Har idag fått ett brev från demensföreningen som påminner oss förtroendevalda om måltidens betydelse. Det sker ju en väldigt teknisk diskussion idag om vilken paketering som är den bästa för maten ur näring, och hygiensynpunkt. Vi blir förelagda en sanning, och egentligen är inte en traditionell matlagning ett alternativ för oss att ta ställning till. I sitt stilla sinne tänker man ju ett och annat, och många tycker nog att jag vädrar mina åsikter lite för fritt ibland.
Vi fick ju veta "att EU har bestämt reglerna" för matlagning och det fick vi bygga vår matlagning efter. Nu är det ju så, att Danmark, som, vad jag vet, är med i samma EU, har lagat mat som vanligt på hemmen, och de gamla har fått vara med. Här i Sverige blev ju plötsligt köken mera otillgängliga än den operationsavdelning jag har arbetat på i nästan hela mitt yrkesliv. Och man skyller på EU, och vi politiker kan tycka vad vi vill.
Men vi är inte tysta! Jag har tillsammans med andra liberaler tryckt på för att normalisera detta vansinne.
Och nu är det i alla fall så att Folkpartiets Barbro Westerholm som sitter i äldreberedningen för regeringen, har jobbat hårt för att vi även i Sverige kan få använda köken som de är tänkta från början. Barn och gamla ska vara med under ordnade former. Barnens skolmat och trivsel är lika viktig för lärandet som den är hela livet. Men både för både barn och gamla riskerar vi att göra individen till föremål för utfordring, som demensföreningens företrädare så riktigt beskriver.
Måltiden är ju också samvaro och dagens höjdpunkt för många äldre. När jag arbetar som sjuksköterska brukar jag fråga mig:"hur skulle jag vilja ha det"? Ja, nog skulle jag vilja att måltiden var något att se fram emot, och det vill nog alla. Det är bra att vi får små brev med påminnelser om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar