Det var tur att fler liberaler visade på en annan riktning, för jag hade verkligen mina tvivel. Mats Persson, avgick som partiets ekonomiske talesperson, vilket är beklagligt, men självklart hedrar det honom om han inte ville driva den politik han inte trodde fullt ut på.
Samtidigt aviserade Jan Björklund sin avgång, vilket förvånade många, eftersom han var den som valt att partiet skulle stödja en S-styrd regering.
Att inte partiledningen ens på ett trovärdigt sätt kan erkänna kända fakta kring en nyligen vald liberal är en gåta även för mig. Är det något partisekreterare eller gruppledare ska ha kompetens för borde det väl vara krishantering och samtal att söka det bästa eller minst dåliga för den enskilde personen och partiet. Det är väldigt otydligt nu vilka engagemang en liberal kan ha vid sidan av sina uppdrag. Hur påverkar det viljan att ta ett förtroendeuppdrag i framtiden.
Nu känns det som om dörren till styrhytten är låst och skutan driver lite hit och dit medan några letar flytvästar för att rädda sig tills stormen blåser över.
Det blåser inte över.
Det är hög tid att jämna vägen så att en ny partiledare kan väljas.
Jag får alltför många frågor från ”mina” väljare som jag inte kan svara på just nu. Och jag har ändå engagerat mig för ett mer liberalt samhälle sen 90- talet.
Är det så att partiet just nu bara väntar på frälsaren som ska rädda oss? Den personen finns inte, så vi ska nog göra så mycket jobb vi kan dessförinnan.
Det måste dock vara någon som klarar att stå rak och styra skutan framåt även i motvind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar