Det är nu ganska många som undrar varför jag accepterar att några politiker
försöker förolämpa mig på olika sätt i kommunfullmäktige.
Detta är inte i första hand en genusfråga, utan en maktfråga, tror jag. Det är först när jag utgjort ett hot mot en position som detta har skett, och oftast med subtila metoder.
Att utgöra ett hot mot rådande normer bör ju bara förskräcka dem som fått sin position på dessa villkor. Det är egentligen tragiskt att de saknar sakliga argument, och måste använda förminskande etiketter som vapen.
Om jag anpassar mig , och svarar med samma medel, så bidrar jag till att spela på deras villkor, och det vill jag inte.
Jag har gått in i politiken för att förändra och jag förstod tidigt vilka krafter jag utmanar.
De flesta förolämpningar är mer subtila och sker utanför de offentliga rummen.
Tyvärr är tystnaden lika representativ här som annars i samhället.
Det finns faktiskt politiker som inte uttalar en egen politisk åsikt under en hel mandatperiod. Och det tycker jag nästan är ännu värre.
Många hoppar av politiken för att de inte finner sig i att sitta tysta eller att bli tystade. Jag förstår dem, men jag gjorde för länge sen valet att stanna. Och nu är jag förtroendevald, vilket för mig betyder att jag ska leva upp till det uppdrag jag fått av partiet och av de som valt mig.
Försöken att tysta mig har, när de inte haft avsedd effekt, ändå avtagit med tiden.
Det som nu har hänt ett par gånger är att det osynliga blivit synligt och att flera män reagerat.
Det ger mig gott hopp om, att vi som vill förändra är på rätt väg om än med myrsteg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar