I god tid före valet 2006 annonserade vänstermajoriteten i Kalmar en idrottssatsning om 150 miljoner på tre år. Pengarna finns inte, utan måste lånas, men alla är med.
Nu två år senare pågår fortfarande utredningen om vem som ska få del av pengarna, och förväntningarna är enorma hos idrottsföreningarna.
En liten energisk fotbollsförening får skattepengar till att restaurera och flytta ett gammalt klubbhus. De tycker, med rätta, att klubbhuset är för sunkigt och börjar bygga ett nytt som självklart blir dyrare, ja, nästan dubbelt så dyrt (kostnad nära en miljon) som det, de blev lovade. Men de bygger på, trots ett nej i fritidsnämnden om mera pengar. Då går man vidare och begär pengar på högre nivå.
Under tiden har man taklagsfest med de båda socialdemokratiska kommunalråden som gratulanter i det bygge som inte är finansierat.
Men det är väl som Birgitta Elfström, som var en av gratulanterna, säger. De kan ju själva i majoriteten självklart lova ut pengarna när de vill. De behöver ju inte vänta på en demokratisk process.
Frågan är bara varför vi har kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Varför sitter vi i oppositionen där och har synpunkter? Det är ju en helt onödig kostnad, när majoriteten ändå kan besluta alldeles på egen hand.
Här finns det pengar att spara i en kommun som inte har några marginaler.
Detta händer i Sverige i Kalmar kommun en härlig vårdag den 2 april.
Om det ändå hade varit den 1 april!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar