FN behöver starkare muskler

Idag är det FN-dagen. Vänstern tyckte vid vårt inträde i EG/ EU att vi hellre skulle ha en mer demokratisk organisation, likt FN. FN gör mycket bra men det finns också mycket i övrigt att önska av FN. Att segrarmakterna från andra världskriget kan lägga in sitt veto, förlamar fredsarbetet som kunde förbättrat framtiden i länder där människor flyr för en bättre framtid.

Storbritannien suger all kraft ur EU:s viktiga utvecklingsarbete, men det är inte första gången och blir med all säkerhet inte sista. Landet har obstruerat och tvingat till sig fördelar inom flera områden, både avtalsmässigt och ekonomiskt.
Nu är det endast skilsmässan som förhandlas och den processen är nu inne på sitt fjärde år. Hur ska det inte bli när framtiden mellan länderna ska diskuteras? Då börjar den svåra delen i samband med utträdet. Roamingavgiften, bara en sån "liten" sak.

EU har en otroligt viktig uppgift och måste lyckas med konststycket att både fördjupa sitt samarbete och utvidgas med de länder som uppfyller kriterierna. Nordmakedonien har arbetat för att anpassa sig till gemenskapen, t.o.m. ändrat sitt namn, vilket var en stor uppoffring för att fortsätta sin kandidatur. Samtidigt måste länderna vara så stabila att de egna invånarna inte flyr till andra länder inom EU.

Vi ska inte glömma alla de kriser som lösts inom unionen. DDR upplöstes fredligt och idag finns bara ett spår av gatsten som utmärker den mur, som människor riskerade livet för  att passera. Tyskland enades och det kunde ske för att det då fanns ledare i övriga världen som också såg lite längre än till den egna landsgränsen.

För små länder som Sverige  blir EU allt viktigare när vi måste samarbeta inom alltfler områden. EU:s budget ska ses i det perspektivet och  vid flyktingkrisen var de som då ropade högst på EU:s resurser, de som nu samtidigt vill försvaga EU. Ingen vill så klart betala mer än nödvändigt. Sverige betalar idag en knapp procent av  offentliga utgifterna ( av BNP ) till EU . Andelen är ungefär densamma som 1995 när vi blev medlemmar. Sveriges offentliga utgifter är ungefär 44 procent av BNP.
Stormakterna växer och ledarna har ökade maktambitioner. Ryssland och Kina investerar ekonomiskt och köper inflytande i många länder. USA vänder sig inåt och storspelar på egen hand utåt. Jag är optimistisk så länge länders befolkning har kraft och mod att protestera. Det är dock inte helt lätt för svaga ekonomier att då bevara ett både politiskt ekonomiskt oberoende. Demokratier försvagas också, när ledare styr kortsiktigt via twitter, utan beredning eller råd av kompetenta tjänstemän.

Inget land är helt säkert, och även den svenska demokratin måste, likt Ölandsbron , repareras och stärkas upp.  Det behövs ibland, och även här, en helt ny starkare och stabilare bro som håller för framtida påfrestningar. 

Det är viktigare än någonsin att demokratin stärks och förnyas, i Sverige, EU och Förenta Nationerna.