En feministisk utrikespolitik

Vintern 2018 var Sverige värd för fredssamtal mellan krigande parter i Jemen. Det var ett gott försök att få dem till förhandlingsbordet, och det är sällan fel att försöka.
Enligt FN är ungefär 21 miljoner människor och hela 80 procent av den jemenitiska befolkningen, beroende av humanitär hjälp för att klara vardagen. Konflikten bidrar nu till en svältkatastrof.  2014 uppgick Sveriges humanitära bistånd till närmare 150 miljoner kronor och fortsätter via olika organisationer. I november 2015, skrevs kontrakt på radar- och stridsledningssystem för ett värde av tio miljarder kronor till Saudiarabien.

Lite kluvet. Som att skicka med benproteser om man säljer minor.

Den saudiledda koalitionen beskylls nu för att ha stoppat mat och mediciner från att nå den jemenitiska civilbefolkningen, och enligt Rädda Barnen har 85 000 barn nu dött av svält i Jemen.

Enligt säkerhetsexperter styr Förenade arabemiraten blockaden mot Jemen från en militärbas i Assab i Eritrea, som ligger söder om staden Hodeidah utanför Jemens gräns. Jemen bombas sönder och samman, samtidigt som humanitärt bistånd förhindras att nå människorna. Frågan är hur Sverige trovärdigt det blir när Sverige samtidigt bistår en av parterna i kriget med vapen.

TV4-nyheterna har visat att svenska vapen kan kopplas till konflikten. 
Margot Wallström har förnekat dessa samband.

I Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L slås fast att partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexport till icke demokratier som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Men nu tvistar regeringen om ifall detta även gäller följdleveranser.

Vi har hört den där om följdleveranser många gånger förut. Och man blir lika upprörd varje gång. Det är klart att alla regeringar köper vapen för att kunna ha ihjäl sina fiender när det blir krig. Vapenexport är ju väldigt komplexa frågor för oss alla att fundera på, men under tiden svälter några tusen till om de inte skjuts ihjäl. Cyniskt? Ja.

Nu reser Margot Wallström på fredsresa i Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Oman och Jordanien för att träffa FN och prata med så många som möjligt. Men det är klart att alla parter håller koll på både det svenska biståndet och på svensk vapenexport till samma konfliktområde.

Jag hejar på för freden, men den feministiska utrikespolitiken blir allt svårare att förstå.