fredag, februari 08, 2013

Härskar genom söndring!

Vi liberaler har ju en het övertygelse att människor ska kunna ta makten över sina egna liv och därmed också kunna påverka det samhälle vi lever i.
Vi tror att kunskap är den viktigaste vägen att uppnå detta, och därför satsar vimmer än något annat parti på skolan och barnens framtid.

Folkpartiet har drivit denna politik helt konsekvent, men vi ser att socialisterna i Kalmar, oavsett vem de "samarbetar" med driver en helt annan politik. Skolan har mindre resurser än våra jämförelsekommuner, medan satsning på elitidrott och besöksnäring fördubblas.

Vi får så  olika budskap om politiska konstellationer från övriga partier ,  så vi har kommit överens om att avvakta deras bestående  ställningstaganden i politiken och i partierna innan vi i vårt parti avgör trovärdigheten.  En röst på Folkpartiet kommer dock alltid vara en röst på en icke socialistisk politik och på en allians som just vill flytta socialdemokraterna från makten.

Lite förvånad blir man då över dagens debattartikel från Anders Andersson, som tillsammans med alliansen gick till val på att flytta socialdemokraterna från makten, nu skriver en artikel där vi som hört Johan Perssons olika anföranden, känner igen nästan vartenda ord.
Med andra ord står där bara sådant som alla andra partier kan hålla med om, och när det gäller  t.ex. företagande, högre utbildning  och föreningsliv vet jag inget parti i Kalmar som motsatt sig satsningar för framtiden inom dessa områden.

Däremot när vi kommer  till praktiken, har det visat sig att socialdemokraterna genom utredningar, ständiga omprioriteringar och inre meningsmotsättningar förhalat och försenat en god  och stabil utveckling av i de flesta mål de föresatt sig själva och sagt sig vilja uppnå.
Ekonomin i kommunen är i botten, tillfälligt justerad med en fastighetsförsäljning, och man vill inte själv stå ansvarig för det bokslutet.


Johan Perssons livsluft är att se hur långt han kan driva sitt maktspel, och det är för mig obegripligt att rutinerade politiska ledare drar med sig sina partier  i ett spel som bara kan gagna socialdemokraterna.
Johan Persson härskar genom söndring. Som jag ser det struntar han i hur det går för människorna som bor här. Han sätter Kalmar på kartan för att han själv vill sättas på kartan.

Tyvärr lockas några av dessa metoder. Andra sluter upp till den socialistiska sfären för att kanske känna sig mer skyddade . I båda fallen kan man konstatera att dessa personer, oavsett bevekelsegrunder, nu  tillhör   Johan Perssons och socialdemokraternas bästa valarbetare.








Inga kommentarer: