Många sjukdomar har i princip utrotats och mellan 2 och 3 miljoner barn räddas varje år på grund av att de vaccinerats. I Sverige utrotades i princip mässlingen tills den för tjugo år sedan ökade igen, i huvudsak hos ovaccinerade. Ett fåtal har sänkt immunförsvar och kan inte vaccineras, men de skyddas när fler i övriga befolkningen är vaccinerade.
Det är ett stort ansvar man tar på sig för både sitt eget barn och andras, om man inte tar emot de förebyggande vacciner som rekommenderas. Att bara få välja förskola och utsätta andra för fara är tveksamt.
För det är varken fattigdom eller okunskap som styr vaccinationskritiker, som oftast är högutbildade och istället anser sig kunna söka sin kunskap själva.
Märkligt är att högutbildade tillhör skaran som misstror auktoriteter på området, liknande det förakt vi sett för vetenskap i helt andra sammanhang. (man undrar om det är samma misstro till ”eliten” som också styr den som stöder missnöje och populism i andra livsval.)
Detta motstånd mot vaccinationer är inget svenskt fenomen, för man ser nu också en ökning
av mässlingsfall i övriga Europa. Flera länder inför obligatorisk vaccinering, och föräldrar till
de barn som kommer tillbaka till skolan i Italien ovaccinerade, får böta. WHO står bakom tvångsvaccineringarna.
Envisa rykten i sociala medier och felaktigheter om biverkningar av vaccin kan bita sig hårt fast. Tydligt är att hög utbildning
inte alltid är en garanti för att vi fattar rätt beslut. När det gäller våra närmaste är vi inte alltid rationella, det kan många medicinskt välutbildade vittna om.Speciellt när det gäller våra barn, ställer sig känslorna gärna i vägen för de rationella besluten.
Då måste tilliten till vetenskapen och samhällets institutioner vara starkt grundad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar