Idag har Europas länder firat den fred som inleddes med Romfördraget år 1957.
Det märkliga är att jag har levt i Sverige som tillhör Europa under hela denna tid, inte har hört om det i skolan. Vi har hört om Sveriges stormaktstid och alla egna segrar, men ingen talade om romfördraget och fredsarbetet i Europa.
Att de andra skulle resa sig ur ruinerna, medan vi utan konkurrens kunde bygga folkhemmet, var det ingen som berättade. Nej, det var först senare, när vi kunde forma egna slutsatser, som mönsterlandet Sverige krackelerade. Vi fick ett enormt materiellt försprång, men vad gjorde vi med det? Förstörde kapitalet med devalveringar. Vi har inte ens haft vett att fira vår frihet som gav oss försprånget. Eller är det så att vi har svårt att fira, när vi inte offrade något för freden?
Jag tycker i alla fall att vi ska gratulera varandra till att ha fått leva i fred sedan Romfördraget skrevs för sex länder. Vi ska också tacka dem som byggt denna fred åt oss. Nu är EU en stor gemenskap med 27 länder och det är klart att det behövs ett modernt fördrag för att arbetet ska bli effektivt.
"Men de pratar ju bara, det händer inget".
Att de pratar med varandra istället för att prata om varandra. Vi kan bidra i det lilla genom att respektera varandras olikheter och lära oss att leva sida vid sida i vårt eget land.
Att rösta om saken istället för att kriga om saken är det bästa . Låt oss hålla fast vid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar