga seger!
Det är så otroligt att man kan jobba vid radion och under direktsändning få höra att Egyptens diktator Mubarak avgår! Tutande bilar och många miljoner firande människor är mäktigt även om man inte ser det i bild.
Mubarak har lämnat Kairo i en helikopter för att flyga till sitt sommarresidens i Sharm el-Sheikh vid Röda havet. Änligen fattade han....eller var det militären?
I radion hörde vi hur Kairos frihetslängtande befolkning jublade som en enda lycklig kör. Det är svårt att fatta hur detta drama utvecklades. Polisens avståndstagande och militärens tysta stöd är också svårt att förstå konsekvenserna av.
Jag beundrar och gratulerar alla de människor i Egypten som kämpat för demokrati på ett så fredligt och målmedvetet sätt. Det är klart att nu börjar det svåra, men det ska man inte behöva tänka på just nu. Visst finns det hopp om en demokratisk utveckling i världen. Vi ser den just nu framför våra ögon och det är så stort!!!
Det är vid sådana här tillfällen man också omfamnar tekniken och internet!
Mubarak har lämnat Kairo i en helikopter för att flyga till sitt sommarresidens i Sharm el-Sheikh vid Röda havet. Änligen fattade han....eller var det militären?
I radion hörde vi hur Kairos frihetslängtande befolkning jublade som en enda lycklig kör. Det är svårt att fatta hur detta drama utvecklades. Polisens avståndstagande och militärens tysta stöd är också svårt att förstå konsekvenserna av.
Jag beundrar och gratulerar alla de människor i Egypten som kämpat för demokrati på ett så fredligt och målmedvetet sätt. Det är klart att nu börjar det svåra, men det ska man inte behöva tänka på just nu. Visst finns det hopp om en demokratisk utveckling i världen. Vi ser den just nu framför våra ögon och det är så stort!!!
Det är vid sådana här tillfällen man också omfamnar tekniken och internet!
måndag, februari 07, 2011
SAMVERKA!
Nu när jag hör att Unga Vuxna verksamheten i Kalmar hotas kan jag verkligen känna mig lurad. Här har jag återkommande frågat chefer på socialtjänsten hur det går med etableringen av verksamheten.
Vi anade oråd i valrörelsen för man påstod att man hade hyrt lokal men när vi ville göra studiebesök fanns ingen kontaktperson och ingen verksamhet. Glad blev jag därför när jag vid min senaste förfrågan fick veta att man börjat diskutera
en samlokalisering med Ungdomsmottagningen, så som vi föreslagit före valet.
När två viktiga verksamheter har otillräckliga resurser borde det vara självklart att SAMVERKA.
Jag skrev för många år sedan en motion om litteraturkvällar och konstkafè på Byttan.
Dit hörde också att Byttan skulle vara öppet året runt eftersom stadsparken är en av de ställen i Kalmar där kommunen lägger ner massor med tid och pengar för att hålla fint.
Några år efteråt kom förslaget med Konstmuseum i stadsparken och nya hyresgästen till Byttan förband sig att ha öppet enligt överenskommelse.
Det blev också fullt festligt och folkligt som man lovat.Men mycke vill ha mer och man dubbelbokade och lovade bord som man inte fick. Jag upplevde det själv och hörde det från många andra som slutade välja Byttan. Det duger inte med dåligt bemötande i en stad som Kalmar där ryktet sprider sig fortare än all reklam i världen.
Det är bara kommunen som kan kosta på sig ett dåligt bemötande så länge de bedriver monopolverksamhet. Men bara då!
Konstföreningen tog inte chansen när man fick sin eftertraktade ny byggnad. Man hade haft möjlighet att lyssna utåt men valde att exkludera t.o.m. sina egna trogna medlemmar.Man behöver inte gilla konsten, men den ska beröra och kanske öppna våra sinnen.
Konstmuseet verkar också lita lite väl mycket till sin monopolställning, men man konkurrerar faktiskt om människors tid!
Byttan och konstmuseet ligger helt underbart men båda verkar vara i kris. I sådana situationer brukar det finnas ett recept som ger en större kaka och det är SAMVERKAN.
Båda är bra på sina funktioner men tillsammans kan de om de lägger manken till, erbjuda en totalupplevelse! Börja med en utställning som sträcker sig ända ut i parken! Vi vill känna oss inbjudna!
Vi anade oråd i valrörelsen för man påstod att man hade hyrt lokal men när vi ville göra studiebesök fanns ingen kontaktperson och ingen verksamhet. Glad blev jag därför när jag vid min senaste förfrågan fick veta att man börjat diskutera
en samlokalisering med Ungdomsmottagningen, så som vi föreslagit före valet.
När två viktiga verksamheter har otillräckliga resurser borde det vara självklart att SAMVERKA.
Jag skrev för många år sedan en motion om litteraturkvällar och konstkafè på Byttan.
