Grattis Kalmar! Nu behöver planer blir verklighet.

Kalmar blir ny studieort för läkarutbildningen vid Linköpings universitet. Fullt utbyggd kommer Kalmar årligen att ha 100 studenter.

Det är fantastiskt välkommet och möjligt tack vare att antalet platser ökat  i läkarutbildningen under alliansregeringen. Socialdemokraterna, som bara brukar satsar på quickfix har inte förmått att påverka bristerna  inom vården under hela sin regeringstid, men det finns stora pensionsavgångar som måste ersättas, och det kräver en långsiktig politik.

Men en långsiktig sjukvårdspolitik måste se till hela organisationen, för ingen sjukvårdsinstitution är starkare än sin svagaste länk.

Fattas sjuksköterskor så hjälper det inte hur många läkare det finns och tvärtom. Det gäller att ha riggat en organisation som kan ta emot fler studerande i verksamheten, och då ska den organisationen omfatta all personal som möter studenterna, oavsett vad de ska utbildas för.

För regionen är det otroligt viktigt att vi får en ny kompetens inom medicinsk forskning och utbildning, och den ska vi bygga vidare på i kampen att  bli ett attraktivt län att bo och leva i.

För kommunens del gäller det att vässa insatsen. Det är medföljande som ska ha arbete och bra skolor för barnen. Gamla mamma vill kanske bo i närheten. Den stora knuten är fortfarande  den ackumulerade bostadsbristen och den kommer inte att förbättras med nuvarande ledning.

Vid presentationen av befolkningsprognosen igår har man lagt in sina” planer” för bostadsbyggandet de närmaste åren, och nu förstår ju alla hur positiv prognosen blev. Men majoriteten är inte SÅ säker på befolkningsutvecklingen, att de planerar att bygga ut förskolor och skolor eller ens infrastruktur efter sin egen prognos. De vet att det där med bostäder inte är deras bästa gren.

Det är därför kommunen organiserade om den fysiska planeringsprocessen en andra gång. Prioritering av detaljplaner som skulle vara det nya planutskottets viktigaste styrmedel har dock ännu inte efter fyra månader varit uppe ens för information/diskussion.

Under tiden är det "någon" som prioriterar och det är kanske så man ville ha det. Ibland är organisationsförändring bara ett försök att visa handlingskraft, placera om personal eller  vara ett försök att få bort ett misslyckande från dagordningen.

För Kalmars utveckling och även för mottagandet av nya studenter, hoppas jag att planutskottet snart börjar arbeta enligt de ambitioner som beskrevs och som ganska tydligt pekade ut tidigare brister. Det finns så mycket att förbättra så att planer också kan bli verklighet!