onsdag, november 30, 2005

kontrollapparaten igen.

De flesta lagar mot diskriminering i Sverige har tillkommit efter internationella påtryckningar. De har inte framsprungit av en känsla för att skydda och ge upprättelse åt diskriminerade människor. En antidiskrinineringsbyrå har nu öppnat i Kalmar. Det är jättebra,och jag vill verkligen att människor skall våga vända sig till byrån. De flesta ärenden har riktat sig mot offentlig verksamhet, och i Kalmar regerar socialdemokraterna med stödpartier. Därför blev jag väldigt besviken när jag vid invigningen skulle åka med hissen upp till byrån. Där står det på skylten till våningsplanet: Arbetarrörelsen Antidiskrimineringsbyrån. Väl framme kommer jag rakt in i fackföreningsrörelsens lokaler.
Många som vänder sig till en antidiskrimineringsbyrå är redan i ett utsatt läge och minsta hinder kan få dem att ångra sig på vägen.Om man nu är diskriminerad av kalmar kommun, hur känner man sig när man möts av maktens företrädare när man besöker antidiskrimineringsbyrån. När jag påpekade detta vid senaste Kommunfullmäktige aktiverade jag alla fackgubbar i fullmäktigeförsamlingen. Alla gick upp i talarstolen och bedyrade med en mun att LO minsann stod på de diskriminerades sida.
Dock fanns det också någon ledamot som just hade blivit diskriminerad av facket.
Att arbeta mot diskriminering är varje enskild människas ansvar. Det skall vi inte frånta någon. Men när man vill ha hjälp och upprättelse ska man kunna få den under fullt integritetsskydd.

Inga kommentarer: