tisdag, oktober 04, 2005

Konkurrens är bra men jobbigt.

Ett nytt parti har bildats och det har aldrig tidigare funnits så många partier som vill in i Sveriges riksdag. Jag hoppas förstås att ”mitt” parti skall stå sig väl i konkurrensen.
Ny demokrati som på sin tid gick till val med den uttalade ambitionen att avbyråkratisera institutionerna och spara i det politiska systemet, var nog de som utnyttjade systemet mer än många andra, utan att bidra med något annat än kaos.
Men människor var tyvärr less på politiker (eftersom man gärna drar alla över en kam) och Ny demokrati fick ju flera riksdagsplatser. Det var även då i ett läge då sossarna höll på att förlora valet.
Nils Lundgren som nu toppar Junilistan är socialdemokrat. Men deras politik innehåller många av Folkpartiets förslag, med skillnaden att de presenteras på ett annat sätt. Det nekade ju inte heller Lundgren till. Man talar dock inte om var man skall ta pengarna till förslagen. Det är ju oftast det som är det svåra. Men media har inte heller ställt några svåra frågor till dem ännu.
Alltså en socialdemokrat med borgerligt partiprogram som tydligen vill ta sina väljare från den borgerliga sidan……
Junilistan drivs som ett familjeföretag, med en styrelse och med ledarens hustru som anställd.
Vem väljer Junilistans representanter? Har de valt sig själva? De bildar redan en elit i sitt parti som inte behöver ta hänsyn till några kritiska medlemmar. Troligen kommer man att ha en kommunikation via nätet med sympatisörerna . Det påminner lite om det sätt som Berlusconi har regerat Italien. Med känt resultat, eftersom politik och företag absolut kräver olika lagar och olika styrning.
Vem som vill ska ha möjlighet att starta ett parti i Sverige och den möjligheten ska vi slå vakt om. Behövs Junilistan? Ja, det avgör väljarna nästa år.

Inga kommentarer: