Det var vad LO:s högste ledare och socialdemokrat sa när han talade på Vänsterns partikongress i veckan som gick. Säkert sa de tidigare att de aldrig skulle vika ner sig för kommunisterna. För samma inställning hade samma fackförening tidigare till kommunisterna och man bekämpade dem och konkurrerade på arbetsplatserna. Det är oklart vilken dag de accepterades.
Socialdemokratiska arbetsplatsombud inledde t.o.m ett omfattande och uppmärksammat underrättelsearbete för att kontrollera kommunisterna, och de hölls utanför viktiga nämnder och möten i riksdagen. Känns det igen?
Det kommunistparti som tidigare och även nu, med namnet Vänstern, är ett stödparti till socialdemokratiska regeringar var alltså då ett Sovjetvänligt parti, med ett odemokratiskt förflutet.
Vänsterfalangen ”Reformisterna ” inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i princip samma partiprogram, och det innebär att S kan tala med en ”regeringsåsikt” och en ”reformiståsikt”. Anpassade budskap. Makten framför övertygelsen.
Nu talade LO:s högste ledare i veckan på
vänsterpartiets kongress, vilket väl är det yttersta beviset för att Vänstern
förflutna nu har accepterats eller reviderats? V är med S-ledningens medgivande insläppt i den samlade
socialismens politiska värme. V kan genom att bjuda in LO, också inför de egna markera lite mot
S , som man ändå fortfarande ger ett passivt stöd i riksdagen. Det finns ju också en
”papperslapp som vi aldrig kommer att få se”.
Nu
gör V tillsammans med S på samma sätt gemensam
sak mot de som nu hotar att ta väljare S. Man får lätt intrycket att det
för S handlar mer om makt än övertygelse.När är ett partis bakgrund preskriberat? Eller är det tillåtet att istället gå till angrepp, och diskutera de förslag vi ogillar?
Och vem har makten att preskribera en bakgrund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar