Västerviksmodellen är för mig, som narkossjuksköterska, en bedövningsmetod vid förlossning, men i kommunala sammanhang är det något helt annat. Modellen går här ut på att man endast tillsvidareanställer personal med omvårdnadsutbildning. Jag blir faktiskt förvånad att man på någon arbetsplats anställer tillsvidare utan denna kompetens. När man talar med de människor som får hemtjänst märker man, att skillnaden generellt är väldigt stor mellan de som har utbildning och de som inte har den. Sen kommer man ju aldrig ifrån de personliga egenskaperna.
Kompetens, Körkort är tydligen grundkrav för att man ska kunna arbeta i hemtjänsten.
I Västerviksmodellen ingår tydligen körkort och kompetens, men jag tror att man också måste lägga till kraften som ett extra K för att uppnå Kvalitetskraven till fullo ur folkhälsosynpunkt.
Att arbeta med sjuka och gamla människor som saknar egen ork är lika tungt för kroppen som att arbeta som brandman. Det finns jämförelser. Därför tycker jag att man ska göra ett anpassat fystest i samband med anställningen.
Dessutom ska de som arbetar med tunga lyft i det dagliga arbetet ha anpassad regelbunden träning precis som brandmännen har idag.
Detta är ens sådan typisk skillnad i förutsättningar mellan ett typiskt manligt yrke och ett kvinnligt. Båda jobben kräver både fysiskt och psykisk kompetens men det är bara inom räddningsstjänsten som det värderas och mäts som en viktig faktor för att klara av arbetet.
Visst finns det hjälpmedel som kan användas ibland, men arbetskamraterna i omsorgen är ju lika beroende av att kompisen klarar ett lyft även om det inte brinner. Dessutom arbetar man ofta ensam och i små utrymmen. Dessa lyft görs inom omsorgen flera gånger om dagen och människor blir allt tyngre.
Om man har invändningar mot fystest för omvårdnadspersonal, borde man rimligen ha invändningar mot fystest även vid anställning av brandmän. Är ni med?
Eller ska vi med öppna ögon fortsätta den inslagna banan med arbetsskador och utslitna ryggar inom vården?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar