Det är för sorgligt om det är så att Michael Jacksson dog med Diprivan i kroppen.
Det är ju också sorgligt om det skulle mörkas vid den första obduktionen, för någon måste faktiskt vara ansvarig för ordinationen.
Det är sorgligt när anhöriga ska behöva be om en andra obduktion, för att man inte litar på den första. Sorgearbetet, som ju är svårt för alla, måste vara olidligt när man ska gå igenom allt gång på gång och dessutom tvivla på de som ska vara experter.
Det är också sorgligt om medlet Diprivan ska få ett oförtjänt dåligt rykte bara för att det använts orätt. Diprivan används på en mängd olika sätt och alla narkossköterskor använder ju detta medel dagligen i sin verksamhet, och jag har ju själv använt det i mitt arbete under många år. Ett bra medel i rätt händer, men ett livsfarligt medel i orätta händer. Det kräver god anestesikompetens och en bra övervakningsutrustning.
Även om Michael Jacksson var relativt ung, har hans kropp utsatts för mycket prövningar, eftersom han aldrig var riktigt nöjd med sig själv, och ville ändra naturens ordning. Det är tyvärr också sådant vi minns.
Men vi vill ju helst minnas hans begåvning och hans dans och musik som ju fortfarande lever.
Det är också ganska sorgligt att han nu uppskattas på ett sätt som han säkert inte fick uppleva ens under sin glansdagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar