En steg uppåt för demokratin.

Flera gånger har Gotlands landshövding skruvat på tillämpningen av lagen för att tillfredsställa någon inflytelserik person på Gotland. Det måste kännas vanmäktigt att som tjänsteman vilja utföra ett gott jobb och gång på gång se på hur chefen tar lagen i egna händer. När det inte går att stoppa på annat sätt tar man till bandupptagning, som ju måste vara en sista utväg ur vanmakten.

Bra ändå med tjänstemän som har integritet och yrkesstolthet. Hur lätt är det inte att anpassa sig för att få fördelar och få vara en i gänget. Förhoppningsvis blir han inte placerad där han är ”ofarlig” eller stoppad i karriären, för att han stått upp för rättssäkerheten.

Det är superviktigt att hålla på demokratiska processer och full insyn i den offentliga verksamheten. Det är både förtroendevaldas, media och varje enskild person som måste vaka över att ingen får fördelar för att han eller hon har inflytande eller goda kontakter i stadshuset. Att under ursäkten ”ja men han gör ju så mycket för bygden eller staden” ge någon förtur kan synas oskyldigt, men då är man redan på ett sluttande plan, som bara leder utför.

Jag lyfter på hatten för alla som vägrar tumma på demokratin och rättssäkerheten.

I-landsproblem?

Har haft problem med min dator ett tag och funderar över om vi kan massvaccinera våra datorer på ett säkert sätt om de skulle drabbas av en global epidemi.

Har varit i London precis och där var verkligen H1N1-influensan på nyheterna varenda dag.
(Det bär mig emot att skriva svininfluensa, när grisarna nu för en gångs skull är helt oskyldiga.)
Att många vädrar stora pengar och ökade anslag till sina verksamheter när människor blir engagerade, är ju inget nytt. Blir många rädda eller osäkra måste besluten tas snabbt. Det spelet pågår hela tiden på alla nivåer och det är vad politiker dagligen ska analysera och förhålla sig till. Därför är det väldigt viktigt att kolla vem som är uppdragsgivare och vem som drar nytta av en händelse.
Nu kommer alla motreaktioner mot vaccinering av hela befolkningen. Några experter, som inte behöver ta ansvar för besluten, har mängder av jämförelser med influensor som inte varit så farliga.

När det gäller influensan är ju det nya att den drabbar flera länder samtidigt och sprids fortare eftersom vi idag samlas många på så många ställen. Så tätt som jag nu stått i tunnelbanan och rulltrappor under några dagar, förstår man att smittan lätt hoppar över. Det fanns också de som använde munskydd, men frågan är om det ger så mycket skydd efter en stund. Tar man sen i själva munskyddet när man tar av sig det, så har man allt på händerna istället. Att tvätta händerna och hålla sig i bra kondition i övrigt tror jag är bra mot det mesta, men ingen går ju säker.

Snart är väl viruset resistent mot Tamiflu också och så har vi saboterat den behandlingen.
Det är lätt att bygga på rädslan med en mängd scenarier och tyvärr är det alltid någon som tjänar pengar även på detta.
Jag tror dock att det hade upplevts som väldigt ansvarslöst om vi inte hade köpt in vaccin och planerat för massvaccinering. I västvärlden kan vi välja att ta det säkra före det osäkra. Är det en synd? Det tycker inte jag, men vi ska ha perspektiv på det vi gör.

Den som inte vill vaccinera sig måste ju inte. Jag kommer tacksamt att ta emot min spruta, (och jag tycker att vi själva som vuxna ska betala, som vi brukar betala för en vaccinering) men jag vet att det är en lyx som vi kan unna oss här i Sverige och i västvärlden.
För att ha lite perspektiv ska jag minnas att det kanske dör ett barn i minuten i malaria , alla dar året om. Förutsättningarna är så olika på denna jorden och vi ska väl i alla fall ha vett att vara tacksamma för att vi fått födas i ett rikt och fredligt land. Ett land som, med väldigt lite uppoffring har möjlighet att bistå andra nödställda i världen.

Lagda kort som flyger iväg...

Lagt kort ligger säger Johan Persson än en gång när det gäller en fotbollsarena i Kalmar.
Så sade han också när vi skrev det första avtalet som innebar mer än fem miljoner om året i 25 år till Kalmar FF. Detta ställde även jag upp på, eftersom det också var ett löfte, att ingen skulle svika den överenskommelsen. Men han svek även denna gång.

Han ställde sig på torget 1 maj och han =kommunen, lovade en arena år 2010 !
Men i den stund han gav det ovillkorade löftet om en fotbollsarena, visste alla att han var beredd att gå mycket längre för att få klippa bandet ett valår. Han startade den karusell som nu snurrar just på grund av att det finns en utlovad kommunal borgen på 100 miljoner!

Jag ser tyvärr ganska snabbt likheter med kommunens borgen till Salvebolaget.
1. Det är någon annans fel att det inte startar som man har tänkt sig.
2. Kalkylerna vill alla så gärna tro på, att ingen vill göra en verklig analys av riskerna.
3. Nu som då är det tiden som är fienden. Om vi bara hade fått gjort det i går hade allting blivit helt annorlunda.
Jag väntar bara på den fjärde likheten:
4.Det är de som ifrågasätter hanteringen med kommunal borgen, som fäller det, ett återkommande mantra.


Evenemangsarena där man kan ha en mängd aktiviteter, (motorcross är väl nästan det enda som uteslutits) är den komplettering som gjorts i efterhand. Men vad kan man göra på en arena med naturgräs?
Menar man, som jag gör, vad man säger med att sänka skatten i Kalmar till riksgenomsnittet och helst under, måste man också våga prioritera bland alla risker som en kommun måste ta.
Om man vill gå på bio, ishockey eller fotboll det väljer man vid entren och kassan där.
Föreningsbidrag för alla föreningar är viktigt och att ha pengar till den verkligt viktiga ungdomsverksamheten, även i fotboll, anser jag är viktigare än att riskera skattepengarna på proffsverksamhet.

Jag hoppas därför att Kalmar FF nu kan mobilisera företag och sponsorer som medfinansiärer, så att risken för skattebetalarna kan minskas. (vår reservation finns på FP:s hemsida)
Men att lagt kort ligger bara gäller den dag det sägs, har jag lärt mig .

Socialister i alla länder har alltid varit barnsligt förtjusta i olika monument att visa upp, även om arbetande människor får allt mindre kvar i plånboken efter skatt.

Skillnader som märks!

Västerviksmodellen är för mig, som narkossjuksköterska, en bedövningsmetod vid förlossning, men i kommunala sammanhang är det något helt annat. Modellen går här ut på att man endast tillsvidareanställer personal med omvårdnadsutbildning. Jag blir faktiskt förvånad att man på någon arbetsplats anställer tillsvidare utan denna kompetens. När man talar med de människor som får hemtjänst märker man, att skillnaden generellt är väldigt stor mellan de som har utbildning och de som inte har den. Sen kommer man ju aldrig ifrån de personliga egenskaperna.

Kompetens, Körkort är tydligen grundkrav för att man ska kunna arbeta i hemtjänsten.
I Västerviksmodellen ingår tydligen körkort och kompetens, men jag tror att man också måste lägga till kraften som ett extra K för att uppnå Kvalitetskraven till fullo ur folkhälsosynpunkt.
Att arbeta med sjuka och gamla människor som saknar egen ork är lika tungt för kroppen som att arbeta som brandman. Det finns jämförelser. Därför tycker jag att man ska göra ett anpassat fystest i samband med anställningen.
Dessutom ska de som arbetar med tunga lyft i det dagliga arbetet ha anpassad regelbunden träning precis som brandmännen har idag.

Detta är ens sådan typisk skillnad i förutsättningar mellan ett typiskt manligt yrke och ett kvinnligt. Båda jobben kräver både fysiskt och psykisk kompetens men det är bara inom räddningsstjänsten som det värderas och mäts som en viktig faktor för att klara av arbetet.
Visst finns det hjälpmedel som kan användas ibland, men arbetskamraterna i omsorgen är ju lika beroende av att kompisen klarar ett lyft även om det inte brinner. Dessutom arbetar man ofta ensam och i små utrymmen. Dessa lyft görs inom omsorgen flera gånger om dagen och människor blir allt tyngre.

Om man har invändningar mot fystest för omvårdnadspersonal, borde man rimligen ha invändningar mot fystest även vid anställning av brandmän. Är ni med?
Eller ska vi med öppna ögon fortsätta den inslagna banan med arbetsskador och utslitna ryggar inom vården?

Ingen känner sig lurad!!

Alla huvuden i samma sand.

I dagens Barometern tillfrågas politiker och tjänstemän i Kalmar om de känner sig lurade av företrädare för Fanerdunprojektet.
Det är häpnadsväckande att ingen som medverkade till Fanerduns etablering känner sig lurad?
Det innebär att de gått in i det här projektet med vetskapen att byggjobbare skulle jobba utan säkerhet och lön vid Snurrom. Det innebär att de inte känner sig lurade trots att de rest land och rike kring för att marknadsföra ett projekt som sen visade sig vara utan bäring.

Inte ens nu, när man inte får tag på styrelsen, för att ställa dem till ansvar, känner man sig lurad! Fast Johan Persson har ju tydligen träffat Lou under tiden alla letade efter dem, så jag undrar hur sånt där hänger ihop. Men inser man inte att man är lurad,så...

Självklart måste vi känna oss lurade! Jag känner mig lurad för att vi inte fick all den information som jag begärde, och lovad av Johan Persson, men inte fick.. Självklart tackar man inte nej till en etablering som, om det blev bara hälften så stort som utlovat, hade inneburit ett förbättrat underlag för infrastruktur och ökat intresse från t.ex. andra företag.
Men blev vi lurade att bifalla förslaget med ett undermåligt beslutsunderlag? Hade vi fattat ett annat beslut om jag hade fått svar på mina frågor om Fanerduns ekonomiska förutsättningar?

Självklart blev vi lurade redan 2007 när Fanerdun fick hjälp av kommunen att helt plötsligt bygga upp en kuliss i Bombardiers lokaler. Fanerdun fyllde lokalen med både säljobjekt och inhyrda ungdomar som skulle ge intryck av att lokalen var fylld av investerare. Jag skall erkänna att jag gärna ville tro på projektet, men redan sommaren 2007 insåg jag att dröm och verklighet inte följdes åt. Jag redovisade också min inställning i TV och tidningar, men man fick ju i vanlig ordning inte störa bilden av ett framgångsprojekt.
Kompisarna ville gärna vara med och leka invigning, trots att det bara var kulisser.

Lurad kände jag mig tyvärr av den s.k.. revision som gjordes av kommunens roll i etableringen. Jag har satt revisionsrapporterna väldigt högt på min förtroendelista tidigare, men vem granskar granskarna?

Att man känner sig lurad innebär att man förhoppningsvis också har lärt sig något för framtiden. Jag har i en interpellation till Johan Persson tidigare efterfrågat en plan B och senare har jag efterfrågat en analys där vi tar till vara de erfarenheter vi fått av Fanerdunärendet och vilka fallgropar vi kan undvika i framtiden. Kommunen har självklart gjort underskott om alla kostnader räknas. Det är bara så, tyvärr, att kommunen har en undermålig kostnadsredovisning av tid för projektet.

Om man inte känner sig lurad anser man ju inte heller att något kunde gjorts annorlunda.
Vi kunde självklart skött det här på ett bättre sätt med den vetskap vi har idag, och det är tyvärr så att inser man inte fallgroparna så kan man inte heller undvika dem i framtiden.
Dagens artikel i Barometern belägger att Fanerdunetableringen fortfarande ett bannlyst område för diskussion och vidare analys. Ingen ställer heller de viktiga följdfrågorna....

Döden tar fram det bästa och det sämsta...

Det är för sorgligt om det är så att Michael Jacksson dog med Diprivan i kroppen.
Det är ju också sorgligt om det skulle mörkas vid den första obduktionen, för någon måste faktiskt vara ansvarig för ordinationen.
Det är sorgligt när anhöriga ska behöva be om en andra obduktion, för att man inte litar på den första. Sorgearbetet, som ju är svårt för alla, måste vara olidligt när man ska gå igenom allt gång på gång och dessutom tvivla på de som ska vara experter.

Det är också sorgligt om medlet Diprivan ska få ett oförtjänt dåligt rykte bara för att det använts orätt. Diprivan används på en mängd olika sätt och alla narkossköterskor använder ju detta medel dagligen i sin verksamhet, och jag har ju själv använt det i mitt arbete under många år. Ett bra medel i rätt händer, men ett livsfarligt medel i orätta händer. Det kräver god anestesikompetens och en bra övervakningsutrustning.

Även om Michael Jacksson var relativt ung, har hans kropp utsatts för mycket prövningar, eftersom han aldrig var riktigt nöjd med sig själv, och ville ändra naturens ordning. Det är tyvärr också sådant vi minns.
Men vi vill ju helst minnas hans begåvning och hans dans och musik som ju fortfarande lever.
Det är också ganska sorgligt att han nu uppskattas på ett sätt som han säkert inte fick uppleva ens under sin glansdagar.

Ordförandeskap som förpliktigar !

1 juli 2009 är en stor dag för europavänner!
Idag axlar Sveriges regering ordförandeskapet i europeiska unionen och nu ska
förarbetet , som pågått under lång tid, bära frukt. Så många intresseorganisationer och så många informella kontakter som föregår ett toppmöte.

Vi vet ju dock av erfarenhet att det alltid kommer dagsaktuella frågor som måste lösas parallellt med den dagordning som Sverige planerat. Regeringen och statsministern åtnjuter stort förtroende, och det är viktigt att alla, trots den ekonomiska krisen, kan blicka framåt. Det är också viktigt att ordförandeskapet sköts på ett öppet och förtroendeskapande sätt, för det är här EU brustit.

Idag är det också Alliansdag i Almedalen och ministrarna ska väl helst kunna föröka sig genom delning, när de både ska representera i morgonsoffor, kvällsnyheter, seminarier och vid upptakten för ordförandeskapet på Skansen i Stockholm.


Här i Kalmar har Salve åter kommit till nytta och nu för att illustrera en ödslig och förfallen pestsmittad bygd. Det är tredje filminspelningen med Salvebyn och ingen kan väl ha fått bättre förutsättningar för marknadsföring.
Att det ändå inte funkade visar ju vilken enorm felsatsning detta var från början.
Det visar också hur lätt det är i Kalmar, att med fotarbete, lobbyverksamhet och kontakter som drar i de rätta trådarna, övertyga de styrande om vilka kostsamma projekt som helst. Det är företagares och intresseorganisationers rätt att försöka, men det är de förtroendevaldas ansvar att inte leka hasard med skattepengar.

Nu när skattebetalarna i Kalmar under ett rödgrönt styre lagt 20 miljoner i Salvesjön är det dags för nästa projekt som garanterat inte blir billigare för kommunens invånare. Snart får vi besked, men med ett så omfattande juridiskt förarbete och kompletteringar för att inte fällas i efterhand, är risken stor att vi snart har ett Salve nr.2 på halsen . Även i Kalmar är det viktigt att ordförandeskapet sköts på ett öppet och förtroendeskapande sätt.