Tålamod var ordet.

Idag lyssnade jag till presentationen av statskontorets rapport om bl.a. måluppfyllelsen för nya polisorganisationen så här långt och förutsättningarna att nå målen.
Två mål av åtta ser ut att vara uppfyllda. Det kan man ju ingen vara nöjd med. Man får inte heller känslan att målen kommer att uppfyllas. Dessutom har man några år till på sig. Här har vi inte bråttom.

Polisen har ju varit föremål för diskussion under hela mandatperioden med socialdemokratiskt styre. Poliserna har flytt verksamheten och trots tomma stolar i utbildningen, satsar S på att utöka utbildningen ytterligare . Alla är inte lämpliga bara för att man antas till utbildningen. 

Panikåtgärden har varit att lösa de enkla brotten och på så vis öka statistiken. ”Pinnräkning” enligt polisens ordlista. Socialdemokraterna sköt heller inte till de pengar som bedömdes skulle behövas redan från start 2015. I stället dröjde det till året före valet innan regeringen sköt till extra miljarder till myndigheten.

Det ständigt återkommande behovet av inflytande hos personalen framhölls, och här gällde det ju även delaktighet i implementeringen av arbetet med den nya polisorganisationen.

Polisen skulle komma närmare medborgarna var ett viktigt mål och jag minns själv de goda ambitionerna när polisen hade öppet hus i Kalmar för att samla in synpunkter.
Rapporten visar att polisen inte kommit närmare medborgarna. Det diskuteras mycket styrning och ledning, men påpekades också det självklara, att det måste finnas några att styra och leda.

I många kommuner har skattebetalarna istället tvingats betala extra för ordningsvakter och väktare som ersatt den frånvarande statliga polisen. Utredningsverksamhet av brott  har trots stora ansträngningar , försämrats.

Det beskrivs inte många rätt i denna rapport, men nu kan det bara bli bättre.
Tro dock inte att någon erkänner att man misslyckats, för det händer aldrigNär tror man att organisationen är genomförd? år 2024-2028. Tala om marginaler!!
Ha tålamod, var budskapet.

 

I dagens Barometern rapporteras om övertidsskulden för några kompetenser i landstinget.
Återigen betonas vikten av att cheferna blir tillräckligt många, men ingenting om de som arbetar närmst patienten.

Man berömmer sig av den gräns man satt för vad varje människa får arbeta över. Så fantastiskt bra.

Är det bara tålamod som gäller i offentlig sektor?