Respekt är alltid ömsesidigt.

I ett kulturhus i Köpenhamn diskuterade man igår konst hädelse och yttrandefrihet. En ensam gärningsman skjuter, och en människa som inte ens är med i diskussionen kommer inte hem igen på kvällen.

Gärningsmannen flyr i bil och taxi som polisen kan spåra.
Man tror att samma man skjuter en ung judisk man som håller vakt utanför en synagoga i stadsdelen Norrebro. Två poliser blir skadeskjutna. Nu flyr gärningsmannen till fots, men polisen kan spåra hans lägenhet och där i närheten skjuter polisen honom.  

Hela centrala Köpenhamn mobiliseras med poliser  som försöker skydda befolkningen mot…

ja vad? Man vet inte i detta läge om det planeras fler terrordåd eller om gärningsmannen är själv. Idag låter sig inte gärningsmännen sig gripas levande, inte ens det egna livet värnas.

Allt detta händer inom mindre än ett dygn i vårt grannland.

Oskyldiga människor ska inte  dödas för att vi ska påminnas  om att vi, som lever nu, faktiskt kan göra något för att förändra världen. Vi har alla ett val och ett ansvar att försöka hitta lösningar som förhindrar våld. Yttrandefriheten är en frihet som ska bevaras, punkt. Allra bäst är om yttrandefriheten kan leva sida vid sida i respekt för oss själva och andra människor.

Är detta framtiden? Knappt hundra år. Har terrorn och rädslan överlevt sina offer?  Vi måste bekämpa rädslan för det okända och det kan vi göra i vårt dagliga arbete som samhällsmedborgare och  förtroendevalda. Det gör vi bäst med kunskap och öppenhet. Och det börjar i det lilla….