onsdag, augusti 07, 2019

Kaos, problem eller utmaning?

Larmen har duggat tätt från Kalmar kommunens omsorg. Under sommaren har vårdmottagare eller personal larmat ena dagen och ansvariga för omsorgen har dagen efter i tidningen ansträngt sig att förklara och försäkra att bättre tider är inom räckhåll.
Jag har också från berörd allmänhet hört exempel på dåligt bemötande och kaos på hemtjänstsidan i sommar. Anhöriga som har en ansträngd situation i övrigt har under sin ”semester” i princip blivit vårdgivare på heltid. Så upplevs situationen av de anhöriga, medan någon också faktiskt hyllar den personliga assistansen som ju är företagsdriven i Kalmar.

Men ett företag, som också fått beröm, får idag en släng av sleven. Man får inte riktigt klart för sig om det är personalen eller den anhörige som initierat denna helsida men just ”förflyttningar” i hemmet verkar vara en väldigt snäv definition som behöver redas ut. Definierar staten eller kommunen detta med förflyttning? Om en vårdmottagare ska ha hjälp till och från toaletten med förflyttning, vad gäller då? Verkar vara oklart om vilka övriga behov i samband med toalettbesöket som ingår.

Att kommunen ville privatisera den personliga assistansen var en ren ekonomisk fråga. Hur personalen gavs möjlighet att återanställas i kommunen var en kompromiss, men är ju rena guldägget för kommunen idag eftersom det på grund av samma kaos i omsorgen råder brist på personal. Men bara om samma personer kan placeras i omsorgen?


Enligt LOV ska personalen vara utbildad och kompetent för uppgifterna. 

I en utvärdering ska naturligtvis också handläggarens bedömning av vårdbehov och de anhörigas insatser räknas in. För uppenbarligen räknar man enligt nuvarande handläggning av LSS att anhöriga inte bara kan, utan också ska, vara vårdgivare om de ännu inte kroknat. Eller upplevs det bara så?

Det är lätt att blanda ihop tiden före och efter socialdemokraterna ändrade direktiven med LSS.

Var uppstod kaos och varför? Var uppstår ny kostnad och varför?

Inga kommentarer: