Inget lands enskilda angelägenhet

Ingen organisation är starkare än sin svagaste länk, och vem som helst kan ibland ha rätt att misströsta om FN:s kamp för mänskliga rättigheter. Gränserna och normerna för förtryck och rättssäkerhet får inte förflyttas!

Att Jamal Khashoggi  går in på sitt lands ambassad för att hämta ett dokument inför sitt giftermål, är väl inget anmärkningsvärt. Att han ombeds komma tillbaka om en vecka, kan man nu i ljuset av vad som hänt, ses som en ren förberedelsetid till ett mord.

Innan har Ryssland och Kina ofta satt sig på tvären, när det gäller ”andra länders egna angelägenheter” men nu verkar USA, eller rättare sagt dess president fega ur när det gäller ett mord på en ambassad, där man ju tror att enskilda medborgare ska kunna känns sig trygga. Det måste prövas i säkerhetsrådet. Om FN låter detta mord, och ännu värre det uppenbara försöket att mörka det, passera utan allvarliga konsekvenser, har rättsordningen  passerat en viktig gräns.

Då måste övriga organisationer inom och utanför  FN agera.

Det behövs en fungerande kontroll av korruption i hjälporganisationerna, men vi kan inte bortse från vilka insatser som gjorts för att bygga upp t.ex. barnavård med viktiga vaccinationsprogram och mödravård. De FN-soldater som riskerar sina liv för att det civila hjälparbetet ska vara möjligt får vi heller inte glömma när frustrationen över ett sviktande säkerhetsråd  och ett handlingsförlamat FN övermannar oss.

Tyvärr kan nog inte FN reformeras när det gäller de permanenta medlemsländernas vetorätt, för vem släpper ifrån sig en sådan makt. Och utan dessa nationer inget FN.  Det finns ändå ett värde i att många länder träffas och samtalar istället för att kriga. Den insatsen ska inte förringas utan istället utvecklas. Men värdegrunden måste förstärkas!