Att dela en, om även smärtsam erfarenhet har de hundratusentals människor, som drabbats av flodvågskatastrofen, gemensamt.
Vi andra, som inte drabbats personligen kan vara delaktiga, men erfarenheten blir inte som för de drabbade, en del av oss.
På samma sätt tror jag att det är med den europeiska unionen.
Vi i Sverige som inte varit delaktiga i världskrigen kan inte fullt ut förstå de erfarenheter som gör att övriga europeiska länder varje år hedrar de soldater och civila som föll offer för striderna. De delar en gemensam erfarenhet, där alla familjer är drabbade. På grund av alla döda, är deras ålderspyramid lite senare än vår. När de tog hand om alla krigsinvalider och försökte bygga ett nytt samhälle, rekryterade Sverige deras friskaste arbetskraft, eftersom våra företag gick för högvarv enligt devisen” den enes död den andres bröd”. Det är bl.a. deras släktingar som senare flytt till Sverige från kriget i forna Jugoslavien.
Fortfarande har Sveriges regering en tradition att hålla Sverige borta så länge konflikter pågår, för att sedan ”storsint” träda fram och erbjuda fredsbevarande trupp eller bidrag.
Sveriges regering har också en tradition (och det har de gemensamt med flera länder)att skylla alla tråkiga beslut på EU, medan de positiva tillräknas det egna trägna arbetet i EU.
Fortfarande vägrar svenska ministrar göra det svenska folket delaktiga i EU:s vardagsarbete. Det blir ofta ett ställningskrig om svenska monopol och kollektivavtal, som hindrar en mera övergripande diskussion om vad vi vill använda europasamarbetet till.
Jag kommer dock att ta med europasamarbetet i valdebatten, för mer än 50% av de kommunala besluten berörs av vårt europasamarbete Nu kan vi ju även glädjas åt att våra östra grannländer är demokratier och medlemmar i Unionen, vilket är en stor vinst för både vår miljö och för vår säkerhet i Kalmar Län och förstås i hela Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar