Ikväll har jag sett en riktig rysare på TV. En strokepatient på nästan nittio år blir av en svensk kommun tilldelad en förvaltare Helt plötsligt är hon fråntagen alla sina egna rättigheter.
Hon blir inte rehabiliterad på det sätt hon vill. Hon får ingen stimulans. Hon får bara ta emot de besökare som förvaltaren godkänner.
Så många vänner som försöker få kontakt med henne får bara ett nej helt utan en begriplig motivation. Jag vet att allt inte kommer fram eftersom man kan gömma sig bakom sekretessen, men bara hälften kunde faktiskt räcka.
Vännerna vill sen visa henne att de är med henne genom att spela och sjunga utanför hennes omsorgsboende. Då får även andra äldre gå in och man stänger fönster och dörrar och rullar ner gardinerna. Det är helt obegripligt att ingen, varken på boendet eller i omgivningen ingriper.
En förklaring till besöksförbudet var att hon blev så upprörd efter besöken, men om hon var glad under besöken, så kanske det vägde upp.
Man uppvisar ju nästan samma inställning som på "den gamla goda tiden" då lobotomi var svaret på hur alla människor som visade stora känslor och lite udda beteende skulle bli nöjda och lugna.
Slutade filmen lyckligt?
Nej den slutade faktiskt med att patienten förflyttades till hemlig ort. Obs detta händer i Sverige.
Och förvaltaren försäkrade att hon hade det såå bra och var såå söt och rolig. Bara det uttrycket är så ringaktande, för man kanske inte vill vara bara söt och rolig när man är nästan nittio år.
Man vill bli respekterad även om man ibland är upprörd, och om man reagerar med ilska på en sådan behandling så tycker jag det tyder på en ganska bra uppfattningsförmåga och känsla för rätt och fel.
Det finns de som försöker forma människor att passa in i sitt eget idealsamhälle. Det är klart att upprörda människor stör en sådan strävan. Men som i en annan rysare om "sekten på Säter" så odlar man bara sin egen förträfflighet och anser att alla andra är illvilliga.
Kvällens film var en modern variant av Gökboet. Denna patient hade en massa vänner, men hur många gamla finns det som vi inte vet om. Du kan vara hel och ren och till synes välvårdad, men det är det osynliga förtrycket man ska vara riktigt rädd för. Det behövs en helt annan inställning till människors olikheter från vaggan till graven.
Jag vill bestämma över mitt liv - hela livet och det vill jag att andra också ska få möjlighet till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar