Hänsynslös maktutövning

När finansminister Magdalena Andersson sprider dynga om Alliansens år vid makten, bör vi komma ihåg att samtliga länder i vår omvärld var mycket imponerade av dåvarande alliansregerings ekonomiska politik under den allvarligaste globala krisen i modern tid. Vi bör också komma ihåg att jobbskatteavdragen bidrog till fler i arbete och därmed mer skatteintäkter och pengar till svensk välfärd än någon regering tidigare.
Dessa av socialdemokrater i retoriken kritiserade jobbskatteavdrag har de däremot behållit, så nog förstår de i praktiken dess betydelse.

2014 berömde sig finansminister Andersson att hon lagt den stramaste budget sedan budgetsaneringen. En budgetsanering Sverige tvingades till efter överhettningen under socialdemokraternas glada 80-tal (med efterföljande ekonomiska kris).

Det har inte undgått någon i hela Sveriges land att socialdemokraterna sparat på välfärden sedan 2014. Det är kris inom snart sagt alla offentliga verksamheter där de anställda flyr till de få alternativ som finns. Men som vanligt ska S nu innan valet ”rädda ” de verksamheter som drabbats. Historien upprepar sig.

Det hade  svärtat den glättiga bilden för mycket om det pågående hotet ( efter lagbrott i Transportstyrelsen) mot rikets säkerhet  hade kommit fram före valet.

Nu spårade media ändå upp det. Två ministrar har efter misstroende fått gå - till andra politiska  jobb. Det är så S belönar partilojalitet. Men det finns fler ministrar som deltog i hanteringen och som självklart har ett ansvar, hur trevliga de än är.

Finansministern förbereder nu nästa 80- talsbubbla. Hon anser  till skillnad från sitt eget konjunkturinstitut, att hon har 40 miljarder att sätta sprätt på. Hon intecknar, så som socialdemokrater brukar, pengar som ska komma in längre fram. Ekonomer och analytiker häpnar. Vi som följt S- politiken häpnar inte lika mycket.