Olof Palme skall hedras och minnas som den stora personlighet han var. Att han mördades mitt i livet och på öppen gata i Sverige har gjort att hans politik inte har granskats och kritiserats som andra politikers. Vi minns tyvärr att det inte fanns då och inte heller idag en fungerande krishantering. Många misstag i utredningen har aldrig kunnat repareras.
Vi minns också politiken och upptäckten av de infiltratörer och angivare i fackföreningsrörelsen som var direkt knutna till socialdemokraterna och som spionerade och registrerade kommunisterna.
Vi minns IB-affären där många fick yrkesförbud, utan att först långt senare förstå varför.Människor fick inte ens se sina egna akter eller veta vad de var anklagade för. Många frågetecken kvarstår.
Vi minns också löntagarfonderna och finansministern som skaldade "löntagar fonder är ett j-a skit, men nu så har vi baxat dem ända hit", på sitt anteckningsblock, där han satt i riksdagen och väntade på att rösta för löntagarfonder. Samme finansminister har efter att han avgått, helt sågat sin och det Socialdemokratiska partiets ekonomiska politik. Partipiskan ven och han ville vara kvar vid makten.Vilket är värst?
Vi minns även den tidens bostadsbrist för att inte tala om devalveringarna som höjde företagens möjligheter,en kort tid, ända tills löne- och kostnadskarusellen hade ätit upp vinsten.
Så kan man bara göra i en sluten ekonomi, men denna lättsinniga ekonomiska politik raserade hela det ekonomiska försprång Sverige hade på grund av att vi inte deltagit i det andra världskriget. Det minns vi också....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar