Att socialdemokraternas flyktingpolitik har havererat är känt sedan länge.
Det visar det faktum att utanförskapet ökat trots att Mona Sahlin som ansvarig minister inte talat om annat än att komma till rätta med utanförskapet, visar att hon saknar förmågan.
Det faktum att främlingsfientligheten ökat under Mona Sahlins styre, visar också att hon inte är trovärdig i nom detta område.
Hon har helt enkelt misslyckats.
När tragedin med mordet på Fadime var ett faktum satt hon i varenda TV-sändning och talade om att nu skulle hon göra allt hon kunde för att stoppa det hedersrelaterade våldet.
Att man knyter ett förlåtande namn som heder till brottet är i sig stötande. Jag anser att det borde räknas som ett förtrycks- eller maktrelaterat våld.
Mona Sahlin med kompani har även här misslyckats, när man tror att bidrag är lösningen. Det är samma omtanke som när föräldrar ger sina barn hundra kronor, istället för sin uppmärksamhet, och på så vis köper sig fria från det dåliga samvetet.
Nu har alliansregeringen gått till val på arbetslinjen, och försöker applicera den på flyktingpolitiken också. Det kanske inte blir helt rätt från början, men det kan bara bli bättre än den tidigare ”integrationen”.
Den som är asylsökande kan nu lockas att söka sig till områden där det finns både bostad och arbete. Flyktingar är företagssamma människor, som ofta därför upplevts som ett hot i det egna landet. Dessa människor är en resurs för Sverige och för Kalmar om de söker sig hit.
Vi ska inte nedvärdera dessa människor med bidrag och passivitet utan visa vad de går för. Men då måste vi våga släppa in dem i det svenska samhället, och här har inte minst fackföreningar och offentlig verksamhet ett viktigt uppdrag.
Bra språkutbildning (bara att man kallar det ”svenska för invandrare” gör ju att man pekar ut dem som om de vore en grupp med andra behov än andra som inte kan det svenska språket) och praktik under utbildningen är nyckeln in i det svenska samhället.
Sverige skall självklart följa alla de konventioner som vi som land har förbundit oss till ,och jag anser att vi tjänar, både kulturellt och ekonomiskt på en generös flyktingpolitik. Jag vill därför tro att vi även kan ha förväntningar på människor som är födda i ett annat lan, så väl som på de som är födda i Sverige. Självklart är att alla vill försörja sig och sin familj var de än bor och det måste vi uppmuntra. Det är inte människorna som är ett problem utan det är den tidigare förda politiken i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar