ska vi spara in på diskussionen?

Ibland blir man lite förvånad och undrar om media var med på samma möte.
Sist i texten alliansens protokollsanteckning om varför vi sade nej till att gå med i ytterligare ett av alla nätverk som utåt ska ge sken åt att vi är framåtsyftande. 5000 kronor är ingen stor summa för medlemskap, men med erfarenhet av kommunens medlemskap i Fairtrade City
så vet jag att det verkligen kostar pengar.

Att dessutom vänstern ställde det emot kostnaden för den diskussion som föregick beslutet, visar ju hur mycket man värdesätter diskussionen. Helst skulle vi väl vara fogliga som i Nordkorea, så blev det lugn och ro. Vi som har heltidsersättning, får inget extra arvode för att vi deltar i kommunstyrelsen, så jag fortsätter nog att diskutera om jag behöver.

Att ingen funderar över varför kommunstyrelsens ordförande under sammanträdet är mer intresserad av vilka nyheter som sänds i mobilen istället för att hålla samman mötet, tycker jag är ännu märkligare.
Omvärldsbevakning är viktig, men händer det något, så har vi beredskap för att politikerna får veta detta.

Så här lyder vår reservation i ärendet

Europeiska koalitionen mot rasism
Kampen mot rasism och främlingsfientlighet får aldrig upphöra. Det är viktigt att skapa mötesplatser där människor från olika kulturer kan på ett naturligt sätt träffas och lära känna varandra. Vi tror mer på konkreta och nära insatser för medborgarna i Kalmar än nätverksbyggande för den politiska eliten i Europa. Vi vill flytta kampen mot rasism från sammanträdesrummen ut till medborgarna.

sluta med brandkårsutryckningar!

Vi har i Kalmar kommun en majoritet som bara kan enas när de får presentera nya kostsamma förslag. När det skall prioriteras, då har de inte kunnat enas. Att alltid leverera glada budskap, vem vill inte det! Det kan man också få tillfälle till om man har en bra ekonomistyrning och kostnadskontroll.

För ett år sedan trodde jag att Johan Persson menade allvar med budget i balans, men sen har han inte stått emot ett enda kostnadsförslag. Klart att vi nu står på ruinens brant. De skjuter problemen framför sig eller trollar bort kostnaderna , men både kostnaderna och verkligheten hinner ifatt Johan Persson nu.

Nu kallar han till snabbmöten och talar om skattehöjningar! Allt för att slippa prioritera.
Kalmar kommun förtjänar bättre än brandkårsutryckningar och kortsiktiga lösningar!
Liksom brandkåren blir det bättre att säkra upp i förväg, så att inte branden sprider sig.

nu krävs ett ledarskap i kommunen!

Kalmar kommuns socialistiska majoritet har under många år presenterat glädjekalkyler i budget som sen har förvandlats till ackumulerade underskott under ett flertal år.
Efter valen har man alltid dragit åt svångremmen, för att när underskotten minskat fram emot valrörelsen, presenterat stora investeringar igen. Denna period skiljer sig endast från de andra genom att vi under de första två åren fick krafigt ökade skatteintäkter för att regeringen satsade på jobben!
Förvaltningarna får nu liksom tidigare perioder fått göra kortsiktiga besparingar, men i toppen är man tydligen inte beredd att göra några omstruktureringar för att minska kostnaderna.

Vad man aldrig har kommunicerat med invånarna är att man fortfarande inte har någon kostnadskontroll i Kalmar kommun. Sveriges kommuner och Landsting (SKL) konstaterade att här saknas en ledning och styrning. Att alltid och i alla sammanhang lägga skulden för kommunens usla ekonomi på någon annan visar just denna brist på ledarskap.

Vi har i alliansen, för att slippa skattehöjning, gått med på ett utredningsarbete som ska leda fram till en varaktig budget i balans. Hittills har dessa utredningar inte visat några reella sparförslag, och nu är världen inne i en finansiell kris (startad i USA)vilket gör behovet av åtgärder än mer angeläget.
Skatteintäkterna minskar ju även i Kalmar även om arbetslösheten här fortfarande är låg. Utjämningssystemet mellan kommunerna gör att vi drabbas även om arbeten försvinner i Göteborg. Det är bl.a. detta de styrande partierna borde kommunicera med invånarna.

Det är också nu majoriteten borde tala om vilka prioriteringar de måste göra för att servicen till invånarna skall ha en fortsatt god nivå.
Istället ångar man på precis som vanligt med det ena förslaget efter det andra som ”kan tas inom befintlig ram”.Det känns ganska hopplöst ibland med en socialistisk ”ledning” som bara lovar nya ofinansierade investeringar. Det ökar dessutom driftskostnaderna och minskar utrymmet att göra nödvändiga reformer i den kommunala servicen.

Till vissa projekt går det att vaska fram 29 miljoner (ofinansierat i verkligheten, men ändå)på en vecka, medan andra mindre glassiga får skjutas på framtiden. Är det uppenbart vad som krävs för att få förtur eller är det ytterligare ett bevis på bristande ledarskap?

slöseri med viktig tid!

Inför valet 2006 fick nog de flesta intrycket att Johan Persson var genuint intresserad av tillväxt och att tillväxten skulle vara hållbar. Folkpartiets motion om att lösa det ökade behovet av parkeringsplatser i centrum först fick avslag i kommunstyrelsen, men bifölls efter ett starkt opinionstryck i kommunfullmäktige. Man arbetade fram en parkeringsnorm (som kom till efter min interpellation) och utredningen visade också på ett stort behov av P-platser. Vad jag inte anade då var att ingen i vänstermajoriteten egentligen ville ha fler parkeringar centralt i Kalmar. Och detta oavsett vad utredningarna sen visade. P-normen blev det aldrig något beslut på. Av någon anledning hamnade den istället för Gatu - och Parkkontoret, på utvecklingsenheten.
Och resten vet ni. Nu när vi går in i lågkonjunkturen gör socialdemokraterna allt för att försvåra för handeln i Kalmar centrum, istället för att underlätta för fler kunder att parkera, som jag har kämpat för.

Översiktsplan, grönstrukturplan, parkeringsstrategi/norm m.m. är ju viktiga för att de ska diskuteras öppet och komma till allmänhetens beskådande. Tills dess kan ju majoriteten planera i det tysta, och därefter presentera förslag som inte följer några gemensamt fastslagna planer.

När jag för en tid sedan interpellerade om avsaknaden av beslut om parkeringsnorm i kommunfullmäktige, lät Johan Persson förstå att den skulle beslutas när staden var färdigplanerad. Snart är det inte några ytor kvar, så det är kanske dags att besluta nu. Här
är inget förutsägbart!
I kommunledningskontorets förslag till internbudget (som kommer till KSAU i morgon) står det nu att en översyn av parkeringsnormen ska göras. På övriga ärenden finns ett slutdatum, men inte på detta ärende. Den senast beslutade parkeringsnormen är ifrån 80-talet. Det blir intressant att se om normen kommer vidare till beslut den här gången, eller om den ska ligga några år till och vänta på nästa översyn.
Planer som inte är aktuella är ju kass, men planer som inte blir föremål för beslut är ju slöseri med konsult - och tjänstemannatid!

Nu känner jag igen dem!

Läser i Dagens Samhälle hur en skattehöjning fick kostnaderna att skena i Västmanland. Ja, skattehöjning har då sällan bidragit till utveckling, utan innebär alltid en minuspoäng för ortens möjligheter att locka till sig en skattebetalande befolkning.
Västmanland fick till slut göra det som man alltid måste. Man fick ta de svåra sparbesluten och har nu även börjat sänka skatten.
Men det är inte alla som lär sig lika snabbt! I Kalmar har vi fortfarande en ”tillfällig skattehöjning” sedan mer än 10 år tillbaka.

Nu känner jag åter igen socialdemokraterna. Jag var lite förvånad ett tag, när de både kunde tänka sig betyg i skolan och fritt val i omsorgen. Men det gick snabbt över. Katastrofretoriken vi matas med ska väl skrämma oroliga människor tillbaka till S-fållan. Nya utgifter blir det varje dag i statsbudgeten om Mona Sahlin och Thomas Östros får bestämma. Och skattehöjningar!
Självklart får den det kärvt som blir utan arbete, men meningen med varsel är ju att man ska kunna förbereda sig och även hitta ett arbete.
I september varslades 8 000 människor, men det fanns också 70 000 lediga arbeten som bara väntade på att besättas.

Det är inte alltid så att företagen flyttar för att lönerna ska sänkas i andra länder. Det kan också vara så att företagen inte hittar den rätta kompetensen här, och därför flyttar. Det kan bli vår kommuns stora bekymmer! Det mest hoppingivande med det är att det kan vi göra något åt här i Sverige och i Kalmar. Men vi måste börja nu!

Det är både finanskris och en lågkonjunktur, men vi får samtidigt veta att julhandeln även i år kommer att slå tidigare rekord! Fantastiskt! Det innebär ju att de flesta kommer att få arbeta på som vanligt eller ännu mera.

Glädje och sorg på samma gång.

Först ett stort Grattis till Kalmar FF som nu är svenska mästare!
Stora spelare och ett stort lag ! Vartenda nyhetsprogram talar om Kalmar ikväll!
Det var den stora glädjen!
Den stora sorgen kom då vi, som vi brukar 9 november, ville hedra minnet av de judar som dödades under Kristallnatten. Att en gång om året uppmärksamma denna dag är ett sätt att arbeta för att detta aldrig ska hända igen.

Men ett gäng saboterar fackeltåget genom att redan vid samlingen riva sönder banderoller och uppträda hotfullt. Vi har varit med om detta förut, och inte heller den gången fanns polisen där till vårt beskydd. Polisen kom efter att vi ringt efter dem.
Hade vi varit flera vuxna så hade vi vågat genomföra fackeltåget, men med så svag uppbackning från polisen gick det nu inte. Ofta visar det sig att vi behöver påminna varandra om att dessa destruktiva krafter finns. Det är riktigt sorgligt!

Glädjen segrar för dessa killar ska inte förstöra även Kalmar FF:s kväll. Nu väntar glädje och hyllningar för spelarna när de kommer till Kalmar! Grattis till guldet!

Kunskap, en överlevnadsfråga!

deltog i en konferens"Teknikföretagens produktionsdag" och det var mycket intressant eftersom inbjudan till denna dag kom långt före den finanskris som utvecklats under tiden.

Jag kände att mycket bekräftades av det jag tidigare summerat från företagsbesök och liknande diskussioner, men mycket ny och viktig information kunde jag också tanka in.
Att teknikföretagens största önskan är att vi som kommun ska sköta vårt och ge den bästa service till företagen men även till företagens anställda var ju känt. Av denna service framhöll man vikten av att samverka i tidiga skolår med näringslivet och att förse företagen med den bästa kompetensen.

Snarare är det så, som jag faktiskt hävdat i många diskussioner, att det är vi som påverkar om företagen kan hitta kompetensen här, eller om de behöver söka sig någon annanstans för att få den. Här kommer också diskussionen om arbetskraftsinvandring in. Tyvärr finns det ett motstånd från många och här har också fackföreningsrörelsen en resa att göra, för att öka förståelsen hos sina medlemmar. Det är dags att kasta lite gammal barlast överbord och tänka både traditionellt och nytt.

Det är ändå väldigt hoppfullt att det här är ett område som vi verkligen har möjlighet att förbättra!