Vårda varumärket Kalmar!

Paketering är det senaste inneordet i politiken. Nu handlar marknadsföringen om att paketera Kalmar för skattepengarna. Det är väldigt bra att majoriteten nu erkänner att alla miljoner som lagts ut på Destination Kalmar inte använts väl.
Dessvärre drar de slutsatsen att medicinen ska bli ett ännu större och starkare Destination Kalmar. En medicin som inte botar sjukan men kanske mildrar förloppet.
En viktig del i behandlingen är att vårda varumärket Kalmar bättre .

Därför blir jag ganska orolig inför invigningen av Fanerduns handelscenter. De bilder som sänds den dagen är de intryck som skall locka europeiska grossistföretag att köpa kinesiska produkter här i Kalmar.
Ett handelscentrum på 70 000 kvadratmeter är presenterat av fanerduns 80 ambassadörer i Europa. I Kalmar har en vacker modell av anläggningen visats på strategiska platser.

Den 28 september skall handelscentret öppnas med stor pompa och ståt.
Idag är området inte halvfärdigt, och vi får inga säkra besked om hur många investerare som den dagen ska flytta till Kalmar. Det har tidigare sagts att 600 skall komma i första etappen, men antalet ändras efter hand. Vi vet inte heller om hela familjen kommer med från start. I så fall ska barnens skolgång ordnas.
Det är ju väldigt viktigt för varumärket Kalmar att den bild som kablas ut på nyheterna 28 september stämmer med den bild av paketet som marknadsföringen lovat. En bild säger mer än tusen ord!

Ett gott rykte är den bäste marknadsföringen!

Men det första intrycket kan också vara avgörande för bilden av Kalmar som besöksort. Jag har drivit att rågången skall vara klar mellan företag och kommun, men tyvärr har socialdemokraternas ledning lagt in Kalmar kommun som insats även i etableringen.
Kalmar kommun har lagt så mycket pengar på marknadsföringen och vi är beroende av hur bilden av Kalmar blir denna dag. Eftersom vi är indragna måste vi diskutera risken med att den 28 september inviga ett handelscentrum som inte ens är halvfärdigt. Det kan kosta mer än det smakar.
Paketet och innehållet...

tyst kupé

SJ börjar långsamt kundanpassa sina tåg. Men toaletter som är tagna ur användning tillhör fortfarande vanligheten. Att lyssna på tågets radio är omöjligt under större delen av resan. Jag saknar också möjlighet att ställa undan väskan , om den är för tung att lyfta upp på hyllan ovanför sätet. Att ställa den utom synhåll vill ju ingen som har packat den full med saker man behöver. Jag valde tyst avdelning vid ett par tillfällen i sommar och det var intressant.

I kupén finns en symbol med en överkryssad mobil på väggen. Unga som gamla stängde snällt av sin mobiltelefon, men sen pratade de på som vanligt. Lite kul att man lyder en symbol så blint, men att många inte drar några andra slutsatser av symbolen.

Men det är ett gott försök av SJ att locka fler resenärer och att ge oss lite alternativ. Och fler väljer faktiskt tåget nu.

en mix som passar mig!

Precis kommit hem från några sköna semesterdagar i Skåne med släkt och vänner men också lite kultur.
I Malmö hade jag sån tur att pricka in en extraföreställning "Carmen" på utescenen i Pildammsparken. Den höll verkligen hög klass, och vädrets makter var med oss.
Därefter blev det jazzfestival i Köpenhamn för hela slanten.
Eller rättare sagt. Både Carmen i Malmö och jazzen på gator och torg fanns där bara för alla och slanten behövde bara läggas för konsert med jazzpianist och sångerskan Eliane Elias och hennes musiker. Och det var värt varenda krona!

I Köpenhamn avslutar vi alltid, om det är möjligt, på Vhite Lamm, som är en underbar krog där alla är välkomna, och där alla försöker bereda plats hur fullt där än är.
Där spelas det alltid jazz och musikerna betalas med en femma på varje glas gästerna dricker.
Däremot har jag aldrig sett någon äta där på kvällen, trots att de har en meny. Jag vet inte var man skulle ställt tallriken ens om man skulle försöka.
Men det är verkligen ett härligt ställe att tanka in lite energi på. Om ni klarar lite närhet och mycket rök, ska ni gå dit.

Jag har alltså under ett par härliga dagar fått glädje av både svensk och dansk kulturskatt men även haft möjlighet att göra mina egna tillval.
En perfekt mix för en liberal!

vad oroar oss mest?

En reporter läste i diariet att en läkare sagt upp sig. Det skall starka skäl till, och är väl reglerat, om brev och handlingar till landsting och kommun inte skall diarieföras. Diariet är till för att media och allmänhet skall veta vad som sker i den skattefinansierade verksamheten.
En öppenhet vi ska slå vakt om.

I en artikel talade sedan läkaren om sin frustration över personalens arbetssituation. En miljöpartistisk landstingspolitiker vill tysta läkaren "för att inte patienterna skall oroas".
Hon gjorde efter kritiken en pudel.

Patienterna har större anledning att oroa sig över att personalen och landstingsledningen inte i större omfattning för en öppen diskussion om den sjukvård man bedriver.
Det sker enorma tekniska framsteg och vi kan behandla allt fler diagnoser. Däremot sker det en väldigt liten utveckling det humankapital som personalen utgör.
Kommunen har idag fått ta hand om så många människor som landstingen i sin spariver lämnat ifrån sig utan att överföra kunskapen och pengarna i nästa led.

Därför tror jag att utvecklingen även denna gång har sprungit förbi utredningen om regionalisering. Låt regionfrågorna kretsa kring infrastruktur , miljö m.m. Jag har ännu inte fått något sakligt argument till vilken funktion landstingen kan fylla i framtiden.


Öppen het är aldrig fel och jag har en stor tilltro till att individen är fullt kapabel att genom sitt val av vårdgivare kommer att utveckla även humankapitalet inom sjukvården. Jag är beredd att åka ganska långt för att få en superbra specialist om jag har en svår sjukdom.
Däremot ska husläkaren och akutvården finnas att få mera nära.
Går dessa önskemål att förena? ja det kan vi bara veta om vi vågar diskutera det. Och det tror jag inte någon patient blir oroad av. Snarare då vissa landstingspolitiker.

När argumenten tryter…

Det är nu ganska många som undrar varför jag accepterar att några politiker
försöker förolämpa mig på olika sätt i kommunfullmäktige.
Detta är inte i första hand en genusfråga, utan en maktfråga, tror jag. Det är först när jag utgjort ett hot mot en position som detta har skett, och oftast med subtila metoder.
Att utgöra ett hot mot rådande normer bör ju bara förskräcka dem som fått sin position på dessa villkor. Det är egentligen tragiskt att de saknar sakliga argument, och måste använda förminskande etiketter som vapen.

Om jag anpassar mig , och svarar med samma medel, så bidrar jag till att spela på deras villkor, och det vill jag inte.
Jag har gått in i politiken för att förändra och jag förstod tidigt vilka krafter jag utmanar.
De flesta förolämpningar är mer subtila och sker utanför de offentliga rummen.
Tyvärr är tystnaden lika representativ här som annars i samhället.
Det finns faktiskt politiker som inte uttalar en egen politisk åsikt under en hel mandatperiod. Och det tycker jag nästan är ännu värre.

Många hoppar av politiken för att de inte finner sig i att sitta tysta eller att bli tystade. Jag förstår dem, men jag gjorde för länge sen valet att stanna. Och nu är jag förtroendevald, vilket för mig betyder att jag ska leva upp till det uppdrag jag fått av partiet och av de som valt mig.
Försöken att tysta mig har, när de inte haft avsedd effekt, ändå avtagit med tiden.
Det som nu har hänt ett par gånger är att det osynliga blivit synligt och att flera män reagerat.
Det ger mig gott hopp om, att vi som vill förändra är på rätt väg om än med myrsteg.