Dit hörde också att Byttan skulle vara öppet året runt eftersom stadsparken är en av de ställen i Kalmar där kommunen lägger ner massor med tid och pengar för att hålla fint.
Några år efteråt kom förslaget med Konstmuseum i stadsparken och nya hyresgästen till Byttan förband sig att ha öppet enligt överenskommelse.
Det blev också fullt festligt och folkligt som man lovat.Men mycke vill ha mer och man dubbelbokade och lovade bord som man inte fick. Jag upplevde det själv och hörde det från många andra som slutade välja Byttan. Det duger inte med dåligt bemötande i en stad som Kalmar där ryktet sprider sig fortare än all reklam i världen.
Det är bara kommunen som kan kosta på sig ett dåligt bemötande så länge de bedriver monopolverksamhet. Men bara då!
Konstföreningen tog inte chansen när man fick sin eftertraktade ny byggnad. Man hade haft möjlighet att lyssna utåt men valde att exkludera t.o.m. sina egna trogna medlemmar.Man behöver inte gilla konsten, men den ska beröra och kanske öppna våra sinnen.
Konstmuseet verkar också lita lite väl mycket till sin monopolställning, men man konkurrerar faktiskt om människors tid!
Byttan och konstmuseet ligger helt underbart men båda verkar vara i kris. I sådana situationer brukar det finnas ett recept som ger en större kaka och det är SAMVERKAN.
Båda är bra på sina funktioner men tillsammans kan de om de lägger manken till, erbjuda en totalupplevelse! Börja med en utställning som sträcker sig ända ut i parken! Vi vill känna oss inbjudna!
onsdag, februari 02, 2011
Rödgrönas prioriteringar blir tydliga denna veckan.
29 miljoner till Arenan tas från 2010 års budget. Det är pengar som lika gärna kunde används till barnfamiljer och gamlas närmiljö. Eller en rehabiliteringsbassäng, eller....
Nu tar grävskoporna den sista lilla näridrottsplatsen och lekplatsen på Norrgårdsgärde. Jag tror säkert att det blir jättefina hus, men de kommer att bli högre än sin omgivning och ta nästan allt ljus. Området är tätt bebyggt med flerbostadshus och parkeringsplatserna räckte inte till ens innan Ugglan byggdes om för nya verksamheter. Nu får de gamla som bor där och föräldrar bära barn och kassar långa sträckor.
Dessa människors behov är man helt okänslig för, medan man på fullmäktige konstaterar att de flesta,som man hoppas, vältränade elitidrottare måste ha bilen till träningsplatsen.
Ju längre debatten varade desto fler av de publika parkeringsplatserna omvandlades i retoriken till parkeringsplatser för spelarnas träningsplaner. Och ännu längre fram på kvällen var det ju helt andra som skulle ha dem, trots att de i besluten är avsedda för främst KFF, AIK och fotbollsgymnasiet. Redan börjar lobbygrupperna i branchen annonsera behov av ytterligare träningsmöjligheter.
Tyvärr ryker nu också en liten träningsplan vid Norrgårdsgärde. Där kunde småkillarna få kolla på, och ibland lira med de stora grabbarna. Sådana förebilder borde vi ge mera plats för i närmiljöerna!
Snacket om grönstrukturplan, solidaritet, värnande om barn och gamlas närboendemiljö blir ju bara ett hån mot dessa som har ingen egen lobbygrupp.
Nu tar grävskoporna den sista lilla näridrottsplatsen och lekplatsen på Norrgårdsgärde. Jag tror säkert att det blir jättefina hus, men de kommer att bli högre än sin omgivning och ta nästan allt ljus. Området är tätt bebyggt med flerbostadshus och parkeringsplatserna räckte inte till ens innan Ugglan byggdes om för nya verksamheter. Nu får de gamla som bor där och föräldrar bära barn och kassar långa sträckor.
Dessa människors behov är man helt okänslig för, medan man på fullmäktige konstaterar att de flesta,som man hoppas, vältränade elitidrottare måste ha bilen till träningsplatsen.
Ju längre debatten varade desto fler av de publika parkeringsplatserna omvandlades i retoriken till parkeringsplatser för spelarnas träningsplaner. Och ännu längre fram på kvällen var det ju helt andra som skulle ha dem, trots att de i besluten är avsedda för främst KFF, AIK och fotbollsgymnasiet. Redan börjar lobbygrupperna i branchen annonsera behov av ytterligare träningsmöjligheter.
Tyvärr ryker nu också en liten träningsplan vid Norrgårdsgärde. Där kunde småkillarna få kolla på, och ibland lira med de stora grabbarna. Sådana förebilder borde vi ge mera plats för i närmiljöerna!
Snacket om grönstrukturplan, solidaritet, värnande om barn och gamlas närboendemiljö blir ju bara ett hån mot dessa som har ingen egen lobbygrupp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)