Kvalitet lönar sig.

För 20 år sen visste få vilken lärare som var behörig eller hade nödvändig kompetens för sina ämnesområden.  Alliansregeringen införde krav på legitimation, som ger läraren ett tydligare ansvar, men också ett ökat status. Först då blev det klart vad en behörighet innebar.

I Sverige har vi skolplikt. Självklart borde varje elev ha rätt till en behörig lärare oavsett var man bor i Sverige. Lärare, specialistsjuksköterskor och poliser. Det är tre yrkesgrupper som under många år, med orimliga arbetsvillkor ändå försökt hålla professionen hög inom sina verksamheter.

Trots att kompetensbehoven ökar med en snabb utveckling inom alla dessa verksamheter diskuteras nu åter hur man med lägre kompetens kan fylla de luckor som uppstår , när rutinerade och behöriga lärare inte orkar mer. Det började med lärarassistenter och jag minns att jag i min blogg , redan 2017 påtalade att även assistenter behöver utbildning. nu är det assistenter, eller icke behöriga lärare som ska anställas. Legitimationen skall vara en kvalitetsgaranti och det är superviktigt att det betonas varje gång någon typ av assistentverksamhet kommer på tal.

Skolverket ska nu ge stöd till obehöriga lärare och skriver: ”Det kan uppfattas som kontroversiellt att Skolverket nu presenterar ett stöd till obehöriga lärare och förskollärare, och verka som att vi undergräver skollagens krav på lärarlegitimation och behörighet. Men vi klarar inte av den stora lärarbristen utan de obehöriga lärarna, och då måste vi ge dem stöd”

Hur hamnade vi här? Vem har ansvaret, för alla myndigheter och verk kan ju inte sitta och vänta på direktiv. Det finns ju mål för varje verksamhet.

Följande lite fluffiga beskrivning från skolverket ger en liten ledtråd.

”Ansvaret för kompetensförsörjning vilar på flera aktörer; staten, huvudmän, rektorer i skola och förskola har ett gemensamt ansvar. Staten har det nationella ansvaret samtidigt som varje nivå inom den lokala styrkedjan har ett stort ansvar. Arbetet med kompetensförsörjning behöver präglas av samsyn, långsiktighet och systematik för att vara framgångsrikt.”

 Vi minns ännu tidigare  Wernerssonpengarna från S som skulle ge fler "anställda" i skolan. Det bidrog då till färre behöriga lärare i skolan. Att sänka krav till utbildningar och anställningar är den sämsta åtgärd någon kan komma på, eftersom man då sänker status och förtroende ytterligare för dessa viktiga yrken.

Staten är huvudman för polisen. Regionen är huvudman för sjuksköterskor. Kommunen är huvudman för skolan. Gemensamt är att det är en offentlig och skattefinansierad verksamhet, där kvalitet och utveckling borde vara högst upp på prioriteringsordningen.

Höga skatter är redan prövade inom alla dessa områden, men det finns inget samband mellan höjd skatt och hög kvalitet.

Däremot ger t.ex. hög kvalitet i skolan möjlighet till större skatteintäkter när fler kommer i arbete. Där finns ett samband.

Vilken manifestation för frihet!

Den så kalllade Baltiska kedjan – en 60 mil lång mänsklig kedja genom de baltiska sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen – var en manifestation för självständighet från Sovjet. Den 23 augusti 1989 höll två miljoner demonstranter från de tre länderna varandras händer under 15 minuter. 

För att kedjan – som sträckte sig hela vägen från Vilnius, till Riga, till Tallinn – skulle kunna genomföras behövde drygt 200 000 personer från varje land delta. Den var då den längsta mänskliga kedjan som bildats. Hand i hand för friheten! Vilken manifestation.

Den baltiska frihetsrörelsen togs inte på allvar på alla håll i väst och balterna behövde åstadkomma något alldeles extra för att manifestera sin vilja.

Och det gjorde de verkligen! Men ingen hade väl då anat att befrielsen var så nära. Men det var tuffa år när Ryssland stängde av bränslekranarna och alla bilar ett tag stod helt stilla i de baltiska länderna. Sjukvårdspersonalen fick ägna sig åt att fixa bensin till ambulanserna och sjukvården var hårt drabbad.

Jag jobbade på Länssjukhuset som narkossjuksköterska och vi samlade där ihop allt materiel som vi inte kunde använda på vårt sjukhus och det togs tacksamt emot av våra grannar i öst.

Men Sverige fick nu grannar som bröt sig loss från socialismen och strävade mot demokrati och EU- medlemskap. Det betyder mycket för Sveriges säkerhetsläge, även idag, med ett alltmer auktoritärt och opålitligt Ryssland.  

Ryssland  visade sin makt och gick in i Ukraina och tog över Krimhalvön. I samband med omvärldens sanktioner mot Ryssland uteslöts Ryssland ur G8 som blev G7 eftersom Ryssland då uteslöts ”tills de ändrat kurs”.  G7-gruppen består idag av USA, Italien, Japan, Kanada, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.

Som brukligt med beslut som tagits under Barack Obamas ledning, föreslår president Trump nu att Ryssland ska få vara med igen. Vid det förra G7 – mötet lämnade president Trump mötet i förtid. Får han inte stå i centrum ser det ut som om han söker uppmärksamhet på sitt vis.  Ukraina vädjar nu till G7 länderna, som ska träffas i helgen, att hålla Ryssland utanför.

Idag knakar G7 , eftersom läget också är ansträngt i de enskilda länderna. Det är då än viktigare att ländernas ledare träffas. Om de slutar träffas ska vi verkligen bli oroliga.

 
 
 
 
 

Utjämning eller ännu fler gropar?

Förr koncentrerades befolkningen till stora vatten och vattendrag, men med infrastrukturens utveckling kan nu varor och framför allt människor, resa över hela världen. Många sörjer utarmningen av glesbygden, men få är beredda att bosätta sig där för att motverka en fortsatt urbanisering. Ska staten då tvinga fler att bo kvar?

Det är klart att välfärden ska nå alla i hela Sverige, men kanske måste man tänka om.Bevisligen har inte dagens utjämning hjälpt mot frånvaro av poliser, läkare eller statlig service i övrigt.

Tyvärr verkar det som om socialdemokraternas folkhem med den röda stugan och en ko ställs emot ett urbant samhälle där människor av fri vilja flyttar samman i allt större gemenskap. Jag är själv uppväxt med denna röda stuga och en ko, men hur många av dagens barn har denna drömbild kvar? Jag tycker utspelet om en ogenomtänkt utjämning snarare blir ett led i en polariseringsdebatt, som verkar vara på modet just nu. Men jag vill gärna se kor som betar upp ett öppet landskap och jag tycker att jag vill betala för det, klimatdebatten till trots, och även om jag bor i stan. Vill vi ha det, ska vi betala för det.

Utjämningssystemet har funnits sedan 2005 och är en stor del av statens transfereringar till kommunerna. Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsbidrag/avgift. Inkomstutjämningen är den absolut största posten i systemet och svarar för 80 procent av omfördelningen.

Publicerad: 2019-06-Utjämningssystemet kanske konserverar en styrning att flytta till landsbygden, mer än att underlätta för människor att bo där Utjämningssystemet har funnits sedan 2005 och är en stor del av statens transfereringar till kommunerna. Systemet består av fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag samt regleringsbidrag/avgift. Inkomstutjämningen är den absolut största posten i systemet och svarar för 80 procent av omfördelni

Ja var och en förstår ju att om man skruvar på det ena, så händer det också något med de andra pengarna. Bidrag och avdrag är också ett sätt att styra människor i en viss riktning.

Därför måste man först fråga sig:

Vad vill vi med dessa bidrag och avdrag?
 Vill man ge kommunen och regionen incitament för god välfärd till en lägre kostnad, eller straffas dessa av utjämningen? Hur kan vi se de goda exemplen och överföra dem.

Det finns mycket att tänka på innan man sätter spaden i marken.

Möjligheternas land

Nyamko Sabuni är själv exemplet på den politik hon vill förmedla. Men hon gör det med sina egna ord, som nu granskas och analyseras. Många efterfrågar politiker som talar så folk förstår, men den som gör det blir gärna misstänkliggjord av den så kallade politiska eliten. Men de flesta medlemmar och liberala sympatisörer förstår.
Nu formar Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni partiets ledning.

Juno Blom har varit nationell samordnare mot hedersrelaterat våld och förtryck. Hon ville påverka mera och valde Liberalerna och beskrevs som en rebell när hon blev vald till riksdagen. Hon har arbetat utanför politiken och det är en god plattform när hon nu direkt valdes till partisekreterare av Nyamko.

Johan Pehrson riksdagsledamot med flera uppdrag under tidigare ledning, blev lite av rebell när han utmanade tidigare partiledning och ansåg att proportionalitet rimligen kan väga in vid fördelning av poster i utskotten. Han utmanade också Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni om partiledarrollen, och vann många sympatier under medlemmarnas utfrågningar.

Han var tydligt emot stödet till S, efter valet, men blev ekonomisk talesperson efter Mats Persson som avgick som ekonomisk talesperson i protest mot samarbetet med S. Vi behöver människor i partiet som också står upp för sin åsikt.

För nu har Johan Pehrson blivit gruppledare och Mats Persson blivit ekonomisk talesperson i Liberalernas nya ledning, vilket visar att Nyamko Sabuni inte räds personer som vill stå på egna ben och protestera om det behövs. I synen på januariavtalet är de dock överens. Det är redan ingånget avtal och ska hållas om övriga parter uppfyller sin del.

I höstens budget ska välfärden och rättstryggheten värnas. När inte bara svenska invånare utan också våra närmaste grannländer börjar varna för kriminaliteten här i Sverige måste man höja blicken lite och se hela bilden.

S talar om hur mycket mer personal polisen ska få, men ingen, inte ens polisen, tror att det hinner blir så med nuvarande rekrytering.

När försvarsberedningen presenterar ett förslag på åtgärder som är alla bedömer är nödvändiga, vill inte S helt plötsligt vika pengar för dessa åtgärder.

Riskerar att gå samma väg som polisen. För lite och för sent.

LSS är en annan viktig trygghetsfråga som i flera år fastnat i utredningsträsket.

Visst kan man bli skeptisk till S handlingsförmåga.

Därför är det bra att Liberalerna nu har ett samordningskansli på plats som kanske kan rädda det januariavtal som annars lätt hamnar i ”utredningskansliet”.

Avveckla beroendet av Turkiet

Britter i Sverige har nu bråttom att bli svenska medborgare och samma gäller för svenskar som lever och arbetar i Storbritannien. Dubbla medborgarskap är tillåtet.

Boris Johnson vill dessutom ge gräddfil för rika till universiteten. Det är helt i linje med Brexitförespråkarnas syfte med ett utträde, att kunna välja sina invånare. De ser ett Storbritannien i ljuset av vad landet varit i en helt annan tid. Det kan ju faktiskt sluta med att även den egna unionen spricker och det bara blir ett ensamt England kvar i en framtid. Det vore sorgligt, för det innebär också att gamla konflikter kan blossa upp.

I brittiska taktiken ingår tydliga eftergifter från EU på det utträdesavtal på mer än femhundra sidor som 27 medlemsländer under nästan tre år förhandlat fram med Storbritannien.

De som hotar med en hård Brexit tror att EU ska bli mera följsamt, men EU- länderna behöver nu ägna mer tid åt EU: utveckling och framtida säkerhetsfrågor. Hela organisationen ska starta om  i höst med nya politiska ledamöter och höga tjänstemän. Vi har inte tid med Brexit.

Migrationsfrågorna förblir olösta.

Bara i år 2019, har 3000 människor drunknat på sin flyktväg till Europa. Det är sådana tal att vi inte kan ta in hur det är, när hopp vänds i insikten att det kanske slutar här i havet. Och mörkertalet är så klart stort. Lättare är det att föreställa sig vilken lycka att se strålkastarna från en räddningsbåt.
Antalet räddningsbåtar har tyvärr minskat efter att inga länder tar emot de båtar som kommer med räddade människor.

Men Röda Korset har nu del i en räddningsbåt som redan på de två första dygnen i tjänst har räddat 440 människor i sjönöd.

Det är inte rimligt att EU ska luta sig mot Turkiet som i princip bara vill bygga flyktingläger på andra sidan gränsen till Syrien.
Storbritannien får, liksom andra länder,  förr eller senare se att de hade behövt den utländska arbetskraft som faktiskt redan börjat lämna landet.

På samma sätt hoppas jag att regimerna i de fattiga länderna människorna flyr ifrån, får insikten att sluta med korruption och krig, och istället uppmuntra  unga människor  att utbilda sig och arbeta i det egna landet.
Jag tycker vi bara ska ge bistånd till de länder som verkligen satsar på de egna invånarnas framtid och kan visa att biståndspengarna går direkt dit.

Kaos, problem eller utmaning?

Larmen har duggat tätt från Kalmar kommunens omsorg. Under sommaren har vårdmottagare eller personal larmat ena dagen och ansvariga för omsorgen har dagen efter i tidningen ansträngt sig att förklara och försäkra att bättre tider är inom räckhåll.
Jag har också från berörd allmänhet hört exempel på dåligt bemötande och kaos på hemtjänstsidan i sommar. Anhöriga som har en ansträngd situation i övrigt har under sin ”semester” i princip blivit vårdgivare på heltid. Så upplevs situationen av de anhöriga, medan någon också faktiskt hyllar den personliga assistansen som ju är företagsdriven i Kalmar.

Men ett företag, som också fått beröm, får idag en släng av sleven. Man får inte riktigt klart för sig om det är personalen eller den anhörige som initierat denna helsida men just ”förflyttningar” i hemmet verkar vara en väldigt snäv definition som behöver redas ut. Definierar staten eller kommunen detta med förflyttning? Om en vårdmottagare ska ha hjälp till och från toaletten med förflyttning, vad gäller då? Verkar vara oklart om vilka övriga behov i samband med toalettbesöket som ingår.

Att kommunen ville privatisera den personliga assistansen var en ren ekonomisk fråga. Hur personalen gavs möjlighet att återanställas i kommunen var en kompromiss, men är ju rena guldägget för kommunen idag eftersom det på grund av samma kaos i omsorgen råder brist på personal. Men bara om samma personer kan placeras i omsorgen?

Enligt LOV ska personalen vara utbildad och kompetent för uppgifterna. 

I en utvärdering ska naturligtvis också handläggarens bedömning av vårdbehov och de anhörigas insatser räknas in. För uppenbarligen räknar man enligt nuvarande handläggning av LSS att anhöriga inte bara kan, utan också ska, vara vårdgivare om de ännu inte kroknat. Eller upplevs det bara så?

Det är lätt att blanda ihop tiden före och efter socialdemokraterna ändrade direktiven med LSS.

Var uppstod kaos och varför? Var uppstår ny kostnad och varför?