Grattis till Tyskland och Europa!

Ungefär som en del SD anhängarna säger sig inte bekänna sig till rasismen vill inte heller Vänsterns anhängare bekänna sig till kommunismen. Men ändå lockar det.
Ändå ser vi idag både s.k. intellektuella och entusiastiska tonåringar som påstår att ”tanken” med kommunismen var god. Och att det är den ”fina” sidan av kommunismen man längtar efter.

Jag var i Berlin på sextiotalet , alltså Väst. Turistbussarna tömdes på passagerare och kollades med speglar innan vi skulle in i öst. 

En gång gick vi själva in genom Checkpoint charlie över den långa, långa gräsmattan.
Den port vi gick ut ifrån hade inget handtag på östsidan. Det var lite kusligt då, men idag förstår jag verkligen hur lätt vi kunde försvunnit om vi gjort några fel.

 Det mest begärliga vi hade var några öppnade paket med amerikanska cigaretter, vilket var guld värt på östsidan. Men vi gick in i stora, men helt tomma affärer och skulle man köpa lite grädde till kaffet, så fick man betala ordentligt för det.

Men det allra värsta är det kontrollsamhälle som presenterades efter återföreningen.
Att familjemedlemmar spionerat på varandra och vilka svek som uppdagats efteråt. Man kommer aldrig att förstå det. Och vi vill inte ens ha lite av det.

För två år sedan var jag i Berlin för första gången sen mina tonår och det var en riktig lyckokänsla att kunna promenera fram och tillbaka från öst till väst över de gatstenar man lagt för att märka ut var muren fanns. Trots allt är man glad att en del av muren finns kvar så att de ungdomar som fötts efter 1990 kan få en liten inblick i denna svarta period i Europas historia.

Det var också en tid när Europa höll andan. Vi visste ju inte om Tyskland skulle bli ett stortyskland och lämna EU eller orka införliva Östtyskland i dåvarande EG med allt vad det innebar. Men alla ville detta och Kohl och Mitterand hade en bra personkemi och vågade se lite högre än till inrikespolitiken. Dessutom blev EG nu EU och blev en politisk union. Därefter har nästan alla våra grannar i öst blivit EU-medborgare och vår Östersjöregion kändes mera förena oss än skilja oss åt.

Så vill vi ha det.

Kommunismen är på riktigt och alltför nära oss. Och därför måste Sverige med alla medel hävda vårt territorium. Det intrång som nu skett i Östersjön får inte bli ett alibi för minskad öppenhet men det är så viktigt att EU:s medlemsländer håller ihop och värnar om fredstanken och vår gemensamma utveckling.