Det var falangstriden, som störtade Mona Sahlin, och det var samma interna strid som bidrog till att Håkan Juholt avgick.
Man kan ju undra vad resultatet blev av alla arbetsgrupper i kriskommissionen.
Var den bara ett spel för gallerierna, eller vilken glädje hade partiet och Håkan Juholt av den "nya" organisationen när han tillträdde. Han beskriver ju själv att han i princip stod utan organisation.
På det mänskliga planet önskar man inte ens en politisk motståndare den resa som han har gjort, men att skylla utgången på någon annan går inte. Resan visar bara att han inte hade kapacitet att leda ett så stort parti. Hans självbild och ja- sägarna runt honom sade något annat, men ansvaret är hans.
Falanger går att kväva med ett auktoritärt ledarskap...åtminstone för en tid.Det räddar ansiktet på ledaren men för partiet vinner delaktighet och det öppna samtalet alltid i längden.Och då menar jag inte det "öppna samtal" som bestod av läckor till media eller internt skvaller.
Men vilken nytta gjorde kriskommissionen med alla sina konsulttimmar? Det kan man fråga sig en sådan här dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar