Så var det då dags för höstens första arbetsutskott . Ett av dagens ärenden gällde kameraövervakning på allmän plats.
Ger övervakning den effekt som vi eftersträvar? Är kvaliteten sådan att bilden/filmen kan användas som underlag eller bevis.
Jag känner mig personligen kanske lite tryggare om jag vet att det finns kameror i en mörk gångpassage, men om det är mörkt, syns det något på bilden då?
Kanske vore det bättre med en ordentlig belysning istället. Om det är någon som sitter och ser att jag blir överfallen känns det kanske lite tryggt, men om ingen bevakar kameran, så är jag ju lika utlämnad även med kamera. Och vill jag, att någon ska kunna sitta och titta på mig, när jag rör mig bland träden i parken och ”förföljs” på en bildskärm istället.
Lägg där till att varje gång jag betalat med mitt kort så har jag registrerats.
Vi måste ju ha en underrättelsetjänst som kan försvara landets (och vår) frihet. Vitsen med en underrättelsetjänst är ju också att den ska vara hemlig.
Därför har jag aldrig riktigt fattat att man måste tala om var man har en övervakningskamera eller en fartkamera! Det känns som dubbelmoral tycker jag.
Sedan terroristbegreppet sopade undan många begrepp om lagar och rättsäkerhet, så har ju också en gräns mellan civilt och militärt område försvunnit. Sen 11 september kan ju också allt göras i terrorismens namn och jag tror att uppvaknandet nu närmar sig, när misstron nu smittar av sig som en vinterkräksjuka.
Idag kan vi inte säkert säga om terroristen är ett militärt eller civilt åtagande. Terroristen rekryterar sina soldater ur det civila och de utbildas att infiltrera det civila samhället. De ivrigaste har fått många dörrar stängda framför näsan, och den ivrigaste soldaten är den som i en ny ”gemenskap”, finner en ny mening med livet. Att vara behövd! Och att ha makt! Men alla har ett val att göra.
Ja, krävs det militära eller civila åtgärder här? Här kommer helt plötsligt det civila samhället på basnivå in. Det är utanförskap/brottslighet/terrorismen i en enda röra. Hur övervakar vi detta bäst? Föräldraansvar, kameror, FRA, polis, engagerade lärare, valmöjligheter?
Ja det är just så komplicerat idag. Allt hänger ihop och måste redas ut i ett samlat stycke.
Ja, så här kan tankarna flyga, när vi både vill ha kakan och spotta ut den. Hur blev beslutet då? Lite olika meningar förstås men vi ansåg dock alla, att vill polisen ha övervakning, så ska den bekostas av polisen. Det gäller både investering och drift. Staten vältrar gärna över kostnaderna på kommunen, men det får bli ett inlägg en annan dag i just det ämnet. Personligen tror jag att väl övertänkt kamera vid t.ex. skolor (utanför skoltid?) och företag kan behövas ibland.
Kalmar kommun säger i dagsläget nej till införande av allmän kameraövervakning på centrala allmänna platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar